Valet 2022 kommer sannolikt att vara avgörande för hur Sverige lyckas med att stärka jämställdheten, både på hemmaplan och globalt. Kvinna till kvinnas feministiska valkompass analyserar riksdagspartiernas jämställdhetspolitik på sju utvalda områden. Och det finns bara ett parti, Vänsterpartiet, som får godkänt på alla.

Den feministiska valkompassen är tydlig, enligt Kvinna till kvinnas generalsekreterare Petra Tötterman Andorff: Med en regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kan väljarna räkna med att jämställdheten i Sverige backar under kommande mandatperiod.

Med högerkonservativa backar jämställdheten

Det är framför allt SD som utmärker sig negativt i rapporten. Partiet klarar inte godkänt i någon av kartläggningens sju kategorier: aborträtten, mäns våld mot kvinnor, jämställd familjepolitik, exploatering av kvinnors kroppar, global solidaritet samt global jämställdhet och feministisk utrikespolitik.

– Det är anmärkningsvärt att framför allt SD:s ledamöter fortsätter att lägga fram så många abortkritiska förslag i riksdagen och kontinuerligt röstar med de abortkritiska grupperna i Europaparlamentet, trots att partiet officiellt står bakom den svenska abortlagstiftningen, säger rapportens författare Jessica Poh-Janrell.

Även KD-ledamöter lägger fortlöpande fram förslag som skulle inskränka på aborträtten. Partiet propagerar dessutom för så kallad samvetsfrihet i vården, att vårdpersonal ska få vägra utföra aborter. Både SD och KD vill ta bort alla reserverade föräldradagar, som varit det viktigaste verktyget för jämställdhet i familjepolitiken sedan första ”pappamånaden” infördes 1995.

Valkompassen visar även att M saknar politik för att förebygga mäns våld mot kvinnor och för att stödja Sveriges kvinnojourer. Medan M, C och L vill tillåta altruistiskt surrogatmödraskap, vilket enligt Kvinna till kvinna öppnar för en ny form av exploatering av kvinnors kroppar i Sverige. Även Miljöpartiet vill att frågan utreds.

Globalt vill M och SD permanent skära 30–50 procent av biståndsbudgeten. På det området får också S kritik, då de trots löften att inte skära i biståndet räknar av nära 20 procent av biståndsbudgeten för att finansiera mottagningen av flyktingar i Sverige.

Jämställdheten måste bli valfråga

Överlag finns enligt valkompassens författare Jessica Poh-Janrell en förbättringspotential i nästan alla partiers jämställdhetspolitik.

– Väljarna måste vara medvetna om vari skillnaderna ligger och ifall de tar jämställdheten i Sverige framåt eller bakåt när de går till valurnorna i höst, betonar hon.

Vid lanseringen inledde Tötterman Andorff med att förklara varför Kvinna till kvinna, som är en partipolitiskt oberoende organisation, kartlägger partiernas jämställdhetspolitik inför valet:

– Vi har i uppgift att övervaka och stå upp för kvinnors rättigheter i Sverige, internationellt och i konfliktdrabbade länder, där vi framför allt arbetar. Idag är 11 maj. Det är exakt 4 månader till valet. Valrörelsen har redan börjat, men vi kan se att vissa frågor lyser med sin frånvaro i debatten. Och det är partiernas jämställdhetspolitik.

Tötterman Andorff menar dessutom att det svenska valresultatet kommer ha betydelse för kvinnors rättigheter i fler länder än Sverige.

– Vi jobbar med kvinnor internationellt och vi vet att den svenska jämställdheten har ett högt signalvärde och ses som ett föredöme globalt, både på individuella och nationella nivåer, men även internationellt som i FN och EU.

Även om SD får mycket kritik i rapporten var ingen partiföreträdare inbjuden till panelsamtalet som hölls i samband med kompasslanseringen. Något som togs upp av moderatorn, Anna-Carin Hall, pressansvarig på Kvinna till kvinna:

– Kvinna till kvinna har en policy att inte bjuda in SD i något sammanhang. Det betyder att vi inte heller kommer kommentera på den kritiken under panelen.

Vidare konstaterade Hall att mäns våld mot kvinnor under årets första kvartal hade skördat tolv liv, och ytterligare tre under den gångna veckan.

– Fortsätter det så här blir det ett väldigt dystert rekord 2022. Under 2021 mördades 24 kvinnor, redan det en ökning från tidigare runt 15 kvinnor.

