Krönika

”Varje flykting är en medmänniska”

Malin Björk.

3,7 miljoner människor har hittills flytt Ukraina. Till största delen är de kvinnor och barn. 500 ensamma barn har identifierats bara i Rumänien, den verkliga siffran är antagligen mycket högre. ”Varje flykting är en medmänniska oavsett vems bomber hen flyr från”, skriver EU-parlamentarikern Malin Björk (V).

Människor i en flyktingsituation är extremt utsatta, det gäller särskilt kvinnor och barn. Det är nu oerhört viktigt att se till att människor inte hamnar i klorna på kriminella gäng som skickar in dem i trafficking.

I vissa länder är prostitutionsindustrin laglig och institutionaliserad och där finns en lång och motbjudande historia av att förbruka kvinnor i prostitution. Jag befarar att den legaliserade prostitutionsindustrin i Nederländerna och Tyskland inte har något mot att ta emot flyende kvinnor och tjäna pengar på deras utsatthet. Att utnyttja utsatta kvinnor är liksom deras affärsidé.

Jag vill se att EU omedelbart satsar stora resurser på att hjälpa flyktingar vid gränsen och även vidare i mottagningsprocessen i medlemsländerna. Frontex, som mest är kända för sina olagligheter och för att de kastar ut flyktingar, borde för en gångs skull kunna mobiliseras för att göra riktig nytta så att flyktingar inte råkar illa ut vid gränserna. Vår bästa chans att hindra övergrepp är nu, direkt vid mottagandet.

Och varför inte ta tillfället i akt och genomföra en politisk reform som verkligen gör skillnad vad gäller att bromsa handeln med kvinnor och flickor - och förbjuda sexköp?

Och varför inte ta tillfället i akt och genomföra en politisk reform som verkligen gör skillnad vad gäller att bromsa handeln med kvinnor och flickor – och förbjuda sexköp? Det har Sverige, Norge, Irland och Frankrike redan gjort, vilket visat sig vara det mest effektiva för att bekämpa kvinnohandel och sexuellt utnyttjande. Det handlar naturligtvis också om vilket Europa vi vill ha. Jag vill inte ha ett Europa där de mest utsatta kvinnorna och barnen – eller kvinnors livmödrar – är handelsvaror.

Det land som tar emot flest ukrainska flyktingar är Polen, som hittills har tagit emot över två miljoner flyende. Vid gränsen är det inte myndigheter utan framför allt ideella organisationer som arbetar med mottagning, mat och husrum. Det handlar om samma organisationer som redan har räddat många från att dö av umbäranden när de har tryckts fram och åter mellan belarusiska och polska styrkor. För det har de utsetts till förrädare av Polens högernationalistiska PiS regering, och något samarbete är svårt att vänta sig.

Jag hör förtvivlade vädjanden: Vi har uttömt våra resurser för att hjälpa ukrainska flyktingar. All hjälp faller på oss ideella organisationer och lokala myndigheter, i ett land som motarbetar mänskliga rättigheter och civilsamhället. Efter två veckors enorm flyktingkris är resurserna slut och vi måste få hjälp.

Vi måste därför se till att hjälpen når fram och se till att EU:s stöd hamnar hos de som faktiskt hjälper människor vid gränsen och runtom i landet.

Vi måste därför se till att hjälpen når fram och se till att EU:s stöd hamnar hos de som faktiskt hjälper människor vid gränsen och runtom i landet. Risken finns annars att resurserna hamnar i fickorna på Polens regering eller privata företag, och inte kommer flyktingarna till godo i tillräckligt stor utsträckning.

Samtidigt är situationen också en utmaning för EU:s tryck mot Polen när det gäller rättsstaten. EU-domstolen har just kommit fram till att EU har möjlighet att villkora bidrag till Polen ifall landet inte följer rättsstatsprinciperna. Ska detta hot ligga kvar mot ett land som tar emot miljontals flyktingar, i en oerhörd ansträngning? Polens regering tycker naturligtvis inte det och gör allt för att stoppa kritiken trots att de i tio års tid monterat ner demokratin. För mig är det självklart att vi måste fortsätta pressa den polska regeringen in i demokratins fållor igen. Vi kan inte låta en auktoritär, antidemokrati växa mitt i Europa.

Den fruktansvärda situationen med miljontals ukrainare som flyr undan Putins bomber sätter också ett smärtsamt strålkastarljus på den strukturella rasism som styr EU:s och Sveriges flyktingpolitik. Tack och lov välkomnas de flyende ukrainarna av både grannländer och hela EU. Men vi är många som vet att vi borde gjort detsamma för de syrier som flydde al-Assads attacker, och för de afghaner som nu flyr Talibanernas grymma våld och förtryck.

Vi kan inte fortsätta att göra skillnad på människor på detta sätt – det är medmänniskor som alla måste få ett värdigt mottagande.

Istället har vi, även fortsatt, en situation vid EU:s gränser där vissa kastas tillbaka över gränsen för att dö av köld eller hunger, medan andra behandlas med omtanke och välkomnas. Vi kan inte fortsätta att göra skillnad på människor på detta sätt – det är medmänniskor som alla måste få ett värdigt mottagande. Nu vet vi att det går att ta emot också stora flyktinggrupper, så låt oss göra rätt och göra om EU:s övriga flyktingpolitik också.

Malin Björk är EU-parlamentariker för Vänsterpartiet och återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.