Elinor Torp är journalist och författare till flera böcker om det svenska skuggsamhället. I dessa beskriver hon den mörka baksidan av den svenska arbetsmarknaden – en arbetsmarknad som hon beskriver som helt i händerna på oseriösa arbetsgivare och bolag som utnyttjar människor.

Förra året belönades hon med tidskriftspriset i kategorin årets journalist för sin gedigna arbetsmiljöjournalistik. Samma vecka som vi pratar på telefon ska hon lämna in slutmanuset till sin senaste bok om städbranschen. I den berättar hon städerskan Chilos historia.

Strax innan jul för ett år sedan ertappades Chilo utanför dåvarande statsministern Magdalena Anderssons hem.

Det skulle visa sig att statsministerns städerska hade fått svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Eftersom Chilo inte hade något giltigt uppehållstillstånd utvisades hon efter händelsen. Medan arbetsgivaren gick fri.

– Vi har sett en utveckling där man istället för att försöka komma åt de oseriösa och illegala bolagen jagar migrantarbetarna, säger Elinor Torp.

Syndikalisterna driver Chilos fall så att hon ska få ut de pengar hon har rätt till efter att ha arbetat på företaget. Men priset hon fick betala blev högt. I dag är hon hemma i Nicaragua.

”Chilo är dagens Maja”

– Chilo är dagens Maja, säger Elinor Torp och syftar på Maja Ekelöf. Städerskan som skrev boken Rapport från en skurhink 1970. Manuset hade Ekelöf skickat in till en romantävling utlyst av förlaget Rabén & Sjögren, och vunnit förstapris. Boken uppmärksammades stort och blev en storsäljare.

Ekelöf beskriver i boken det hårda arbetet och de få timmarna vila. Städningen ska ske när ingen ser och märker något, vilket gör att hon måste stiga upp runt fyra på morgonen. Det är tungt. Det värker i kroppen och tröttheten finns där hela tiden. Men trots att hon arbetar hela tiden och inte har råd att vara sjuk eller ta barnen till läkaren så räcker inte pengarna.

Även städerskorna som Elinor Torp har intervjuat vittnar om det hårda slitet och osynligheten. Att de inte ska synas, vara tysta. Men också att det är ett väldigt ensamt arbete. Vilket i sin tur ökar utsattheten.

Det hårda arbetet som sliter på kroppen och stressen över att arbeta hela tiden men ändå inte ha tillräckligt med pengar till det allra nödvändigaste är sig likt sedan Majas tid. Men då kom i alla fall pengarna. Det kan städerskorna i dag inte vara säkra på. Och när pengarna betalas ut kan de också tvingas betala tillbaka en del. Det vita kontraktet de trodde de hade visar sig ofta vara ett svartjobb ändå. Inga lönepengar registrerade hos Skatteverket.

– Vi har inget lönegolv, eftersom allt ska bygga på den svenska modellen som förhandlas fram mellan arbetsgivare och fack genom kollektivavtal, men nyanlända och migrantarbetare som till stor del utgör arbetarklassen i Sverige i dag jobbar inte inom den svenska modellen, säger hon och fortsätter:

– Vilket gör att oseriösa arbetsgivare i princip kan betala en krona i timmen till dessa personer.

Torp som i sina böcker har talat med hundratals migrantarbetare inom bygg och städ i Sverige beskriver att deras arbetsliv är fulla av förnedring, övervakning, konstant ifrågasättande, mellanhänder och gisslanliknande situationer, eftersom ofta både arbetarnas uppehållstillstånd och boendesituation är kopplade till arbetsgivaren eller dennes mellanhänder.

Hon beskriver vidare hur samhället har vänt dessa personer ryggen. Det finns ingen myndighet i Sverige med ansvar som täcker alla dessa människor.

Ingen vet ens hur många det rör sig om. Politiskt efterfrågas en kartläggning av antalet med hänvisning till just Ellinor Torps uppskattning om att det kan röra sig om så många som ett par hundratusen.

Extrem exploatering

Allra mest utsatta är kvinnorna som arbetar i serviceyrken såsom städbranschen. Torp beskriver det som en bransch som inte omsätter lika stora pengar som byggbranschen där många utrikes födda män arbetar, men där det förekommer extrem exploatering, hot och våld.

– Det uppskattas röra sig om en bransch där 50 procent sker vitt och 50 procent svart, säger hon.

