Den senaste månadens rapportering i afghanska dagstidningar, tv-sändningar och sociala medier, bekräftar bilden av en pågående heroisk kvinnokamp i Afghanistan. Allt tyder på att självorganisering och motstånd intensifierats och kan utvecklas till en feministisk motståndsrörelse i Afghanistan.
Kvinnor organiserar sig och bildar olika oberoende nätverk, anordnar stormöten inomhus, håller brandtal på gator och torg, organiserar blixtaktioner under vapenhot och tårgas. Nattetid tar några tillbaka natten på stan genom att tända ljus vid ljusmanifestationer.
Vidare sprayar de slagord på murar. ”Länge leve jämlikhet, jämställdhet, vi vill ha frihet, bröd, arbete och frihet åt alla”, tillhör de slagord som syns i Kabul och en del andra storstäder.
Bland de många videoklipp av kvinnor som i smyg skriver slagord på murarna, finns en kvinna som riktar sig till omvärlden med ett klandrande konstaterande:
”Omvärlden! Vi kvinnor i Afghanistan andas än så länge”.
Att omvärlden och den globala kvinnorörelsen har glömt sina systrar i Afghanistan är en utbredd uppfattning bland aktivisterna.
Bistånd korrumperas
En av de många nystartade kvinnogrupperna heter Kvinnorörelsen för rättvisa och frihet. Enligt dagstidningarna har gruppen nyligen, i ett uttalande efter ett sammankomst i Kabul, vänt sig till omvärlden. I uttalandet skriver de om utbredd fattigdom och arbetslöshet, höjda bränsle- och matpriser, akut hungernöd och avsaknad av fungerande samhällsviktiga institutioner.
Vidare kritiserar kvinnogruppen de internationella biståndgivarna för orättvis fördelning av bistånden. Under 2021 har olika former av försörjningsstöd delats ut till 68 000 familjer, enligt gruppen, som uppmärksammar att dessa ekonomiska stöd för det mesta hamnar i den ökända korruptionshärvan. Vilken nu styrs av talibanerna som in sin tur avgör utdelningen av bistånden enligt sina prioriterade mål.
Bistånden delas inte rättvist bland olika etniska och religiösa folkgrupper i landet, enligt uttalandet. Vissa provinser, de fattigaste, har helt försummats, framhåller kvinnogruppen. Som en del av lösningen föreslås bland annat att personalen hos de internationella organisationerna, i synnerhet FN-kontoren, ska bestå av representanter från samtliga etniska och religiösa folkgrupper, även kvinnor.
”Frihet är min rätt”
Ett annat nätverk, Kvinnors oberoende proteströrelse, har anordnat flera protestmöten i landet. De brukar spela musik, trots talibanernas vrede, och protesterar med sina plakat och megafoner. De säger till den prisbelönade dagstidningen Etelaat rooz (dagens nyheter), som bevakar många protestaktioner dagligen, att de protesterar mot talibanernas försök att osynliggöra kvinnors roll och existens i samhället:
”Medan talibanerna är besatta av kvinnors hår och kroppar, lider vi kvinnor av hungersnöd.”
Ett av gruppens slagord lyder:
”Jag är kvinna, frihet är min rätt.”
I en videospelning där de presenterar sin grupp säger en kvinna rakt in i kameran: ”Varför har det internationella samfundet glömt oss helt? Är vi inte människor? Vi vill ha rättssamhälle, rättvisa… FN måste höra vår röst…”.
Kräver utbildning och arbete
Sedan talibanernas maktövertagande i Afghanistan har tiotusentals kvinnor anställda inom den offentliga sektorn blivit arbetslösa. De är helt enkelt inte välkomna till sina arbetsplatser. I de flesta provinser hindras flickor att fortsätta sin skolgång efter grundskolan. Och i Kabul samlade ett antal kvinnor, tidigare anställda i landets offentliga sektor, och krävde besked från talibanerna. De säger till dagstidningarna att innan talibanernas återkomst var 28 procent av de anställda inom den offentliga sektorn kvinnor.
”Om talibanernas kvinnofientliga ordning inte upphör, då går vi ut på gatorna i manskläder.”
Detta ropade ett antal kvinnor, klädda i manskläder, under en blixtaktion i Kabul. De menade att om kvinnor ska hindras försörja sig och sina familjer, har de inget annat val än att gå ut klädda som män. De ropade slagord om rätten till utbildning och arbete. ”Vi vägrar gå tillbaka i tiden”, ”Vi avskyr burka”, ropade de.
Modig kamp
Så sent som i torsdags annonserades bildandet av ett nytt nätverk, Förändringsrörelsen. Rörelsen leds av aktiva kvinnor som säger sig arbeta för förändring och frihet för alla. I sitt uttalande tar de upp den katastrofala situationen i landet, det vill säga fattigdom, arbetslöshet, förstörelse och terrorism. De varnar för etnisk rensning, särskilt i nordliga delar av landet.
Ett enastående videoklipp från en gatuprotest kan sammanfatta den afghanska kvinnans ensamma och modiga kamp. Den visar en ung aktivist med megafon i handen framför en beväpnad soldat som knuffas för att stoppa henne. Hon knuffar tillbaka som om hon viftar bort en fluga, utan att sluta ropa slagord och leda demonstrationen.
Kvinnornas protester möts allt mer med talibanernas våld och repressalier. Så länge kamerorna är i gång begår talibanerna mindre våld. Men många unga kvinnor har gripits, fängslats och mördats. Fempers nyheter kommer att fortsätta rapportera om dessa kvinnokämpar.
