”Om du roar dig med att googla endometrios kommer du att upptäcka oräkneliga artiklar med kvinnor som sökt vård utan att ha blivit tagna på allvar.”
Maj Karlsson (V) om sjukvårdens misslyckande med att hjälpa kvinnor med endometrios.
En bekant till mig berättade nyligen om sin dotter i ett inlägg på Facebook. Hon beskrev hur hennes dotter blivit inlagd på sjukhus för femtonde gången på tre år. Dottern har så kraftiga smärtor vid ett tillfälle att hon svimmat flera gånger på en dag. Under åren har familjen kämpat för vård och för att bli tagna på allvar. Hjälpen har varit undermålig och alldeles för sen. Vad är då diagnosen? Jo endometrios.
Endrometrios främsta symptom kan kortfattat och slarvigt beskrivas som extrema smärtor i samband med mens. Det är även vanligt att drabbas av illamående, trötthet och kraftiga blödningar. Det är en kronisk sjukdom som drabbar var tionde person som har mens. För många innebär endometrios även svårigheter att bli gravid.
Om du roar dig med att googla endometrios kommer du att upptäcka oräkneliga artiklar med kvinnor som sökt vård utan att ha blivit tagna på allvar. De får höra ”det gör ont att ha mens” eller ”du har nog en känslig mage”. Detta trots att de har smärtor så kraftiga att de ofta liknas med förlossningssmärtor. Många beskriver hur de vaknar med smärta och går och lägger sig med smärta. Det är inget liv.
Vårdens totala misslyckande får kvinnorna själva betala med försämrad livskvalitet. De kanske missar sitt barns skolavslutning för att smärtorna är för outhärdliga den dagen.
En fakta som gör mig rent ut sagt förbannad är: De flesta får symptom i tonåren, men trots det är medelåldern för en diagnos 37 år! Att behöva vänta 15 år på en diagnos är ett totalt underkännande av svensk vård. Det är inte ovanligt att personer med endometrios har sökt tre till fyra olika läkare innan de får sin diagnos och behandling.
Socialstyrelsen har gjort utvärderingar som visar på brister gällande kunskap och fortbildning i ämnet. Även att det allt för sällan görs uppföljningar och att det är ojämlik tillgång till specialister.
Vårdens totala misslyckande får kvinnorna själva betala med försämrad livskvalitet. De kanske missar sitt barns skolavslutning för att smärtorna är för outhärdliga den dagen. Eller så har de svårt att kunna jobba alla månadens dagar för att de knappt kommer ur sängen. Det finns mycket som går förlorat för dem som lever med kroniska smärtor.
Faktum är dock att det finns hjälp att få. Det finns smärtlindrande tabletter, hormoner för att få bort mensen, fysioterapi och slutligen avancerad endometrioskirurgi för dem som verkligen behöver. Dessa kvinnor lever alltså med sina besvär helt i onödan.
Jag var redan förbannad innan jag satte mig vid tangenterna, nu är jag också provocerad. Så här kan det inte vara en sekund till.
Tyvärr är sjukvården ojämställd inom fler områden. Exempelvis har män större chans att få bättre vård om de drabbas av stroke, cancer eller hjärtinfarkt. Dessutom rangordnar ofta läkare sjukdomar som primärt drabbar kvinnor lägre. I en studie där läkare själva fick rangordna sjukdomar efter status hamnade exempelvis fibromyalgi, värk, anorexi och entrometrios långt ner på listan.
Som pricken över i:et för att markera sjukdomens låga status ser jag att Word, det program jag skriver denna krönika i, inte ens har med ordet entromentrios i sin ordlista.
Jag var redan förbannad innan jag satte mig vid tangenterna, nu är jag också provocerad. Så här kan det inte vara en sekund till. Inte en kvinna till ska bli avfärdad inom vården. Varje kvinna ska bli tagen på allvar. Punkt.
Maj Karlsson är gruppledare för Vänsterpartiet i riksdagen och återkommande inrikespolitisk krönikör i Fempers nyheter.