– Kvinnorna som arbetar i branschen är helt skyddslösa. De har ofta inga kontrakt och arbetsgivarna kan i princip göra vad de vill med dem, och utnyttjar situationen. Kvinnorna är tysta och klagar inte eftersom de är beroende av att få ihop sina pengar, säger Elinor Torp.

Det faktum att de nästan alltid arbetar ensamma bidrar till att det är svårare för kvinnorna att dela sina erfarenheter med andra och få kännedom om vilka rättigheter de egentligen har. Att de flesta arbetar helt ensamma minskar dessutom möjligheterna till organisering.

Syndikalisterna organiserar kvinnor i städbranschen

Syndikalisterna SAC är i dag det enda fackförbund som tar emot dessa migrantarbetare. För att kunna ta emot arbetare utan tidigare medlemskap i facket har de tagit bort den karenstid som de flesta andra fackförbund har och som gör att andra fack inte tar emot de personer som är som mest utsatta på arbetsmarknaden.

SAC har goda erfarenheter av att organisera män – ofta migrantarbetare – i byggbranschen och under hösten har de haft de första öppna mötena i Stockholm även för de som är i städbranschen. Mötena äger rum varannan söndag och hålls på ryska, ukrainska, spanska och engelska.

Agnes Lansrot, organisatör på Stockholms LS på SAC Syndikalisterna, som är en av de som håller i mötena säger att reglerna kring arbetstillstånd och migrationsstatus sätter människor i  extremt utsatta situationer, där arbetsköparen får en extrem makt över sina anställda.

RUT har inte tvättat rent branschen

Många av kvinnorna arbetar långa arbetsdagar på mellan tio och tolv timmar men får bara betalt för några få timmar, runt hälften av denna arbetstid. All restid på buss, tunnelbana och pendeltåg mellan olika kontor och enskilda villor och lägenheter är i stort sett alltid obetald arbetstid.

Samtidigt i Sverige har antalet privata hushåll som köper skattesubventionerade städtjänster ökat. En ökning som främst kan kopplas till det så kallade RUT-avdraget som infördes 1 juli 2007.

– Ett av argumenten för det så kallade RUT-avdraget var ju att ”tvätta rent branschen”, säger Torp och tillägger:

– Och det har väl inte fått den effekt man tänkt sig.

Magdalena Andersson köpte städtjänster av ett städbolag med en ägare som hade flera domar mot sig sedan tidigare utan att märka det.

Elinor Torp vill inte ta politisk ställning i frågan om RUT men säger att det finns en del att tänka på och har lite råd till upphandlare, som även privatpersoner som köper städ till hemmet, kan använda sig av.

– Framför handlar det om att följa upp sina kontrakt och inte lita blint på pappret, alltså vad som står i avtalen. Papper och verklighet stämmer sällan överens, säger hon.

Elinor Torps tips till den som upphandlar eller köper städtjänster privat

     Ställ krav och följ upp! Utan uppföljning – meningslöst att ställa krav. Kriminella städbolag räknar med dålig uppföljning och undviker att lämna anbud till kunder som verkligen följer upp de krav som ställs.
     Häv kontraktet om svartarbete upptäcks.
     Prata med städpersonalen då och då, följ upp vilka som i praktiken utför jobben.
     Syna bolagets ekonomi och skulder. Att städbolag har hög rating är ingen garanti. De tre största härvorna med svartarbete har gällt företag med trippel A-rating.
     Kolla referenser! Oseriösa företag kan ange referenser som inte existerar. De vet att kunden inte kontrollerar uppgifterna, trots att det bara krävs ett telefonsamtal.
     Var hamnar pengarna? Viktigt att kolla så att bankgiro eller postgiro stämmer. Är det verkligen företaget man har avtal med?
     Skulder hos Kronofogden? Nära konkurs?
     Utbildning. Oseriösa företag lägger inte pengar på att utbilda sin städpersonal. Kolla det!
     Arbetsmiljö. Oseriösa företag satsar inte pengar på sånt de anser vara onödigt som arbetsmiljö och rehabilitering. Ofta kopierar de seriösa företags arbetsmiljöpolicy och lägger tillsammans med sina anbudshandlingar.
     Dåliga bortförklaringar till lågt pris. En vanlig förklaring är att företaget anger att de får lönebidrag eller arbetsmarknadsstöd för sina anställda. De pengarna ska gå till att ge stöd åt personer med någon form av funktionshinder, inte göra så att företag kan sänka priset till kunder.