Publicerad 13 maj, 2022
NyheterViktig politik för jämställdhet hotad vid maktskifte
#val22: Arbetet för att stärka jämställdheten både i Sverige och globalt kommer att gå bakåt om en högerkonservativ regering vinner valet i höst. Det slår Kvinna till kvinna fast med sin feministiska valkompass som lanserades på onsdagen.
Valet 2022 kommer sannolikt att vara avgörande för hur Sverige lyckas med att stärka jämställdheten, både på hemmaplan och globalt. Kvinna till kvinnas feministiska valkompass analyserar riksdagspartiernas jämställdhetspolitik på sju utvalda områden. Och det finns bara ett parti, Vänsterpartiet, som får godkänt på alla.
Den feministiska valkompassen är tydlig, enligt Kvinna till kvinnas generalsekreterare Petra Tötterman Andorff: Med en regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kan väljarna räkna med att jämställdheten i Sverige backar under kommande mandatperiod.
Med högerkonservativa backar jämställdheten
Det är framför allt SD som utmärker sig negativt i rapporten. Partiet klarar inte godkänt i någon av kartläggningens sju kategorier: aborträtten, mäns våld mot kvinnor, jämställd familjepolitik, exploatering av kvinnors kroppar, global solidaritet samt global jämställdhet och feministisk utrikespolitik.
– Det är anmärkningsvärt att framför allt SD:s ledamöter fortsätter att lägga fram så många abortkritiska förslag i riksdagen och kontinuerligt röstar med de abortkritiska grupperna i Europaparlamentet, trots att partiet officiellt står bakom den svenska abortlagstiftningen, säger rapportens författare Jessica Poh-Janrell.
Även KD-ledamöter lägger fortlöpande fram förslag som skulle inskränka på aborträtten. Partiet propagerar dessutom för så kallad samvetsfrihet i vården, att vårdpersonal ska få vägra utföra aborter. Både SD och KD vill ta bort alla reserverade föräldradagar, som varit det viktigaste verktyget för jämställdhet i familjepolitiken sedan första ”pappamånaden” infördes 1995.
Valkompassen visar även att M saknar politik för att förebygga mäns våld mot kvinnor och för att stödja Sveriges kvinnojourer. Medan M, C och L vill tillåta altruistiskt surrogatmödraskap, vilket enligt Kvinna till kvinna öppnar för en ny form av exploatering av kvinnors kroppar i Sverige. Även Miljöpartiet vill att frågan utreds.
Globalt vill M och SD permanent skära 30–50 procent av biståndsbudgeten. På det området får också S kritik, då de trots löften att inte skära i biståndet räknar av nära 20 procent av biståndsbudgeten för att finansiera mottagningen av flyktingar i Sverige.
Jämställdheten måste bli valfråga
Överlag finns enligt valkompassens författare Jessica Poh-Janrell en förbättringspotential i nästan alla partiers jämställdhetspolitik.
– Väljarna måste vara medvetna om vari skillnaderna ligger och ifall de tar jämställdheten i Sverige framåt eller bakåt när de går till valurnorna i höst, betonar hon.
Vid lanseringen inledde Tötterman Andorff med att förklara varför Kvinna till kvinna, som är en partipolitiskt oberoende organisation, kartlägger partiernas jämställdhetspolitik inför valet:
– Vi har i uppgift att övervaka och stå upp för kvinnors rättigheter i Sverige, internationellt och i konfliktdrabbade länder, där vi framför allt arbetar. Idag är 11 maj. Det är exakt 4 månader till valet. Valrörelsen har redan börjat, men vi kan se att vissa frågor lyser med sin frånvaro i debatten. Och det är partiernas jämställdhetspolitik.
Tötterman Andorff menar dessutom att det svenska valresultatet kommer ha betydelse för kvinnors rättigheter i fler länder än Sverige.
