Aldrig tidigare har kvinnor och män stått så långt ifrån varandra politiskt och röstat så olika som i årets val. Det har dessutom varit den mest polariserade valrörelsen någonsin, enligt statsvetare, med syftning på det vidgade gapet mellan vänstersidan och högersidan dominerad av en extremhöger.
Med nationalismens och ytterhögerns växande framgångar har även klyftan mellan ”vi och dem”, vidgats i den politiska retoriken. Utrikes födda och minoritetsgrupper beskrivs inte längre som en självklar del av Sveriges gemenskap i den politiska retoriken. Flera har varnat för den öppna rasismen i valdebatten och det är många rasifierade personer som nu känner oro inför framtiden. Fempers nyheter har bett Bilan Osman, journalist och en av Sveriges skarpaste antirasistiska röster att kommentera valet.
Hur skulle du beskriva den här valkampanjen?
– Valkampanjen har präglats av en fattig idédebatt. I bästa fall har väljare fått förslag på vad politiker inte vill. Alternativt: en höger, tillsammans med socialdemokraterna, som anpassat sig till SD-retorik. Vi spelade på deras planhalva och förlorade, som det alltid är när politiken anpassar sig till radikalnationalistiska och högerpopulistiska partier.
Hur stor inverkan tror du statsminister Magdalena Anderssons uttalande om ”Somalitown” fick för utfallet?
– Svårt att veta hur mycket Magdalena Anderssons uttalande om Somalitown påverkade valresultatet. Jag tror dock att det för många blev en bekräftelse på att socialdemokratin glidit iväg och länge varit på god väg att utforma en politik som inte är till för minoriteter. Uttalandet blir i sammanhanget snarare symboliskt och riskerar att på sikt undergräva förtroendet för partiet.
Hur kan vi bäst förstå partiet Nyans framgångar?
– Nyans framgångar är i första hand en reaktion på en rasistisk och antimuslimsk utveckling. När alltifrån muslimska friskolor, studieförbund – till moskéer i bästa fall ifrågasätts – i värsta fall förlorar medel – kommer väljare att reagera. Hade samma väljare haft en politik som står upp för dem, och deras rättigheter i en sekulär demokrati hade inte Nyans existerat.
Samtidigt tycker Bilan Osman att politiken tycks närmast besatt av Nyans.
– Det finns något skrämmande med minoriteter som organiserar sig och ställer egna krav (istället för att agera röstboskap). Det tror jag är en viktig signal till svensk politik: även minoriteter har förmågan att formulera egna politiska visioner, med krav på en förbättrad tillvaro.
Hur går vi vidare härifrån?
– Joe Hill sa: sörj inte, organisera er. Vi ska sörja OCH organisera oss. Det gör vi genom att mötas, skapa sammanhang där vi får möjligheten att fysiskt eller digitalt tänka högt, stöta och blöta. Vi kan ta inspiration från tidigare rörelser, som fackföreningsrörelsen. Det är när människor organiserar sig i sina lokalsamhällen som verklig förändring sker. Nu har vi fyra år på oss att vända trenden, och jag är helt övertygad om att vi har både kapaciteten och kampviljan till det.