Politisk enighet i kampen mot våld mot kvinnor

Varken Moderaterna, som fått sent förhinder, eller Vänsterpartiet, som svarat på inbjudan för sent, hade representanter i panelen. Men Elin Gustafsson vice ordförande för S-kvinnor, Helena Vilhelmsson, riksdagsledamot för Centerpartiet, Sarah Kullgren, ordförande för Kristdemokratiska kvinnoförbundet, Annika Hirvonen, jämställdhetspolitisk talesperson i Miljöpartiet, och Gulan Avci, Liberalernas jämställdhetspolitiska talesperson, var helt eniga om att mer måste göras både för att förebygga och bekämpa våldet. Samt för att skydda våldsutsatta kvinnor.

Gulan Avci (L) tog bland annat upp de systemförändringar som konkurrensutsätter kvinnojourernas verksamhet, och har lett till att kvinnojourer tvingats stänga.

– Kvinnojourerna behöver långsiktiga ekonomiska förutsättningar för att göra ett bra jobb och för att fler kvinnor, som faktiskt flyr för sina liv, ska få skydd i en rättsstat som Sverige. Jag älskar marknadsekonomi, men jag kommer aldrig, på något sätt, medverka till att den verksamheten som kvinnojoursrörelsen driver, ska ske baserat på vinstmarginaler. Det är helt oacceptabelt och jag ger mitt löfte att Liberalerna aldrig kommer bidra till en sådan utveckling, säger Avci, som också kritiserade nuvarande regering för att ha trasat sönder kvinnojourerna.

S-kvinnors Elin Gustafsson bemötte kritiken med att lyfta de satsningar som regeringen gjort på ökade resurser och den uttalade ambitionen att långsiktiga förutsättningar ska gälla.

– Självklart är vi inte nöjda. Vi vill säkerställa jourernas särart, och idag ser vi att man har svårt att slå sig fram för att det blir en konkurrensutsättning där jourerna inte alltid har möjlighet att stå emot de privata aktörerna som vill tjäna pengar på att bedriva den här verksamheten.

Helena Vilhelmsson (C) betonade att finansieringen av kvinnojourer är ett kommunalt ansvar, och ifrågasatte hur det ens kan bli en fråga om, hur mycket och på vilket sätt finansieringen ska ske. Och eftersom så få förövare döms, räcker inte straffskärpningar. Enligt Vilhelmsson måste en attitydförändring till, och budgeten för kvinnojourer och skyddade boenden garanteras.

– Jag är helt allergisk mot att när man pratar jämställdhet ute i landet säger ofta kommunföreträdare, ”vi är så duktiga, vi har säkrat stödet till våra kvinnojourer”. Nej, de ska aldrig hamna där.

Olika åsikter om det förebyggande arbetet

Det förebyggande arbetet behöver enligt Annika Hirvonen (MP) börja i förskolan och skolan:
 
– Vi måste jobba med mansnormer, normer kring våld, kring samtycke och sexualitet, och samtyckeslagen har redan förändrat en del i synen på sexualitet och gränser, men vi måste jobba mycket med normerna, och genuspedagogiken – som är ett verkligt slagfält – handlar om det här.

Ordet gick sedan till Sarah Kullgren (KD):

– Jag såg i rapporten att vi inte skulle ha jobbat med förebyggande insatser vilket jag tycker är märkligt, för vi pratar mycket om värderingsarbete i skolan. Om det är något parti som pratar om familjens roll så är det Kristdemokraterna.

Moderatorn Anna-Carin Hall påminde då om partiledarens tal om genusflum i förskolan och nedvärderande omdömen om genuspedagogik.

– Jag har vänner som är förskolelärare som blivit tillsagda att plocka bort dockorna för flickor för att de ska leka med bilar. Jag tycker inte att man behöver sätta några etiketter, man ska få uttrycka sig hur man vill, och jag tycker inte att man som pedagoger ska säga till barnen vad de får och inte får göra. Det kan de bestämma själv, jag tror det är då man blir starka, fria människor, säger Kullgren.

Feministisk utrikespolitik

Inte heller i utrikespolitiken vill Sarah Kullgren sätta etiketter, och även Gulan Avci betonade att det är handlingarna, inte vad man kallar sig, som har betydelse. Som exempel pekade hon på att en feministisk regering minskat stödet till världens fattigaste flickor och kvinnor genom avräkningar av biståndet. Elin Gustafsson, betonade att S-kvinnor är emot dessa avräkningar som visserligen är tillåtna. Från åhörarna poängterades att möjligheten använts även av tidigare regeringar, och inte borde göras till en partipolitisk fråga.