– Vi jobbar med kvinnor internationellt och vi vet att den svenska jämställdheten har ett högt signalvärde och ses som ett föredöme globalt, både på individuella och nationella nivåer, men även internationellt som i FN och EU.
Även om SD får mycket kritik i rapporten var ingen partiföreträdare inbjuden till panelsamtalet som hölls i samband med kompasslanseringen. Något som togs upp av moderatorn, Anna-Carin Hall, pressansvarig på Kvinna till kvinna:
– Kvinna till kvinna har en policy att inte bjuda in SD i något sammanhang. Det betyder att vi inte heller kommer kommentera på den kritiken under panelen.
Vidare konstaterade Hall att mäns våld mot kvinnor under årets första kvartal hade skördat tolv liv, och ytterligare tre under den gångna veckan.
– Fortsätter det så här blir det ett väldigt dystert rekord 2022. Under 2021 mördades 24 kvinnor, redan det en ökning från tidigare runt 15 kvinnor.
Politisk enighet i kampen mot våld mot kvinnor
Varken Moderaterna, som fått sent förhinder, eller Vänsterpartiet, som svarat på inbjudan för sent, hade representanter i panelen. Men Elin Gustafsson vice ordförande för S-kvinnor, Helena Vilhelmsson, riksdagsledamot för Centerpartiet, Sarah Kullgren, ordförande för Kristdemokratiska kvinnoförbundet, Annika Hirvonen, jämställdhetspolitisk talesperson i Miljöpartiet, och Gulan Avci, Liberalernas jämställdhetspolitiska talesperson, var helt eniga om att mer måste göras både för att förebygga och bekämpa våldet. Samt för att skydda våldsutsatta kvinnor.
Gulan Avci (L) tog bland annat upp de systemförändringar som konkurrensutsätter kvinnojourernas verksamhet, och har lett till att kvinnojourer tvingats stänga.
– Kvinnojourerna behöver långsiktiga ekonomiska förutsättningar för att göra ett bra jobb och för att fler kvinnor, som faktiskt flyr för sina liv, ska få skydd i en rättsstat som Sverige. Jag älskar marknadsekonomi, men jag kommer aldrig, på något sätt, medverka till att den verksamheten som kvinnojoursrörelsen driver, ska ske baserat på vinstmarginaler. Det är helt oacceptabelt och jag ger mitt löfte att Liberalerna aldrig kommer bidra till en sådan utveckling, säger Avci, som också kritiserade nuvarande regering för att ha trasat sönder kvinnojourerna.
S-kvinnors Elin Gustafsson bemötte kritiken med att lyfta de satsningar som regeringen gjort på ökade resurser och den uttalade ambitionen att långsiktiga förutsättningar ska gälla.
– Självklart är vi inte nöjda. Vi vill säkerställa jourernas särart, och idag ser vi att man har svårt att slå sig fram för att det blir en konkurrensutsättning där jourerna inte alltid har möjlighet att stå emot de privata aktörerna som vill tjäna pengar på att bedriva den här verksamheten.
Helena Vilhelmsson (C) betonade att finansieringen av kvinnojourer är ett kommunalt ansvar, och ifrågasatte hur det ens kan bli en fråga om, hur mycket och på vilket sätt finansieringen ska ske. Och eftersom så få förövare döms, räcker inte straffskärpningar. Enligt Vilhelmsson måste en attitydförändring till, och budgeten för kvinnojourer och skyddade boenden garanteras.
– Jag är helt allergisk mot att när man pratar jämställdhet ute i landet säger ofta kommunföreträdare, ”vi är så duktiga, vi har säkrat stödet till våra kvinnojourer”. Nej, de ska aldrig hamna där.
Olika åsikter om det förebyggande arbetet
Det förebyggande arbetet behöver enligt Annika Hirvonen (MP) börja i förskolan och skolan:
– Vi måste jobba med mansnormer, normer kring våld, kring samtycke och sexualitet, och samtyckeslagen har redan förändrat en del i synen på sexualitet och gränser, men vi måste jobba mycket med normerna, och genuspedagogiken – som är ett verkligt slagfält – handlar om det här.
