Krönika

Det viktigaste är att stoppa fossilhögern

Annika Hirvonen.

#val22 Om hela Europa bara sparade 5 procent energi skulle vi komma ner på förra sommarens elpriser. Tänkvärt ändå. Men båda statsministerkandidaterna vill nu istället ge mest pengar till dem som använder mest el, konstaterar Annika Hirvonen inför valrörelsens sista vecka.

Vad är viktigast för dig av allt som står på spel i valet? Det som får mig att kliva upp varje morgon är drivkraften att stoppa fossilhögern – med SD i spetsen – från att ta makten över Sverige och vår framtid. 
 
Jag vill kunna se våra barn och unga i ögonen och säga att vi gjorde allt vi kunde för dem. Inte bara de vita barnen: också ungdomarna i slöja som stolt bar sina nya kursböcker till universitetsterminens första föreläsning; också killarna som sliter i äldreomsorgen och hotas av utvisning till talibanernas Kabul. Det är nu som vi måste vända utsläppskurvorna för att deras framtid inte ska vara mycket mörkare än vår. Den dagen som alla de andra sju riksdagspartierna beslutade att kraftigt öka utsläppen i Sverige genom att sänka priserna på bensin och diesel satt vi maktlösa med våra 16 nej-röster i riksdagens kammare. Känslan som blandades med klimataktivisternas sång utanför riksdagen kommer fortsätta driva mig framåt.

Båda kandidaterna till statsminister vill nu också ge mest pengar på den som använder mest el, trots att såväl nationalekonomer som energiexperter varnar för att det ökar elpriserna. Det är tydligt att opinionssiffrorna väger tyngre än Sveriges ekonomi när S och M tävlar om att låta handlingskraftiga.

Här och nu står vi inför en höst fylld av oro. Krig i Europa som har orsakat skenande elpriser och en inflation vi inte sett på decennier. Skyhöga priser på bränsle, räntor som sticker iväg och stigande priser på mat.
 
Det har inte saknats förslag för att mildra effekten i våra plånböcker. Båda kandidaterna till statsminister vill nu också ge mest pengar på den som använder mest el, trots att såväl nationalekonomer som energiexperter varnar för att det ökar elpriserna. Det är tydligt att opinionssiffrorna väger tyngre än Sveriges ekonomi när S och M tävlar om att låta handlingskraftiga.
 
Fossilhögern försöker också dämpa hushållens kostnader med bamseplåster och populism. Miljöpartiet går istället till val på en ansvarstagande politik som sänker kostnaderna fort och stabilt, och samtidigt sänker utsläppen. Det gör vi genom ett stöd till energihushållning. Staten ska stå för 80 procent av kostnaderna när hushållen energieffektiviserar. Det är bra för dig nu. Det är bra på sikt. Det är bra för klimatet. Om hela Europa bara sparade 5 procent energi skulle vi komma ner på förra sommarens elpriser. Tänkvärt ändå. Till och med lite hoppfullt.
 
Det finns också människor i vårt land som fossilhögern inte vill rikta stöd till, utan istället kasta under bussen. Vi får nu larm efter larm om hur hårt de stigande priserna slår mot de med allra minst marginaler. Mot barnen som redan idag går till skolan med magar som värker av både hunger och oro över föräldrarnas ekonomi riskerar att få sin vardag ännu mer begränsad när föräldrarnas sista marginaler äts upp av höga matpriser.

Och för att en röst på Miljöpartiet är det bästa sättet att säkerställa att rasismen inte får makt över nästa regering.

Vi är i slutfasen av en valrörelse där högerpartierna använder barn i ekonomisk utsatthet som slagträ och tävlar om att göra livet svårt för dem och svartmåla. Vi har sett en kavalkad av förslag riktade mot, inte för, barn.
 
Miljöpartiet går till val på att sänka utsläppen, stärka välfärden och öka jämlikheten. Klimatförändringarna är vår tids ödesfråga, och vi KAN inte bygga en framtid för våra barn om vi inte också säkrar deras nutid. Det är vad vi menar med att alla ska med när Sverige ställer om. Så nu ber jag om din röst. För att det behövs en stark röst för våra barns framtid, för en rättvis klimatomställning och för miljön i de rum där besluten ska fattas efter valet. Det finns tyvärr bara ett klimatparti – det visade riksdagens andra sju partier när de under våren sänkte priset på klimatutsläpp. Det finns bara ett miljöparti. Och för att en röst på Miljöpartiet är det bästa sättet att säkerställa att rasismen inte får makt över nästa regering.