Annika Hirvonen (MP) framhöll att fredspolitik är feministisk utrikespolitik, och att råvaror och krig hänger ihop:

– Vi ser det så tydligt i fallet Ryssland. EU:s köp av rysk fossil energi göder krigsmaskinen. Tittar vi ut i världen vilka är det som säljer olja? Det är inte så goa gubbar. Vi behöver en hållbar utveckling och då måste vi göra oss oberoende av länder som Saudiarabien, Venezuela, Ryssland, Irak. Det här är länder som också bidrar till förtryck av kvinnor. Vårt beroende av de här länderna är ett hot mot kvinnors rättigheter och våra möjligheter att bedriva en feministisk utrikespolitik.

Under frågestunden efter panelsamtalet fick Fempers nyheter möjlighet att ställa en fråga.

Hur kommer ni arbeta för att era partier ska stå bakom er och göra våld mot kvinnor och de här viktiga frågorna till valfrågor som står på den politiska agendan hela tiden?

– Allt jag har sagt idag är Miljöpartiets politik. Miljöpartiet ska göra mäns våld mot kvinnor till en valfråga, säger Annika Hirvonen.

– Det är klart att vi härinne vet vad vi tycker, vi vet jätteväl vad de olika partierna står för, och vi har olika nätverk i riksdagen som är jätteviktiga, säger Helena Vilhelmsson och fortsätter:

– Vi har partiövergripande nätverk för jämställdhet, mäns våld mot kvinnor och så vidare. Det här är en styrka och den måste vi hålla i och jobba med så vi orkar stå upp för varandra i hela valrörelsen. Vi vet vad vi tycker, men det är våra väljare som också måste veta vad vi tycker. Vi måste bli bättre på att säga det här. Alltifrån i våra debattartiklar, deltagande på gator och torg, inklusive partiledardebatter.

Sista ordet fick Gulan Avci:

– Jag gör allt vad jag kan för att mitt parti, att vi ska få jämställdhetsfrågorna att för en gångs skull bli en valfråga, men tyvärr är det så att inte heller väljarna prioriterar det. Jag vet inte vad som behöver ske, ska 100 kvinnor behöva mördas?

Män lyste med sin frånvaro vid lanseringen av valkompassen. En av få – om inte den enda – var mansforskaren Lars Jalmert, pedagogikprofessor som sitter i Kvinna till kvinnas styrelse.

Läget i södra Gaza blir allt svårare och nu säger FN:s humanitära chef Martin Griffiths att de och andra humanitära aktörer inte ”har någon humanitär operation i södra Gaza” värd namnet längre. Enligt BBC arbetar FN för att få Israel att öppna upp en ny gränsövergång till Gaza för att släppa in mer humanitär hjälp. Efter eldupphöret som tog slut förra fredagen har det israeliska bombardemanget fortsatt lika intensivt mot södra Gaza, dit människor uppmanades att fly, som skedde i norra Gaza innan den temporära vapenvilan. Israel hävdar att Hamas fortsätter att gömma sig bland och bakom civila.

FN:s befolkningsfond uppskattade i början av november att omkring 50 000 kvinnor i Gaza var gravida, och att över 160 kvinnor väntades föda dagligen. En av dem är Isra McDad som berättar för Time Magazine att bara två veckor innan hon beräknades föda sitt barn tvingades fly för fjärde gången. De begav sig från Gaza City söderut, slutet av oktober. Oron över var och hur hon skulle föda var stark, redan då var många sjukhus överfyllda eller hade svårt att fungera normalt på grund av bristande materiel.

– Sjukhuset jag hade planerat att åka till blev måltavla för en flygattack. Och allt jag kunde tänka på var, ”jag måste föda någonstans”, säger hon till Time.

När hon började få sammandragningar i slutet av oktober hade hon först svårt att avgöra om hon var på väg att föda för tidigt eller om det rörde sig om stress. När hon fördes till sjukhus togs hon inte emot eftersom alla platser var upptagna. Till slut fick hon plats på al-Emiratisjukhuset i Rafah i södra Gaza. Hon beskriver tacksamheten att få plats, att förlossningen blev ”den mest intensiva erfarenheten i mitt liv”, samt att hon vädjade till sin läkare att se till att hon och barnet klarade sig så att hon skulle kunna ta hand om sin treåriga dotter. Det gjorde dem, men både Isra McDad och hennes nyfödda barn tillhör de allra mest sårbara när kriget i Gaza nu har pågått i över två månader.