Ordet gick sedan till Sarah Kullgren (KD):
– Jag såg i rapporten att vi inte skulle ha jobbat med förebyggande insatser vilket jag tycker är märkligt, för vi pratar mycket om värderingsarbete i skolan. Om det är något parti som pratar om familjens roll så är det Kristdemokraterna.
Moderatorn Anna-Carin Hall påminde då om partiledarens tal om genusflum i förskolan och nedvärderande omdömen om genuspedagogik.
– Jag har vänner som är förskolelärare som blivit tillsagda att plocka bort dockorna för flickor för att de ska leka med bilar. Jag tycker inte att man behöver sätta några etiketter, man ska få uttrycka sig hur man vill, och jag tycker inte att man som pedagoger ska säga till barnen vad de får och inte får göra. Det kan de bestämma själv, jag tror det är då man blir starka, fria människor, säger Kullgren.
Feministisk utrikespolitik
Inte heller i utrikespolitiken vill Sarah Kullgren sätta etiketter, och även Gulan Avci betonade att det är handlingarna, inte vad man kallar sig, som har betydelse. Som exempel pekade hon på att en feministisk regering minskat stödet till världens fattigaste flickor och kvinnor genom avräkningar av biståndet. Elin Gustafsson, betonade att S-kvinnor är emot dessa avräkningar som visserligen är tillåtna. Från åhörarna poängterades att möjligheten använts även av tidigare regeringar, och inte borde göras till en partipolitisk fråga.
Annika Hirvonen (MP) framhöll att fredspolitik är feministisk utrikespolitik, och att råvaror och krig hänger ihop:
– Vi ser det så tydligt i fallet Ryssland. EU:s köp av rysk fossil energi göder krigsmaskinen. Tittar vi ut i världen vilka är det som säljer olja? Det är inte så goa gubbar. Vi behöver en hållbar utveckling och då måste vi göra oss oberoende av länder som Saudiarabien, Venezuela, Ryssland, Irak. Det här är länder som också bidrar till förtryck av kvinnor. Vårt beroende av de här länderna är ett hot mot kvinnors rättigheter och våra möjligheter att bedriva en feministisk utrikespolitik.
Under frågestunden efter panelsamtalet fick Fempers nyheter möjlighet att ställa en fråga.
Hur kommer ni arbeta för att era partier ska stå bakom er och göra våld mot kvinnor och de här viktiga frågorna till valfrågor som står på den politiska agendan hela tiden?
– Allt jag har sagt idag är Miljöpartiets politik. Miljöpartiet ska göra mäns våld mot kvinnor till en valfråga, säger Annika Hirvonen.
– Det är klart att vi härinne vet vad vi tycker, vi vet jätteväl vad de olika partierna står för, och vi har olika nätverk i riksdagen som är jätteviktiga, säger Helena Vilhelmsson och fortsätter:
– Vi har partiövergripande nätverk för jämställdhet, mäns våld mot kvinnor och så vidare. Det här är en styrka och den måste vi hålla i och jobba med så vi orkar stå upp för varandra i hela valrörelsen. Vi vet vad vi tycker, men det är våra väljare som också måste veta vad vi tycker. Vi måste bli bättre på att säga det här. Alltifrån i våra debattartiklar, deltagande på gator och torg, inklusive partiledardebatter.
Sista ordet fick Gulan Avci:
– Jag gör allt vad jag kan för att mitt parti, att vi ska få jämställdhetsfrågorna att för en gångs skull bli en valfråga, men tyvärr är det så att inte heller väljarna prioriterar det. Jag vet inte vad som behöver ske, ska 100 kvinnor behöva mördas?
Män lyste med sin frånvaro vid lanseringen av valkompassen. En av få – om inte den enda – var mansforskaren Lars Jalmert, pedagogikprofessor som sitter i Kvinna till kvinnas styrelse.
