I början på november 2019 så mötte Carina Ohlsson barnfamiljer från Afghanistan i riksdagen, och fick bland annat lyssna till 12-åriga Sami Hosseini och 9-åriga Setaesh Hosseini som även medverkade i ett TV-inslag. Närvarande var också Shgofa, Fatma och Masoume, tre mammor med familjer, som jag lärde känna den sommaren.

Fyra månader tidigare hade de arrangerat en sittstrejk på Norra Bantorget – för afghanska barnfamiljers rätt till asyl i Sverige. Shgofa och Fatma har idag uppehållstillstånd i Frankrike, Masoume fick efter flera nej rätt att stanna i Sverige – tillsammans med hennes döttrar som är födda här.

Där och då sa Carina Ohlsson att ”ett nej är ett nej”. Istället för att ifrågasätta rättssäkerheten, där Sverige utmärker sig både mellan domstolar i Sverige, men också i jämförelse med andra europeiska länder, som i betydligt högre grad beviljar asyl till afghaner.

Vi har varit bland de bästa i EU på att ge avslag till afghanska barnfamiljer, kvinnor, flickor och hazarer (att det tog Migrationsverket över ett år efter talibanernas övertagande att komma fram till att man inte ska utvisa kvinnor och flickor till Afghanistan är milt sagt anmärkningsvärt). Detta är bilden av Sverige, som Carina Ohlsson aldrig motsatt sig.  

Carina Ohlsson skriver att ”EU måste mycket tydligare i sitt utvecklingsbistånd prioritera kvinnor och flickors rättigheter”, hon menar att den främsta faktorn för fattigdomsbekämpning i världen är att brett tillgängliggöra högre utbildning för flickor och kvinnor (självklart). Samtidigt så har hennes parti inte visat någon handlingskraft att komma till rätta med det skuggsamhälle som många papperslösa barn har tvingats växa upp i. ”Ett nej är ett nej”. Det skapar oerhörda problem för barns skolgång, trygghet och omsorg, det där nej:et. Barnkonventionen blir ett luftslott.

Socialdemokraterna har haft höga ambitioner i långtbortistan, Morgan Johansson auktionerar ut sin lagbok till förmån för afghanska flyktingbarn utanför Europas gränser, men afghanska flyktingbarn i Sverige de ska ut om de fått ett nej – för ”ett nej är ett nej”. De och deras föräldrar ska jagas med blåslampa.

Sa jag att Socialdemokraternas partiledare, Magdalena Andersson, tycker att Tidö-avtalets migrationstexter är rimliga och pekar i rätt riktning, och att S har motsatt sig en oberoende utredning av rättssäkerheten inom asylprocessen. Sverigebilden försämras snabbt menar Carina Ohlsson, i detta kan jag bara instämma.

Anna K Hagnefur, ideellt aktiv inom asylrättsrörelsen & integrations-praktiker.