Rina: ”Omar var mitt liv”

Al Jazeera rapporterades i oktober att kvinnor känner sig tvungna att äta p-piller utan uppehåll för att slippa menstruationen. Detta då brist på vatten, bindor och tamponger gör det svårt att hantera mens och hygien. Det rapporterades också om att kvinnor födde för tidigt på grund av stressen av det ständiga israeliska bombardemanget. Enligt FN:s befolkningsfond har man räknat med att av alla förlossningar beräknas ”minst femton procent ha komplikationer som kräver grundläggande eller omfattande förlossningsvård”.

Och utmaningarna tar inte slut bara för att förlossningen är över – därefter ska mamman försöka ta hand om sitt nyfödda barn samtidigt som hon kanske tvingas bo på gatan, endast skyddad av ett tält, utan tillgång till tillräckligt med mat och rent vatten. Detta kämpar Rina från norra Gazaremsan med – hon kämpar för att hålla sin lilla son Ahmed vid liv. Liksom Isra McDad har hon tvingats fly och evakuera många gånger de senaste två månaderna. Hennes man Omar dödades av granatsplitter från en israelisk flygattack den 17 oktober när han försökte hitta mat åt sin familj.

– Jag kan inte greppa förlusten av min man. Omar var mitt liv, att förlora honom känns som att förlora hela min existens. Jag önskar att jag hade dött med honom, säger Rina till The Guardian och förklarar att hon inte har kunnat amma sin son Ahmed efter Omars död. Hennes bröstmjölk sinade och sedan dess har hon desperat sökt efter bröstmjölksersättning till sin son. Och rent vatten. Ett nästan omöjligt uppdrag.

Oroar sig för att sonen ska bli föräldralös

Rina som bodde i Beit Lahiya norr om Gaza City tvingades till slut fly söderut trots att hon inte hade någonstans att ta vägen. På den fjärde dagen av eldupphör tog hon sin son Ahmed i famnen och ställde siktet på Khan Younis.

Efter vapenvilan har Israels marktrupper också rört sig allt närmre städerna i södra Gaza och den 1 december regnade flygblad över folk i Khan Younis med en uppmaning från den israeliska armén till nya förflyttningar. Flygbladen innehöll en QR-kod som ledde till kartor på nätet om vilka platser som skulle vara säkra, eller mindre farliga. Rina förklarar för The Guardian att hon kände skräck när hon såg kartan. Hon och familjen begav sig i riktning mot Rafah där deras situation är än värre, även om staden än så länge är mindre utsatt för israeliska flygattacker.

– I Rafah hittade vi bara tält som inte lämpliga för människor att bo i, säger hon till tidningen och förklarar att det saknas ordentlig tillgång till badrum och toalett, att antalet tvångsförflyttade människor är överväldigande, att epidemier sprids och att kylan är sträng. Samtidigt oroas Rina både över att hon inte ska lyckas hålla sin son vid liv, samt att även hon ska dödas och göra Ahmed föräldralös.

– Jag kan inte fatta tanken på att min son kanske kommer att växa upp som föräldralös, säger Rina och fortsätter:

– Han är oskyldig och förtjänar inte det här lidandet och den här smärtan, säger hon till The Guardian.

Mer än hälften av alla polisanmälda hatbrott under 2022 hade ett främlingsfientligt eller rasistiskt motiv, 16 procent av alla hatbrott riktades mot religiösa grupper, och 12 procent var hbtqi-relaterade. Antalet anmälda hatbrott har minskat men det är oklart vad det beror på skriver Brå i sin nya rapport som publicerades på torsdagen.

Det vanligaste hatbrottet utgörs av verbala kränkningar. Nästan lika vanligt är att hatbrottet inkluderar någon form av skadegörelse. Hatbrotten med främlingsfientligt eller rasistiskt motiv utgör sammanlagt 53 procent av alla polisanmälda hatbrott under 2022, och 17 procent av alla hatbrott var afrofobiska. Omkring en procent var antiziganistiska och en procent riktades mot samer. 16 procent av alla hatbrott riktades mot religiösa grupper: Åtta procent av alla hatbrott var islamofobiska, och fyra procent var antisemitiska, en procent var kristofobiska.