Annika Hirvonen är gruppledare i riksdagen samt skolpolitisk och jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet.

Krönika

Livets kvinnofälla är att skaffa barn

De som skattar sig själva som mest lyckliga i Sverige är barnfria samboende par. Där är mer än hälften ”mycket nöjda med livet”, jämfört med fyra av tio samboende med hemmaboende barn. Det konstaterar Lina Stenberg som räknat sig igenom varför födelsetalen är de lägsta på många år.

Svenskarna blir allt färre. Enligt nya siffror från SCB har vi inte fött så här få barn sedan 2003. När invandringen samtidigt minskar och regeringen hittar på nya sätt att kunna utvisa utlandsfödda, ser framtiden rätt mörk ut.
Egentligen är dock ett minskat antal invånare inte ett problem i sig.

Det bekymmersamma är att befolkningspyramiden blir allt mer skev, när en stor andel äldre ska försörjas av en minskad andel arbetsföra. Frågan är om det ens är hållbart om när SD får igenom sin anti-invandringspolitik.
Landets hopp ligger därför på kvinnor och män i barnafödande ålder. Eller, det stämmer inte riktigt. Ansvaret, kravet, ligger på kvinnorna.

Kvinnorna som redan är i spagat för att de ska uppfylla alla övriga krav som åligger dem. Nej, något stämmer inte, så varför försöker vi inte ens ta reda på vad som är fel?

När ett samhälle står inför utmaningar som våra, då skulle man kunna tro att det tas krafttag från politiken. Att det görs undersökningar om varför allt färre vill skaffa barn. Att man tar sig en funderare på varför de kvinnor som föder barn blir allt äldre. Bara sedan 2000 har snittåldern för en förstföderska ökat från 28 till drygt 30 år. Och kurvan pekar uppåt.

En ledtråd finns i en undersökning från SCB som visar att de som skattar sig själva som mest lyckliga i Sverige är barnfria samboende par. Där är mer än hälften ”mycket nöjda med livet”, jämfört med fyra av tio samboende med hemmaboende barn.

Och det är inte särskilt konstigt. I samma undersökning svarar de barnfria att de är mer nöjda både med sin ekonomi och med sin fritid, jämfört med både samboende och ensamstående med barn.

Att ha barn kostar pengar och att ha barn tar tid. Detta vet vi, och det borde ge nycklarna till politikerna om vilka lösningar som krävs. Vi vet också att barnafödandet påverkar kvinnor mer än män. Redan när kvinnor flyttar ihop med en man minskar deras inkomster, visar en undersökning från Saco, samtidigt som männens inkomster ökar. Sedan bara fortsätter det.

”Att bo med en man och att skaffa barn är de största nedköpen en kvinna kan göra både ekonomiskt och hälsomässigt. Det är den största kvinnofällan.”

För så fort första barnet föds ökar inkomstskillnaderna ännu mer. TCO visar att lönegapet mellan kvinnor och män fördubblas inom sex år efter den förlossningen.

Och när kvinnor i snitt tar sju av tio betalda föräldradagar, liksom en majoritet av obetald föräldraledighet och barnens vab, belönas män i allt högre inkomster oavsett om de har barn eller inte. Att kvinnor sedan utför sex timmar mer obetalt hemarbete och har dubbelt så höga sjukpenningtal som männen är bara grädde på moset.

En brittisk studie visar att de allra lyckligaste är män som bor ihop med en kvinna, och att de näst lyckligaste är kvinnor som bor utan män. Intressant, men inte så konstigt. För män som är samboende får mer fritid än om de bott själva medan ensamstående kvinnor får mer tid över när de inte behöver serva en man.

Annorlunda formulerat: Att bo med en man och att skaffa barn är de största nedköpen en kvinna kan göra både ekonomiskt och hälsomässigt. Det är den största kvinnofällan

Och med detta framför ögonen, varför ska unga kvinnor vilja skaffa barn? För svaret kan så klart inte vara att skuldbelägga de tjejer som gör andra val för att bli så lyckliga och må så bra som möjligt.

Nej, det måste vara samhället – politikerna – som tar ansvar för att underlätta livet för de som vill skaffa barn. Och särskilt måste man se till de unga kvinnor som i dag gör en förlustaffär på att ens överväga familj. 

Lina Stenberg, skribent och författare

Krönika

Långt kvar till riksdagens mål om jämställt hemarbete

Gudrun Schyman, frilansfeminist och klimataktivist.

