#val22 I samband med förra veckans uppmärksammade tunnelbanekampanj från Sverigedemokraterna står det klart att partiets officiella linje numer inbegriper det öppet rasistiska begreppet ”återvandring”.
Teysir Subhi, Fi, frågar sig vad som kommer härnäst – och hur långt de borgerliga samarbetspartierna är beredda att gå för att blidka SD.
“When you dance with the devil, the devil doesn’t change. The devil changes you”. Så skrev Moderaternas presschef på Twitter i förra veckan apropå att Annie Lööfs besked i regeringsfrågan. De orden stämmer verkligen in på hans eget parti.
Ulf Kristersson har gått från att (2018) dyrt lova förintelseöverlevaren Hédi Fried att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna till att i år säga att de “har mognat” och hylla dem i sitt Almedalstal för att de “stått upp för att vi inte kan öka invandringen”. Moderaternas presschef Niklas Gillström kunde knappast uttryckt sig mer hycklande.
Efter en vecka fylld med hundvisslande utspel från både M, KD och L tog också SD till orda. Deras rättspolitiska talesperson Tobias Andersson slog fast på twitter att syftet med att köpa en hel tunnelbanevagn var att visa att “återvandringståget går till Kabul”. Partiets officiella konto retweetade sedan kommentaren.
Så säger alltså Ulf Kristerssons danspartner. Och det förvånar knappast någon antirasist alls.
För ju närmare som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har dansat med Sverigedemokraterna, desto mer har SD:s politik och retorik skruvats upp.
Flera borgerliga politiker reagerade på Anderssons tweet. Exempelvis skrev en kristdemokrat att han blev “genuint ledsen” och kallade honom för “oseriös”. Andra kritiserade Andersson för att hans uttalande kan komma att skada möjligheterna till en regeringsbildning.
Jag skulle säga att Tobias Andersson är helt seriös. Det han skrev är precis det som alltid har varit kärnan i Sverigedemokraternas politik. De har inte lämnat rasismen bakom sig – hela partiet bygger på det. De har bara klätt den i fluffig bomull i några år, nu rycker de bort det täcket.
För ju närmare som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har dansat med Sverigedemokraterna, desto mer har SD:s politik och retorik skruvats upp.
De borgerliga partierna försöker locka tillbaka väljare från SD, vilket för all del även S har gjort, och samtidigt blidka SD att stödja deras regeringsprojekt. Men det finns bara ett original, oavsett hur många som tar efter. Ju mer de andra partierna närmar sig SD, desto längre förflyttar sig SD i sin retorik och politik. Nu använder de öppet begreppet “återvandring”, något som tidigare bara använts av uttalade rasister som velat vara ännu mer extrema. Nu är återvandring Sverigedemokraternas officiella linje, uttryckt av deras justitieministerkandidat.
Det skulle inte förvåna mig det minsta om “återvandring” är långt ifrån det mest extrema krav som kommer ställas av Sverigedemokraterna.
Det är detta parti som Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson vill ha som regeringsunderlag, och eftersom de gjort sig beroende av deras stöd kommer SD givetvis ställa hårda krav för att faktiskt släppa fram en borgerlig regering.
Det skulle inte förvåna mig det minsta om “återvandring” är långt ifrån det mest extrema krav som kommer ställas av Sverigedemokraterna. Hur kommer Kristersson, Busch och Pehrson agera då? Kommer de lägga sig platt och låta Jimmie Åkesson dansa på asylrättens grav, eller kommer de släppa taget om honom och säga att regeringsmakten faktiskt inte är värd precis vilket pris som helst?
Teysir Subhi
Partiledare (Fi)
