Sedan Gudrun Schyman gick ut med att Klimatalliansen siktar på att bli riksdagsparti har initiativet kritiserats av flera miljöpartister. Enligt kritikerna är deras klimatprogram inte så ambitiöst vid närmare granskning, samtidigt som en partibildning riskerar att splittra de gröna väljarna.
Lorentz Tovatt, klimat- och energipolitisk talesperson för MP, skriver på Twitter att det program Gudrun Schyman vill gå till val på är ett ”välmenande initiativ”, men anser att ”på i princip alla punkter så trumfas både ambitionsnivå och hur genomarbetat förslagen är av MP:s klimatfärdplan”.
Två veteraner i partiet, Per Gahrton och Lotta Hedström, menar att det behövs fler gröna i riksdagen för att få igen kraftfull klimatpolitik och oroar sig för att Klimatalliansen ska splittra väljarna.
Gudrun Schyman, en av initiativtagarna till Klimatalliansen och kommunfullmäktigeledamot för Feministiskt initiativ (Fi) i Simrishamn, svarar på kritiken. Hon menar att de etablerade partierna inte tar tillräckligt ansvar och inte agerar tillräckligt kraftfullt i klimatpolitiken. Enligt Schyman behövs Klimatalliansen som blåslampa för att få de andra partierna att steppa upp klimat- och miljöarbetet. Och för att få till bredare samarbeten i denna, som hon menar, avgörande framtidsfråga.
I mitten av februari ska det beslutas om Klimatalliansen ska registrera sig som parti. Varför är det viktigt att ställa upp i riksdagsvalet?
– Om Klimatalliansen finns med i valrörelsen sätter det press på samtliga partier. Klimatkrisen behöver lyftas högst upp på den politiska dagordningen. Det kräver allianser som går utöver det vi tidigare sett och modiga politiska beslut utöver det vi tidigare sett. Det finns idag ett växande gap mellan den etablerade partipolitiken, den i riksdagen, och de breda rörelser som finns utanför. Miljoner unga demonstrerar på gatorna. ”Sluta med ert bla, bla, bla. Vi kräver handling!” Det är deras budskap. Men de får inga svar. När de demokratiska institutionerna inte kan leverera det som medborgarna frågar efter uppstår det en misstro. Den finns här i Sverige också, inte bara i USA. Det är en form av den representativa demokratins kris som vi befinner oss i, samtidigt som vi är i en akut klimatkris. Då måste vi våga tänka nytt – både till form och innehåll.
Räcker det inte att driva klimatfrågan utanför de etablerade politiska partierna och på så vis driva på dem att bli bättre och vassare?
– Vi har en mängd otroligt duktiga och engagerade klimat- och miljörörelser i Sverige, alltifrån Naturskyddsföreningen till Fridays for Future, som alla har försökt och försöker att påverka politiken. Den folkrörelsebaserade kraften är omistlig men läget nu är att den etablerade politiken varken lyssnar på dem eller på forskningen. Det gäller i Sverige och det gäller globalt. Då måste vi prova nya vägar, ta initiativ, och vitalisera demokratin.
Miljöpartiet är kritiska till det program ni lagt fram och menar att deras mål för klimatpolitiken är mer ambitiösa, vad tänker du om det?
– Jag har ingen emot MP:s program men det räcker inte. Fi har också en väldigt bra klimat- och miljöpolitik men det räcker inte. Vi måste förstå att klimatkrisen är inte en fråga vilken som helst. Den handlar om överlevnad och har existentiella dimensioner som den gängse partipolitiken står handfallna inför. Klimatkrisen kräver nya och bredare allianser om vågar fatta avgörande beslut nu. Inte sedan. De kommande 10 åren är avgörande för utvecklingen och kommande mandatperiod måste prioritera klimatet. Klimatalliansen förhåller sig inte till de olika politiska partiernas program, vi förhåller oss till klimatkrisen. Det brinner!
Hur ser du på risken att inget grönt parti når riksdagen?
– Jag har hört det förut, det att nya rörelser splittrar och försvagar. Det är en myt. När MP kom anklagades de för splittring av bland andra Vänsterpartiet, jag var själv en i kören. Men MP:s närvaro gjorde att många partier fick skärpa sin miljöpolitik och när MP kom in i riksdagen, åkte ut och kom in igen, gick både V och C framåt. Bägge partier som utvecklade sin miljöpolitik under samma period. När Fi kom haglade anklagelser om splittring från både MP, V och S-kvinnorna. Sanningen var att samtliga feminister i samtliga partier fick luft under vingarna och talet om kvinnolöner och gnälliga kärringar ersattes av insikter om strukturella problem och mänskliga rättigheter. Den kvalitetshöjningen ligger kvar och det är bra för det finns massor att göra innan vi kan begrava den patriarkala maktordningen. Men slutsatsen är att sakfrågorna vinner på att politiken utvecklas när det kommer nya rörelser.
Hur går dina tankar kring Fi? Du sitter i kommunfullmäktige i Simrishamn för Fi, tänker du fortsatt kandidera för Fi lokalt?
– Fi har sin plats i politiken och vi gör ett otroligt bra arbete i de parlamentariska församlingar där vi finns. I Simrishamn har vi representation i samtliga styrelser och nämnder och själv sitter jag i kommunledningen. Vi driver jämställdhetsfrågor, kulturfrågor och är det mest pådrivande partiet i arbetet för att göra den antagna Hållbarhetspolicyn till ett övergripande styrdokument, även för budgetarbetet. ”God ekonomisk hushållning” är ju det som kommunerna är ålagda men om det inte är hållbart så kan det knappast presenteras som ”God” ekonomisk hushållning. Kommunerna har en nyckelroll i omställningen och vi/Fi driver på. Personligen har jag inga planer på att lämna det lokala arbetet.
Den 12 februari kommer Klimatalliansens medlemmar att besluta om de ska registrera en partibeteckning eller inte. Frågan är alltså inte avgjord än. Alternativet är att Klimatalliansen fortsätter som en opinionsbildande rörelse.
Läs även:
2021-10-05 | Ny klimatallians kräver krisberedskap
