Romanen Vivek Ojis död tar oss till Nigeria. Till en grupp ungdomar som växer upp med pappor från Nigeria och mammor från länder som Filippinerna och Malaysia. Det är skört och sorgligt om utanförskap och gemenskap.
Någon lämnar Vivek Ojis döda kropp naken och inlindad i ett tygstycke på familjens veranda.
Ojis mor, en av traktens Nigerfruar, utländska kvinnor som gift sig med nigerianska män, kan inte sluta tänka på vem som hade brytt sig om honom så mycket att han tagit med honom hem och bemödat sig om att svepa honom i det vackra tygstycket.
Med tiden förstår föräldrarna att de inte kände sitt barn. Att Oji tvingats gömma vem hon egentligen var. Att Vivek, som har älskat att prova klänningar och smycken sedan hon var liten, och sparat ut håret så det når ända ner till midjan, lidit.
Genom berättelsen får läsaren glimtar av de grymheter som Vivek Oji utsätts för under uppväxten, inte minst på militärskolan som fadern skickar Oji till. Där förekommer våld och tortyrliknande mobbning. Men hon hittar sätt att överleva. Tills föräldrarna hämtar hem sitt barn. För de förstår att barnet inte mår bra. Även om de inte anar orsakerna till ohälsan.
Vivek Oji hittar senare sin tillflyktsort hos barndomsvännerna, det vill säga hos Nigerfruarnas barn som hon aldrig tidigare upplevt sig ha något gemensamt med. Där finner hon dock trygghet och möjlighet att fullt ut vara sig själv, kunna slappna av och till och med stundtals känna glädje.
Det är en bok om psykisk ohälsa, utanförskap och utsatthet för den som inte lever efter normer. Men också en bok om kärlek och vänskap, och hur betydelsefulla de båda är för den som inte hittar sin plats i samhället.
Det är en fint och ömsint berättad historia i vilken sanningen bakom Vivek Ojis död rullas upp efterhand.
Vivek Ojis död är författaren Akwaeke Emezis andra roman. Emezi (född 1987) växte upp i Nigeria med en nigeriansk far och en mor från Malaysia, och gjorde succé med debutromanen Sötvatten. Emezi beskrivs som en ikon i queer- och transkretsar.
Vivek Ojis död
Av Akwaeke Emezi
Översättning Helena Hansson
Bokförlaget Tranan
