8 mars bjöd Streetgäris på fest med pris och allvar. Efter att ha tagit tempen på den feministiska rörelsen konstateras att de feministiska rummen måste bli fler och bli mer inkluderande och tillåtande.
Det feministiska nätverket Streetgäris bildades den 8 mars för nio år sedan. Årets födelsedag firades med fest, rapportlansering, prisutdelning och enastående skarpa feministiska debatter.
Streetgäris, en intersektionell rörelse för kvinnor och icke-binära med fokus på feministiska och antirasistiska frågor, arbetar demokratistärkande, folkbildande och för att omfördela makt i samhället. I samband med den internationella kvinnodagen och i spåret av Streetgäris uppdrag, lanserades en unik och viktig undersökning: Femtempen som genom att mäta upplevelser vill ta tempen på Sveriges feministiska rörelse.
– Femtempen ger oss en tydlig bild av hur icke-vita än idag exkluderas från mainstream feministiska rum, och det är mycket vanligare för icke-vita än för vita personer att uppleva exkludering, sade Manel Rodrick, Streetgäris ordförande.
Saknas perspektiv
Undersökningen (baserad på 556 giltiga svar) kastar ljus på den feministiska rörelsens aktuella och dominerande debatter både i Sverige och globalt. Det handlar om allt ifrån det feministiska rummets utrymme och potential, exkludering av icke-vita och icke-binära ur feministiska rum till frågan om ”representation”. Det framkommer att mainstream feminism dominerar, inte bara i massmediala debatter, utan även i debatten inom den feministiska rörelsen.
78 procent av icke-vita personer som har svarat på enkäten har någon gång upplevt att de blivit exkluderade ur mainstream-feministiska rum. Drygt 26 procent av vita personer svarade ja på samma fråga.
Femtempen belyser samtidigt att feminister i stort är eniga om att det saknas utrymme för klass-, funkis- och transperspektiv i de feministiska rummen.
Endast 2 procent av alla som har svarat på enkäten anser att det inte saknas några perspektiv i mainstreamfeministiska rum. Ungefär 75 procent har svarat att det saknas perspektiv på rasmaktsordningen i mainstreamfeministiska rum, ungefär 70 procent anser att funkisperspektiv saknas, 65 procent att klassperspektiv saknas och 60 procent att transperspektiv saknas.
Enkäten har främst svar från kvinnor och icke-binära, majoriteten är vita (75 procent) medan 23 procent uppgav att de är icke-vita (synlig minoritet).
Separata feministiska rum
I ett samtal mellan Anna Ardin, Fatima Doubakil, Juliet Atto och Ronak Mirlashari diskuterades ”trygga rum som” ett sätt att organisera, ett sätt att få andrum och läka. Men inte bara det.
Behovet av separatistisk organisering parallellt med skapandet av nya inkluderande feministiska rum genomsyrade kvällens diskussioner hos Streetgäris denna 8 mars. Separatistisk organisering ansågs inte vara ”lösningen”, utan nödvändigt för att organisera, stärka och orka.
Vidare talades det om dörrar som stängs även inne i de feministiska rummen, i de stora folkrörelserna och inom de politiska partierna när frågor såsom anti-muslimskt hat och diskriminering tas upp. Paneldeltagarna var överens om att de feministiska rummen ska vara trygga för alla med olika erfarenheter, trygga nog för att det ska gå att diskutera och även ”bråka” om feministiska frågor utan att exkluderas.
För i sin nuvarande form så ger inte de mainstream-feministiska rummen den bredd som behövs för att vara representativ. Svaren på enkäten skvallrar om två potentiella lösningar: att organisera oss separatistiskt eller skapa feministiska rum med utrymme för många personer och erfarenheter. Eller både och.
Årets kraft
Behovet av ”förändring” och bildandet av nya feministiska rum samt frågan om ”representation”, som i regel tilldelas de mainstream-feministiska rummen, fick stort utrymme i diskussionerna. Både i Femtempen och under kvällens paneldebatt och tal användes ofta begreppet “mainstream-feminism”, det vill säga den ”populära feminism” som i synnerhet är dominerande i de populära medierna. Något som möjliggörs genom exkludering av de många andra feministiska perspektiven och samtidigt bidrar till att stärka och normalisera det vita perspektivet.
Under kvällen delades Streetgäris nya stipendium Årets kraft ut. Under applåder och jubel tog Reclaim pride emot priset med motiveringen att de är en ”viktig maktkritisk röst i en samtid som bestraffar och villkorar marginaliserade grupper. Med sina outtröttligt solidariska handlingar har Reclaim pride flyttat fram positioner inom den feministiska och antirasistiska kampen och utgör ett enastående föredöme för oss alla”.
Läs även:
2022-02-02 | ”Sverige måste bli starkare, mer jämlikt”
2022-08-09 | Berättelserna du inte fick höra i Sommar
Ur Feministiskt perspektiv:
2021-04-01 | Fel av Göteborgs stad att stoppa samtal om Burka songs 2.0
