I början av sommaren blev jag intervjuad av flerspråkiga systertidningen Bianet i Turkiet. Den utkommer både på turkiska, kurdiska och engelska och är något av ett unikum – inte bara i Turkiet.

Vad händer i Sverige, undrade de? Ska ni gå med i Nato? Vad hände med neutralitetspolitiken och socialdemokraternas benfasta besked så sent som för några veckor sedan?

De undrade också vad feministisk utrikespolitik egentligen var och om utrikesministern Ann Linde kunde sägas vara en företrädare för densamma? De ställde alla frågor som aldrig ställdes i Sverige.

Jag svarade som det var. Att beskedet kom över en natt, att vi inte fått veta varför och inte heller vad det kommer att innebära, annat än att vi ska bidra med omfattande militära resurser till ett nedmonterat Nato, och att vi måste höja våra försvarsanslag till hela 2 procent per omgående. Att det då endast var Vänsterpartiet som sade emot och Sveriges församlade kurder. De sa att Sverige kommer att bli en lekplats för Erdogan – och fick rätt.

Jag sa att de flesta i Sverige inte tycker att det är rimligt att Turkiet bestämmer vem som sitter i svensk riksdag. Att vi alla visste att vi ”i princip” varit Nato-affilierade sedan Olof Palme styrde upp det på uppdrag av Tage Erlander i slutet av 60-talet. Och att de allra flesta i Sverige köpte att vi nu lyssnade in Finland, vars hela östra flank ju vetter mot Vladimir Putin.

Vad som var anmärkningsvärt, menade jag, var att frågan inte skulle avhandlas i det förestående valet i september – om detta var Magdalena Andersson och Ulf Kristersson överens. Handskakning. Det är ju också en av anledningarna till att man nu opererat in Sd i hjärtat av regeringskansliet istället för att ge dem en plats i regeringen – hur skulle det se ut? De var emot Nato och hade svårt att välja mellan Biden och Putin, skulle  äventyra hela Nato-projektet.

Jag berättade att endast vissa utskott inom socialdemokratin fått delta i vad som skulle likna en demokratisk process, och att dessa sedan beskrevs som informationsmöten, även av namnkunniga socialdemokrater.  Vidare att stora delar av tidigare Broderskapsrörelsen, Tro och solidaritet, lämnat partiet redan tidigare under året, då partiet övergav sina forna skrivningar om neutralitetspolitik och internationell solidaritet.

Men de omfattande sanktioner som skulle komma att bli Europas storslagna svar på Putins angreppskrig har bleknat i takt med att gas och olja fortsatt att flöda. Genant och hjälplöst. Vi kunde inte ens dra ner på el- och bränslekonsumtionen under sommarmånaderna. Co-Dependent. Som Kina och munskydden.

En tråkig skugga i den utrikespolitiska diskussionen sedan Vladimir Putin kom till makten är att han fått hållas då han så hängivet etablerat sig som en pålitlig leverantör av gas och olja till stora delar av Europa. Något som bland annat Carl Bildt personligen var engagerad i att få till stånd när ryska Gazprom ville dra sina ledningar genom Östersjön. Handel skulle säkra relationerna med forna Sovjet. Handel – och vandel.

Enigheten i väst och den faktiska oviljan till ett tredje världskrig har varit stabil (puh!) – kanske just för att både Nato och EU-ländernas försvar varit något av en utdaterad seniorkoloss med endast internationella insatsstyrkor på paletten? – nu rustas det upp desto snabbare. Vi kan bara hoppas att de förstärker med rätt kompetens och insatser.

Men de omfattande sanktioner som skulle komma att bli Europas storslagna svar på Putins angreppskrig har bleknat i takt med att gas och olja fortsatt att flöda. Genant och hjälplöst. Vi kunde inte ens dra ner på el- och bränslekonsumtionen under sommarmånaderna. Co-Dependent.

I Lena Anderssons uppmärksammade bok om Palmemordet, Koryféerna, låter Andersson läsaren förstå att Palmes dödliga idé om det sönderfallande Sovjetunionen var att han, istället för att bli generalsekreterare i FN, skulle göra socialdemokrati av den forna kommunistdiktaturen. Att det i själva verket var det, som det förestående mötet i Moskva, veckorna efter mordet, egentligen skulle handla om. Tanken är svindlande. Socialdemokrati istället för skenande kapitalism med infrastruktur från tidigt 1900-talet och ett imperium som drömdes ihop i forna KGB?

Både första, andra och tredje statsmakten visade upp en till synes aldrig sinande beredvillighet att lotsa Sverige in i Nato utan tillstymmelse till diskussion, under kortast möjliga tid. Det böljade flaggor i nyhetssändningarna på statstelevisionen. Nu är journalistkåren generade. Helt rimligt.

Sedan Sveriges formella Nato-ansökan den 16 maj 2022 har vi passerat just ett riksdagsval. I vad som beskrivits som den mest könade valrörelsen någonsin debatterades inte Sveriges Nato-ansökan, en folkomröstning kom inte ens på tal och i nyhetsbevakningen syntes endast militära rådgivare, militära forskare, politiker och en hånad företrädare för Svenska freds (respekt!).

Både första, andra och tredje statsmakten visade upp en till synes aldrig sinande beredvillighet att lotsa Sverige in i Nato utan tillstymmelse till diskussion under kortast möjliga tid. Det böljade flaggor i nyhetssändningarna på statstelevisionen. Nu är journalistkåren generad. Helt rimligt.

Vi kan endast gissa vad som hände natten mellan den 5 och 6 april då socialdemokraterna tvärvände i Nato-frågan. Kanske pekar tio kärnbestyckade atomvapen mot Svenska kärnkraftverk – eller finska?
Då borde vi ändå ha fått någon form av förklaring. Inte bara från dåvarande statsminister Magdalena Andersson utan även av Ulf Kristersson. Där och då. Ett härtill är vi nödd och tvungna? ”Det är bäst för Sverige” – det var allt.

”Vi litade på Per Albin”, sa min mormor om de tyska transiteringarna under andra världskriget. Det tog nästa 50 år innan korten lades på bordet. Däremellan hann Olof Palme mördas, och nu sitter Europa med skägget i brevlådan, skyhög inflation och grannar vi säger oss sympatisera med, samtidigt som vi inte ens kunde samla oss ordentligt i energifrågan?

Att den så kallade ”spionerilagen” antogs av riksdagen i dag är bara en konsekvens av många när Sverige blir ett Nato-land – även om den markerar en särskild händelse i svensk historia. En historia som började för bara några månader sedan – och 53 år.

Hur var det? Tio kronor vid pump? Grattis Putin.

Anna-Klara Bratt är chefredaktör och ansvarig utgivare för Fempers nyheter.