2024 har det gått 50 år sedan föräldraförsäkringen infördes. Mäns uttag har under den tiden ökat från i princip 0 till 30 procent. Och det har tagit nästan 50 år. Då kan ju vän av ordning också räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan vi är framme. Gudrun Schyman borrar ner sig i ny rapport från jämställdhetsmyndigheten.

Långt kvar till riksdagens mål om jämställt hem- och omsorgsarbete. Det konstaterar Jämställdhetsmyndigheten i en rapport för några veckor sedan.

Rapporten visar att kvinnor tar större ansvar för barnen i kombination med att de sköter en större del av hushållsarbetet. Män lägger generellt mer tid än kvinnor på att ta hand om ekonomin, underhålla bilen och installera teknik men det kompenserar inte för den tid som kvinnor lägger på att diska, laga mat, städa och tvätta.

Till det kommer att kvinnor oftare går ner i arbetstid för att ta hand om äldre och andra närstående. Kvinnor anpassar alltså yrkeslivet till familjelivet. Kvinnor upplever också mer stress och det leder till ohälsosamma val som att sova mindre och avstå från att umgås med vänner,

Utredningen bedömer att föräldraledigheten behöver bli jämnare fördelad och tycker att det mest effektiva vore att rikta in sig på barnets första tre år och de grupper som delar ojämnt på föräldraförsäkringen. De föreslår en ny version av jämställdhetsbonusen och att föräldrapenningen begränsas efter barnets treårsdag,

Föräldraförsäkringen infördes 1974. I och med föräldraförsäkringen kunde båda föräldrarna vara hemma med sina barn. Det ansågs väldigt radikalt och var tänkt att mynna ut i delat ansvar och jämställdhet. Men hur gick det?

– 1995 reserverades en månad av föräldrapenningen till vardera föräldern. Männens uttag av föräldrapenning ökade med 9,9 dagar.
– 1998 var mäns uttag av föräldrapenningen 10 procent och kvinnors uttag var 90 procent.
– 2002 reserverades en andra månad för vardera föräldern. Samtidigt förlängdes det totala antalet föräldrapenningdagar till 480 per föräldrapar. – Mäns uttag av föräldrapenning ökade med 4,4 dagar.
– 2006 tog män ut 20 procent av föräldrapenningen och kvinnor tog ut 80 procent.
– 2008 infördes jämställdhetsbonus, där föräldrar kunde ansöka om att få skattelättnader för de dagar de tog ut utöver de två reserverade månaderna. Jämställdhetsbonusen förenklades 2012. Föräldrarna behövde då inte längre ansöka om bonusen och den betalades ut månadsvis.
– 2013 tog män ut 25 procent av föräldrapenningen och kvinnor tog ut 75 procent.
– 2016 reserverades en tredje månad för vardera föräldern. Mäns uttag av föräldrapenning ökade med 4,1 dagar.
– 2017 avskaffades jämställdhetsbonusen.
– I slutet av 2022 tog män ut 30 procent av föräldrapenningen och kvinnor tog ut 70 procent.

Nästa år, 2024, har det alltså gått 50 år sedan lagen infördes. Den lag som var tänkt att radikalt omforma vår syn på föräldraskapet och omsorgsansvaret. Mäns uttag har under den tiden ökat från i princip 0 till 30 procent. Och det har tagit nästan 50 år! Då kan ju vän av ordning också räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan vi är framme vid 50/50. Förutsatt att männen verkligen fortsätter att öka sitt engagemang.

Det förunderliga är att det fortfarande verkar omöjligt att tänka sig att föräldraförsäkringen ska delas lika. Rakt av. Som alla andra försäkringsförmåner.

Frågan är om de förslag utredningen kommer med verkligen kommer att leda männen i den riktningen. För frivilligt går det tydligen inte. Och i Riksdagen verkar man numera mer intresserad av förslag som gör det möjligt att leasa ut föräldraskapet. Kalla in Rut kanske…

– Vi vill ju gärna att kvinnor ökar arbetskraftsdeltagandet, det vill säga att kvinnor kommer tillbaka till jobbet och kan göra karriärer och ha samma möjligheter som ofta männen har. Då gäller det att man har ett större flexibilitetssystem, säger ansvarig minister. Arbetslinjen ska alltså styra föräldraskapet och omsorgen. Inte tvärtom.

