Leila Qaraee är ordförande för Kvinnors nätverk, som sedan många år är i tät och kontinuerlig kontakt med progressiva kvinnoaktivister i Afghanistan. Hon har gjort många resor dit och berättar att hon knappt har sovit på flera dygn.

All vaken tid går åt att prata med och stötta kvinnor i landet. Det handlar om moraliskt stöd, men också om att hitta praktiska lösningar så att de kan vara i säkerhet. Detta eftersom kvinnor inte får bo och leva själva under talibanstyre och många feminister och kvinnorättsaktivister gör det, framför allt i huvudstaden Kabul.

En av kvinnorna är Fatema, som vi har anonymiserat av säkerhetsskäl. Hon hade bott själv i Kabul i tre år innan hon för ett par dagar sedan flydde hemifrån för att sätta sig i säkerhet.

– Det hela är så sorgligt och hemskt, inte minst det faktum att många till och med tycker det är bra att talibanerna tog makten, säger hon.

– Även de som bodde i samma hus som jag sade att det var bra att talibanerna kom och att jag inte skulle kunna gå ut utan hijab och att jag inte skulle kunna räkna med deras beskydd. Det kändes riktigt otäckt.

Kan inte gå ut

Leila Qaraee har pratat med många kvinnorättsaktivster de senaste dygnen och säger att många är förtvivlade och desperata.

– En del pratar om att ta sina liv och bränna upp sig själva. De vet inte vart de ska ta vägen, säger Qaraee.

– Många av kvinnorna vi är i kontakt med är från Herat och dit kan de absolut inte ta sig tillbaka. En del av dem har dessutom förskjutits av sina fäder på grund av sitt engagemang för kvinnors rättigheter.

Fatema säger att allt gick så snabbt. Hennes känsla är att de som kvinnor nu är fast i husarrest för alltid.

– Vi kan ju inte gå ut, säger hon.

Även Salimah, som arbetar på en tysk biståndsorganisation och egentligen heter något annat, säger att hon har stängt in sig hemma tillsammans med sin familj.

– Jag var ute på söndagen och såg talibaner gå omkring fritt på gatorna i Kabul. Det var skrämmande, säger hon.

– Vi vet inte ens vad som ska hända imorgon.

Många år under hot

Kvinnors nätverk i Sverige har under de senaste åren bland annat stöttat en oberoende radiostation som tar upp frågor som rör kvinnors rättigheter.

USA:s militära invasion i Afghanistan har ofta motiverats, i alla fall i efterhand, med att kvinnorna behöver skyddas från fundamentalistiska talibaner. Och många varnar nu för att utvecklingen när det gäller kvinnors rättigheter kommer kastas tjugo år bakåt i tiden i och med talibanernas övertagande av landet.

Leila Qaraee säger att kvinnor har kunnat lämna sina hem de senaste åren, vilket de inte kunde under talibanstyret för tjugo år sedan.

– Det har funnits vissa, dock begränsade, friheter för kvinnor de senaste åren. Men det har också varit en slags förtäckt fundamentalism inbäddad i en fin retorik från maktens centrum kring kvinnor. I själva verket har alla som varit aktiva i frågor rörande kvinnors rättigheter levt under hot.

Att de lever farligt är något som afghanska feminister och aktivister länge har påpekat utan att få gehör. Dödshotade tv-journalisten Vida Saghary vittnade nyligen i Feministiskt perspektiv om hur situationen förvärrats de senaste tre åren, och kallade livet som sekulär afghansk feminist en tragedi. Detta samtidigt som det spridits en bild av att det pågår en positiv utveckling vad gäller kvinnors situation i landet.

Sanningen är snarare att alla de olika parter som slagits om makten i landet haft intresse av att bevara ett starkt patriarkat. Och i själva verket har mycket lite i situationen förändrats för flickor och kvinnor under de olika styrena.

De insatta menar också att det är felaktigt att påstå att jämställdhetskampen kom med invasionen.

Feminister mobiliserar globalt för kvinnorna i Afghanistan

Fattigdom och desperation

Fatema säger att under den amerikanska invasionen kunde de som feminister och aktivister i alla fall använda och utnyttja den frihet de hade för sitt arbete, men de fick inget gratis.

– Nu när amerikanerna har gett landet till talibanerna har vi förlorat allt, säger hon.

Leila Qaraee säger att det allra värsta i Afghanistan är den extrema fattigdomen.

– När jag varit i landet och besökt byar inför våra radiosändningar har vi mött desperata människor. De lever i fattigdom och är hungriga. Det första de frågar är hur vi kan hjälpa dem.

Det förklarar också, enligt Leila Qaraee, varför talibanerna mött så lite motstånd på sin frammarsch.

– De flesta ser inte att det kan bli så mycket sämre med talibanerna, eftersom de redan svälter.

Hon är inte särskilt optimistisk inför framtiden heller.

– Jag fruktar att vi kommer att se en liknande utveckling som i Iran. Där sade fundamentalisterna som tog makten till en början att de inte skulle inskränka någons frihet, men det tog inte lång tid innan de gick från hus till hus och arresterade och mördade oliktänkande, säger hon.

”Hur mycket ska vi stå ut med?”

Motståndet gryr

Samtidigt så tror hon att efter den första chocken har lagt sig kommer människor att börja visa och göra motstånd på olika sätt igen.

– Vi kan inte acceptera den här fängelseliknande situationen, säger Fatema.

Och det visar sig, när Leila Qaraee ringer upp mig några timmar efter intervjun, att det redan börjat hända.

I en grupp på sociala medier får Qaraee information om att kvinnor, samtidigt som vi pratade tidigare på dagen, hade börjat koordinera promenader ute utan hijab. Det sker när allt i stan är nerstängt och de enda som vistas ute är män.

– Det är en slags motståndsaktion från kvinnor som vägrar acceptera att förvisas till hemmet, säger hon.

– Jag har sett att en kvinna skrivit att hon går från en plats vid ett visst klockslag och då har någon annan hakat på.