Jag är trött på klitoris

Jag ska ärligt säga att jag under en längre tid varit trött på klitoris. Trött på att prata om dess delar. Trött på att visa hur den ser ut. Trött på att undervisa om klitorissex. Det är inte helt optimalt som feministisk sexualupplysare. Men för några år sedan resulterade det i min bok Hallongrottan som istället fokuserar på slidan.

Inom sexualupplysningen hade den könsdelen helt hamnat i klitoris skugga och jag ville kasta viktigt ljus in i öppningen. Till en början kändes det som ett litet svek men så blev jag så uppslukad och omsluten av slidan att det mest kändes befriande.

Men så blev jag för ett tag sedan ombedd att hålla ett 8 mars-brandtal om klitoris i en kyrka. Jobb är jobb så jag skrev ett riktigt bra tal som jag testläste för en vän i köket. Och det märkliga var att jag blev så berörd av min egen text. Jag märkte hur underläppen darrade till en gång och hur jag drog efter andan vid ett annat parti under läsningen. Jag noterade hur min vän också blev berörd – ömsom lyssnade andäktigt och ömsom jublade.

Det går liksom inte att komma ifrån klitoris starka laddning, potential och sorg. Människans känsligaste kroppsdel – en sådan gåva (eller guds stora gåva som jag uttryckte det i kyrkan). En kroppsdel som blivit så osynliggjord inom vetenskapen.

Det går liksom inte att komma ifrån klitoris starka laddning, potential och sorg. Människans känsligaste kroppsdel – en sådan gåva (eller guds stora gåva som jag uttryckte det i kyrkan). En kroppsdel som blivit så osynliggjord inom vetenskapen. Som så ofta blir försummad av manliga partners över hela världen. Som kan bli så brutalt bortskuren.

Och detta eviga tipsande om orgasmer. Varför ska de med människans känsligaste kroppsdel behöva så mycket råd om att lättare få orgasm? Det är helt absurt och samtidigt en del av en patriarkal verklighet.

Det finns vissa punkter där patriarkatets absurditeter blir extra tydliga. Som när den som blir utsatt för våldtäkt får skylla sig själv. Som när kvinnor får lägre lön för samma jobb som män. Och som när den med kvinnokropp får orgasmproblem. Nog känner jag ett engagemang ändå!

Jag och mitt lilla gäng som började driva idén på RFSU för 25 år sedan att sex inte per automatik skulle definieras som samlag med penis i slidan för att du faktiskt räknas.

Ja, ni förstår, det går inte att komma ifrån klitoris som feministisk sexualupplysare. Men jag är ändå less. Kanske är det egentligen väldigt privat. Känner att min egen klitoris svikit mig under en tid nu. Ändrade hormonnivåer nära klimakteriet har dragit ner känseln rejält och jag märker hur jag nästan talar till den. Anklagar klitoris med martyrargument: Hur kan du svika efter allt jag gjort för dig och de dina?! Alla timmar jag lyft dig, skrivit om dig, ritat dig!

Jag och mitt lilla gäng som började driva idén på RFSU för 25 år sedan att sex inte per automatik skulle definieras som samlag med penis i slidan för att du faktiskt räknas. Jag som skrev Praktika för klitorissex. Jag som lyfte och namngav dina klyftor på svenska för första gången. Allt jag gjort för dig! Ja ni förstår nivån på trötthet eller faktiskt surhet. Och surerierna fortsätter nu när jag googlar klitoris och läser att den är behjälplig vid vaginal förlossning.

Som jag har mässat i 27 år om att klitoris enda funktion är njutning och nu stämmer tydligen inte det. En sådan gäckande kroppsdel. Och ändå så självklar. Sitter så bra till och ger så mycket njutning när den får chansen.

FAKTA/Klitoris

• 1998 kunde den första forskaren, Helen O’Connell, konstatera hur hela klitoris såg ut med alla dess delar.
• Den synliga yttre delen av klitoris är dess ollon som under förhuden sitter ihop med ett skaft och delar sig i två skänklar/ben med tillhörande klyftor
• Alla foster har till en början en klitoris (inte helt utvecklad) och hos ungefär hälften av fostren växer dess ollon ut med inre blygdläppar och bildar penis med ollon
• Klitoris får erektion vid bland annat sexuell upphetsning 
• Alla däggdjurshonor har en mer eller mindre framträdande klitoris