Det förunderliga är att det fortfarande verkar omöjligt att tänka sig att föräldraförsäkringen ska delas lika. Rakt av. Som alla andra försäkringsförmåner. Jag har hört många säga att skulle föräldraförsäkringen införas idag så vore det självklart att den skulle vara individuell, men att det inte gick på 70-talet. Det var för radikalt, då. Men nu då? Varför ser vi inga förslag som leder till målet  –jämn fördelning – trots att all statistik så här långt visar att det mest verkningsfulla vore att dela. Män måste  tvingas. Statistiken visar att män tar ut mer om pengarna annars fryser inne. Så enkelt är det. Fortfarande.

Att sedan det rådande mönstret får återverkningar på kvinnors löner och pensioner, det vet vi också. Fortfarande. Individualiserad föräldraförsäkring och 6-timmars arbetsdag framstår numera som rena rama revolutionen. Och det är förstås det som behövs. Fortfarande!

Krönika

Regeringen vill välta omkull skyddade boenden

Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson (V).

”I praktiken kan det i värsta fall innebära att våldsutsatta kvinnor tvingas lämna kvar sitt eller sina barn med en våldsam man.” Maj Karlsson (V) om riskerna med regeringens nya lagförslag om skyddat boende. 

Regeringen har nu valt att lägga fram lagförslaget ”Ett fönster av möjligheter – stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende”. Själva grundtanken med förslaget är precis som det låter att barns rättigheter ska stärkas vilket är helt nödvändigt. Problemet är att det här är en stor och omfattande reform, med många falluckor, som kan få långtgående konsekvenser för arbetet mot mäns våld mot kvinnor.  

Det går inte att tolka regeringens förslag på något annat sätt än att de vill välta omkull hur skyddade boenden fungerar i Sverige idag. De vill bland annat att barn ska ges en individuell placering av socialtjänsten när mamman kommer till ett skyddat boende. I teorin kan det låta bra, men i praktiken kan det i värsta fall innebära att våldsutsatta kvinnor tvingas lämna kvar sitt eller sina barn med en våldsam man. Då vi vet att kvinnor inte söker stöd om det finns minsta risk att förlora sina barn, kommer konsekvensen bli att färre kvinnor vågar fly från våldsamma män.  

Lagförslaget skulle också innebära att privata och oseriösa aktörer ges ökade möjligheter att göra vinst på våldsutsatta kvinnor. Förslaget följer med andra ord den cyniska privatisering som pågår i välfärden, kunskap om kvinnors utsatthet som byggts upp över lång tid ska ersätts av vinstdrivande privata bolag. Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, menar att många av Sveriges kvinnojourer kommer tvingas lägga ner sina skyddade boenden om förslagen blir verklighet.

”Genom en enkel sökning i regeringens 480 sidor långa förslag ger ”könsbaserat våld” endast en träff, just i referens till Sveriges Kvinnoorganisationers kritik. ”

Regeringen menar att tillståndsplikten för skyddade boenden som de förslår är ett redskap för att hindra välfärdskriminalitet. Tyvärr har det visat sig att kravet på tillstånd (exempelvis för HVB-hem) inte enskilt är tillräckligt för att hålla kriminella borta. De räds inte extra administration så länge de kan plocka ut vinst på skattepengar.

Dessutom har skarp kritik riktats från flera andra kvinnorättsorganisationer då de anser att förslagen är skrivbordsprodukter som har avkönat den verklighet som råder där kvinnor flyr från våldsamma män. Sveriges Kvinnoorganisationer skriver i sitt remissvar till regeringen att förslagen ”saknar en förståelse för våldets könade natur […] vilket osynliggör så väl förövaren som brottsoffret och får våldet att framstå som könsblint och ömsesidigt.”

Genom en enkel sökning i regeringens 480 sidor långa förslag ger ”könsbaserat våld” endast en träff, just i referens till Sveriges Kvinnoorganisationers kritik. Regeringens och Sverigedemokraternas okunskap om mäns våld mot kvinnor är direkt farlig.

Vänsterpartiet är mycket angelägna att stärka barns rättigheter i skyddade boenden, men om kvinnor inte vågar söka hjälp är barnen väldigt farligt ute. Vi föreslår därför istället att stödet för barn som följer med sin mamma till ett skyddat boende ska stärkas utan risk för att barnet blir placerat med den våldsamme mannen eller att mamman inte vågar fly. Det är också viktigt att se till att de ideella kvinnojourernas kunskap och erfarenhet tas till vara. Vi ska ha en välfärd som skyddar våldsutsatta kvinnor och barn med målet att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson (V)