Resan har precis börjat – kvinnor firar 100 år som myndiga

Agneta Elvin, Göteborg och Lajla Sällh-Johansson, Läppe

Varför är ni här idag?

Lajla: – För att möjligheten att fanns, att jag kunde få fira 100 år av rösträtt, och för att jag kunde göra det tillsammans med Agneta.
Agneta: – Jag träffade kvinnorna från Fogelstad på Bokmässan 2019, då jag var där med Fredrika Bremerförbundet. Jag tycker det är jätteviktigt att vara med här och visa uppskattning för det de gör. Inte minst från Fredrika Bremerförbundets håll.

Vad tycker ni om dagen och programmet?

Agneta: – Fantastiskt. Genomtänkta tal utan floskler. Alla uttrycker sig så bra. Och att så många från politiken är här, tre vice talmän och inte minst Birgitta Dahl!

Lajla: – Vi kan vara stolta över våra politikerkvinnor som hjälper varandra över partigränserna för att vi ska få det bättre. Fantastiskt att få samlas så här över åldersgränserna.
Agneta: – Ja, vi måste fortsätta i denna anda, sprida ordet så detta kan bli en tradition. Kan bli världens grej, inte minst för unga kvinnor.

Hur tänker ni kring mångfald och vithet med tanke på programmet?

Lajla: – Spännande, det har varit hysch-hysch kring frågan i många år men nu är det på väg att bli accepterat. Det är berikande. Vi är olika som människor.

Mariam Yassin, Katrineholm

Varför är du här idag?

– Jag fick höra talas om Fogelstad för några år sedan och vad som gjorts här. Sedan var det en kompis som pratade om Rösträttsfestivalen, så vi åkte hit.

Vad tycker du om dagen och programmet?

– Jag har lärt mig ganska mycket idag, om kvinnorna och Fogelstad. Jag blev mycket berörd av citatet: ”Jag kom hit som ett ingenting men cyklade härifrån som en människa”. Vi har bara haft riktiga rättigheter i 100 år och de behöver vi försvara. Det är något jag reflekterar mer över efter idag. Det är bättre i Sverige än i andra länder men inte problemfritt.

– Dessutom gillade jag Ida Östenssons tal mycket och spoken word-artisten.

Hur tänker du kring mångfald och vithet med tanke på programmet?

Jag ser ett visst intersektionellt perspektiv i programmet. Det är något nytt i Sverige att diskutera, något man behöver reflektera över. Vi har många olika folkgrupper och är ett land av mångfald. Nästa gång ser jag gärna ett mer intersektionellt perspektiv.

Ylva Mårtens, Ättersta/Stockholm

Varför är du här idag?

– Jag är månadsgivare, jag tycker det är en väldigt kul grej att ha en plats att utgå ifrån men jag har också ett speciellt förhållande till Fogelstad. Min mormor var vän med Siri Derkert som var en återkommande gäst, min storasysters svärmor var här som elev och min farmor var kvinnosakskvinna, som det hette då, och hennes mamma var rösträttsaktivisten Elin Sundell. Så jag har många trådar in till platsen och de otroliga kvinnorna som verkade här.

Vad tycker du om dagen och programmet?

– Det är ett fantastiskt arrangemang, men jag saknar barnperspektivet. Unga kvinnor nämns ibland men inte barnen. Dokumentären om Birgitta Dahl genomsyrades av barnens frågor, men här syns de inte alls. Vi måste förstå vilken roll barnen har, för att det ska bli några bestående förändringar. Många har inte förstått hur viktig skolan, och inte minst förskolan är, och nu har skolan helt säckat ihop och i förskolan saknas utbildad personal.

Hur tänker du kring mångfald och vithet med tanke på programmet?

Artisterna har de lyckats bra med, annars är det inte så mycket mångfald bland talarna, där kunde man tänkt sig en bredare representation. Men i huvudsak bra.

Linnéa Bruno, Stockholm

Varför är du här idag?

– Jag vill vara med och högtidlighålla demokratins 100-årsjubileum, och få en inblick i vad som pågår här.

Vad tycker du om dagen och programmet?

– Jag är berörd av dagen, det är spännande med kopplingen till historien och både starkt och fint med teaterinslagen. Det är många olika slags verksamheter, olika feminism, högt i tak och det finns en öppenhet för olikheter.

Hur tänker du kring mångfald och vithet med tanke på programmet?

– Det är ju en hög medelålder på de engagerade, och vithet. I programmet syns att de försökt tänka på det och det märks att de vill utbyta kontakter. Jag upplever att de inte bara vill förvalta första vågens kvinnorörelse utan att ambitionerna att vara relevanta i samtiden är tydliga.