Kvinnor i de södra kustområdena lever med höga saltnivåer året runt och är hänvisade till att använda det salta vattnet till hushållet, vilket har lett till en rad olika sjukdomar, till exempel urinvägsinfektioner och infektioner i livmodern.

En studie av salthaltens effekt i spridningen av smittsamma sjukdomar, Effects of salinity spreading infectious diseases (2019), visar att kvinnor i de södra kustområdena upprepade gånger använder och tvättar sina menstruationsdukar i saltvatten, vilket ökar risken för att få olika sjukdomar.

Många utsätts dessutom för hysterektomi (operation där livmodern tas bort) tidigt, vilket driver dem mot ett annat hemskt dilemma. De blir misshandlade eller övergivna av sina män, eftersom de inte längre kan få barn eller uppfylla männens sexuella önskningar såsom tidigare. Det har i sin tur lett till att antalet ensamstående mammor och oönskade barn som överges har ökat i samhället. Tyvärr finns det ingen statlig tillsyn för att förhindra dessa olagliga handlingar eller rädda dessa kvinnor.

Jesmin Papri är en bangladeshisk journalist som har arbetat med kvinnorna i kustområdena under lång tid. Hon har intervjuat 60 kvinnor; bland dem hade minst 25 genomgått hysterektomi.

Hon skriver bland annat om en 40-årig kvinna som led av urininkontinens, blödningar och diarré. Efter att ha granskat patientjournalerna framkommer det att läkaren informerade kvinnan, kallad Rahima, om att hennes livmoder behövde opereras bort. Det fanns inget annat alternativ för den stackars kvinnan, enligt läkaren, skrev Papri.

En annan kustbo som hade oregelbunden mens och smärta i nedre delen av buken, fick livmodern bortopererad av en statlig läkare utan att någon ordentlig undersökning gjordes.

Dessa kvinnor, som inte fått någon utbildning, vet inte ens vilka konsekvenser som väntar dem. Inte minst handlar det om olika biverkningar, vilka de får bära ensamma resten av livet.

Jesmin Papri tillbringade nästan tre månader med att undersöka de här fallen för att kunna avslöja att läkarna och ägarna till klinikerna var inblandade i bluffen. Hon fann att minst 75 kvinnor tvingades genomgå hysterektomi eller drabbades av livmoderruptur under ett år utan någon annan behandling.

Enligt experter skulle minst tio av dessa operationer ha kunnat undvikas. Men beslutet om hysterektomi togs trots att patienterna var motvilliga och utan nödvändig undersökning. Ingen patient hade symtom som tydde på att de behövde genomgå en hysterektomi vid det aktuella tillfället. Istället kunde deras sjukdomstillstånd ha botats genom ytterligare några dagars behandling.

Enligt en kirurg saknar ett flertal 22-23-åriga kvinnor livmoder. Om en patient går till en kirurg med symptom såsom oregelbunden menstruation på grund av oregelbunden användning av p-piller, så är den enda utväg läkarna erbjuder att avlägsna livmodern.

Det är tydligt att det handlar om girighet och är ett sätt att tjäna pengar. Vissa läkare på landsbygden gör detta medvetet; återigen, många är oaktsamma.

Sådana giriga och skrupelfria läkare, kliniker eller sjukhus utför extrema kränkningar av de mänskliga rättigheterna och människorättsaktivister kräver att detta straffbara brott avskaffas omedelbart. Tyvärr har deras ilska inte på något sätt kunnat lindra den svåra situationen för kustkvinnorna.

En tvåbarnsmor säger att hon upplever en brännande känsla i hela kroppen efter operationen. Det smärtar i området kring operationssåret. Hon tänker hela tiden på att hoppa i vattnet för att få lindring från smärtan. Ett annat offer sade. ”Jag tycker inte om att vara tillsammans med min make längre. Jag känner mig obekväm hela tiden. Min familj är i fara nu, och inget verkar kunna rädda mig.”

En annan fråga som uppkommer är hur dessa kvinnor, som lever i fattigdom, ska ha råd med hormonersättningsterapi när de inte ens har råd att äta sig mätta två gånger om dagen? Papri blev uppenbart ledsen när hon berättade att kustkvinnornas liv inte kan räknas som liv, det är något annat, konstaterade hon.

Den bangladeshiska läkaren Tasnuva Afrin, som numera bor i Uppsala, bekräftar att även hon under sin tid som verksam läkare i kustområdena såg många unga kvinnor utan livmoder. De hade inte vardagliga samliv, vilket skapar långtgående effekter i regionen.

Afrin och hennes medarbetare försökte hjälpa kvinnor genom att arbeta med kunskapshöjande insatser och medvetandegöra problemet för att undvika fler framtida amputationer, men de lokala läkarna var så inflytelserika att det inte var möjligt att påverka utvecklingen åt något annat håll.

Det är viktigt att vi tar i beaktande alla kvinnors rättigheter i kampen för kvinnors rättigheter. Inte minst de som lider de värsta konsekvenserna av de globala klimatförändringarna och samtidigt är fast i patriarkala strukturer, med fruktansvärda följder såsom dessa kirurgiska ingrepp i kvinnokroppen. Alla kvinnor måste med om vi ska kunna uppnå riktig jämlikhet.

Supriti Dhar är journalist och aktivist från Bangladesh, samt grundare av Women chapter international, och bor numera i Sverige.

Översättning från engelska: Christin Sandberg