Enligt Brottsförebyggande rådets rapport utgjordes de antisemitiska hatbrotten till stor del av hets mot folkgrupp, och skedde oftast i digitala miljöer, men också på offentliga platser och i skolan. Islamofobiska hatbrott innehöll i högre utsträckning ofredanden. Medan män oftast utsätts för hatbrott generellt så är kvinnor mer utsatta när det gäller hatbrott med islamofobiskt motiv. Bland de afroboiska hatbrotten var det vanligast att utsättas för ärekränkning till skillnad från andra hatbrott där ofredande var vanligare.

Oklart vad minskning beror på

Antalet polisanmälda hatbrott har minskat från 6 301 år 2020 till 4 788 2022 uppger Brå vars rapport bygger på statistik över alla polisanmälda brott som polisen har hatbrottsmarkerat. Tittar man på på 2018 har antalet polisanmälda brott som har hattbrottsmarkerats nästan halverats, Det är oklart vad minskningen beror på men det kan bero dels på skillnader i hur dessa registreras och identifieras, dels att färre väljer att anmäla.

Enligt RFSL ligger dock hatbrotten som är hbtqi-relaterade kvar på höga nivåer, trots den generella minskningen av anmälningar. Bland annat har transfobiska hatbrott ökat från två procent 2020 till tre procent av de anmälda hatbrotten 2022.

– Varför anmälningarna minskar behöver analyseras. Vår bedömning är att det inte är ett gott tecken att antalet anmälningar minskar. Vi tolkar siffrorna som att människor inte ser anledning till att anmäla de brott som sker och det är en farlig utveckling, säger Peter Sidlund Ponkala, förbundsordförande för RFSL, i ett pressmeddelande.

Politiker ”behöver nu ta sitt ansvar”

Tittar man specifikt på antalet hbtqi-relaterade hatbrott anmäldes 328 sådana under 2022, med sammanlagt 340 hbqti-relaterade hatbrottsmotiv (en och samma anmälan kan innehålla fler än ett hatbrottsmotiv).

Av de hbtqi-relaterade hatbrotten var 49 procent homofobiska och 22 procent var transfobiska. Peter Sidlund Ponkala och RFSL uppmanar nu politiker att ta ansvar för allas trygghet:

– Framförallt är det oroande att se hur offentliga företrädare sprider rasism, homofobi eller transfobi, sådant som i slutändan legitimerar hat. Politiken och andra offentliga personer behöver nu ta sitt ansvar kring den här frågan, tonläget behöver sänkas, säger Sidlund Ponkala.

Det är en studie som har genomförts i södra Idaho i USA där forskare har mätt halter av glyfosat i gravida kvinnors urin som nu har publicerats. Glyfosat används ofta för ogräsbekämpning på jordbruksmark på våren.

Studien visar att halterna var ”betydligt” högre i samband med att ämnet användes på åkrar i områden i närheten av var kvinnorna bodde. Forskarna drar slutsatsen att det är nödvändigt att undersöka hur glyfosat påverkar fosters utveckling och hur kvinnor utsätts för ämnet, rapporterar The Guardian.

Glyfosat är världens mest använda herbicid och används i många produkter runt om i världen, bland annat ogräsbekämpningsmedel Roundup, och är också det vanligaste vanligaste verksamma ämnet i växtskyddsmedel i Sverige. Organisationer som Naturskyddsföreningen kräver att ämnet ska förbjudas i EU

Jobbade inte med medlet

Något som förvånade forskarna var att ingen av kvinnorna som deltog i studien arbetade med ämnet eller andra herbicid, och ingen i deras hushåll jobbade heller med glyfosat.

– Vad är det som sker? Sprider det sig längre än vad vi tror? Fäster det på jordpartiklar som sedan blåser runt och hamnar i människors damm? Är det dricksvattnet? Innan vi förstår det kan vi inte föreslå rätt åtgärder, säger Cynthia Curl vid Boise State University och huvudförfattare till studien som publicerades i onsdags, till The Guardian.

I studien har urin från 40 gravida kvinnor inhämtats regelbundet mellan februari till december 2021. Kvinnor ansågs bo nära jordbruksmark om de bodde närmare än en halv kilometer från en aktiv åker.

I Sverige har det en längre tid varit förbjudet att använda glyfosat för nedvissning av spannmål enligt Kemikalieinspektionen. Sedan två år är det också förbjudet att använda växtskyddsmedel, inklusive glyfosat, i hemträdgårdar, kolonilotter och på skolgårdar.