“Ska vi förstöra det vi själva har skapat?”, frågar Ti’amat sin oroliga partner Apsu när han föreslår krig mot gudarna som visat tecken på en våldsam agenda den senaste tiden. “Deras sätt må vara ett problem, men låt oss vara tålmodiga”, fortsätter Ti’amat – sjögudinna och urmodern, som genom ett heligt äktenskap med gud över grundvattnet Apsu, kom att bilda Livet stunden deras vågor slog samman.

Kort efter deras dialog blir Apsu dödad. Sårad, sviken och ilsken mobiliserar Ti’amat en armé för att hämnas mordet i hopp om att återupprätta freden och skapa vila där det orsakats kaos. Medvetna om hennes makt, och rädda för den, vägrar de rebelliska krafterna delta i en strid mot Ti’amat. Alla förutom en: Marduk, som tillhör den unga generationen av gudar, är en grym krigare, och Enkis son.

Han är inte medveten, så han är inte rädd heller. Marduk går in med intensitet och möter Ti’amat i en direkt konfrontation där han dödar sin moder i första slaget. Marduk bryter sedan upp hennes döda kropp i två bitar för att bilda en himmel och en jord; organiserar kosmos som en gudomlig stat att härska i; och lämnar hennes kvarlevor att flyta tidlöst i systerflodarna Tigris och Eufrat längs bergen i Mesopotamien.

Mycket förändras i världen som numera tillhör Marduk. Bland annat så centreras inte längre äktenskap runt kvinnlig sexualitet och med samma gudomliga syfte om att öka jordens fertilitet. Numera var det en mer privat affär som existerade bakom en barriär mellan en själv och heligheten. I samband med det minskades även kvinnors roller i offentliga rum, den enda som undkom denna förmörkelse var Inanna, vars inflytande till och med fortsatte att växa sig större.

Livet i en död kvinnas kropp

När de fientliga gudarna visade hotfulla tendenser svarade Ti’amat, trots Apsus varningar, som en beskyddande moder vars instinkt var att undvika destruktivitet genom kärlek och förståelse. Detta fungerade inte med Marduks agenda och istället skapade han ett kungarike där kvinnor och gudinnor inte längre hade någon roll förutom att följa spåren av den avsatta modern.

Är detta en mytologisk reflektion av den moderna utvecklingen av den imperialistiska statsmodellen, i vilken kvinnans politiska och sociala roll beslagtogs för att sedan användas emot henne? Marduk bryter loss kvinnan i fragment som utgör mekanismer av hennes egna förtryck i förverkligandet av hans övermakt. Kvinnans kropp blir hennes fängelse, blir en struktur som försörjer ett liv hon inte har någon tillgång till, makt över eller aktivitet i.

Om denna myt säger oss någonting om vårt nuvarande paradigm, är det att den säkerställer sig själv genom att förgöra kvinnan; underhålla hennes död; exploatera hennes resurser; fånga hennes flöde i en maskin som endast reproducerar stillhet; ta ägarskap över hennes skönhet för att forma ett fysiskt uttryck för den manliga tanken.

Kommunen blir ett kungarike

I den nya världen som upprättats av Marduk ersätts fertilitet, enighet och förnyelse med stabilitet, ordning och monarki. Separationen av det heliga äktenskapet från det gemensamma samhället är väldigt symboliskt, då den avslöjar hur utvecklingen av den hierarkiska staten skedde i samband med att bandet mellan människan och naturen bryts.

Vår värld har varit med om en kamp lik den mellan Marduk och Ti’amat, där styrande makter besegrat kommunens modergudinnor och institutionaliserat dem inom privata ramar av dominant maskulinitet. Istället för att hennes sexualitet behandlas som en individuell portal till himmelsk förnyelse och ekologisk fruktbarhet, reduceras den moderna kvinnan till ett sexobjekt utan grunder för kreativitet.

Ännu än gång ser vi hur dokumentationen av sumeriska myter hjälper oss förstå kvinnans övergång från en levande kraft till ett passivt verktyg i processen att etablera kapitalistisk modernitet.

Sommarföljetongen Patriarkatet är en myt publiceras av Fempers nyheter i fyra delar. Fjärde och sista delen publiceras fredag den 13 augusti.