Det kan tyckas häpnadsväckande för en svensk feminist, men i ungefär två tredjedelar av EU-länderna är det bara olagligt att köpa sex av ett traffickingoffer om polisen kan bevisa att köparen kände till att personen som sålde sex var ett traffickingoffer. Det säger sig nästan självt att med en sådan svag lagstiftning är det extremt få personer som fälls för att ha utnyttjat någon som är utsatt för människohandel.
 
I torsdags togs ett stort steg för att skärpa EU-lagen mot trafficking. Då röstade EU-parlamentets ansvariga utskott igenom mitt och min spanska vänsterkollega Maria Euegnia Rodriguez Palops förslag till revidering av EU:s nuvarande antitraffickingdirektiv.
 
Vårt förslag innebär en stark skärpning av rättigheter och stöd till de som utsätts och krav på bättre samordning mellan EU-länder. Vi har ett tydligare fokus på minderåriga som utsätts och rättigheter för de som utsätts i en migrationskontext.

”Vi kräver att alla sexköp av traffickingoffer ska kriminaliseras.”

För mig var en av de viktigaste delarna i vårt förslag också att vi kräver att alla sexköp av traffickingoffer ska kriminaliseras. En sexköpare ska inte som i dag komma undan med att påstå att han inte förstod att personen han köpte sex av var ett offer för trafficking.
 
Att detta förslag skulle gå igenom var inte så självklart som det kan låta. Motståndet kom inte bara från extremhögern utan även främst tyska och holländska ledamöter i den liberala och den gröna gruppen. Det hänger naturligtvis ihop med deras stöd för prostitutionsindustrin generellt. I både Tyskland och Holland är prostitution institutionaliserat och prostitutionsindustrin har framgångsrikt lobbat för att prostitution ska ses som vilket annat jobb som helst. Jag har ändå svårt att förstå hur prostitutionsindustrikramarna kan försvara köp av traffickingoffer. De som fallit offer för människohandeln har ju per definition inte på något sätt valt att arbeta i prostitution.
 
Det tog flera månaders slit och samtal med företrädare för olika politiska grupper och civilsamhällesorganisationer för att vi i slutändan skulle få in tillräckligt skarpa formuleringar som inte bara förhandlarna för de olika grupperna kunde gå med på, utan också resten av ledamöterna i utskotten. Det var inte förrän dagen före omröstningen som jag kände mig någorlunda lugn med att vårt förslag nog hade en majoritet bakom sig.
 
I videoinspelningen av mitt tal precis innan omröstningen ser man hur vänstergruppens rådgivare (fantastiska Alina, Amandine, Maria och Leire) som sitter precis bakom mig nästan biter på naglarna av nervositet för hur omröstningen ska gå. Om man som vänsterledamot inte kan lita på att få fullt stöd från varken den gröna eller den liberala gruppen är man generellt illa ute. Så döm av vår förvåning när vårt förslag antogs med hela 69 röster och 22 nedlagda röster och INGA röster emot! Det var en fantastisk känsla. Allt vårt slit har gett resultat.
 
Nu har vi baxat igenom en skarp text från EU-parlamentet som innebär ett stärkt skydd av alla som utsätts för trafficking, med fokus på migranter och barn. Det innehåller också ett förbud mot att traffickingoffer utnyttjas för surrogatmödraskap. Det är faktiskt första gången som surrogatmödraskap omnämns i en EU-lagtext. Det är också en seger för oss vänsterfeminister.
 
Härnäst väntar förhandlingar med medlemsländerna i Europeiska rådet. Då förväntar jag mig att Sverige tar på sig ledartröjan och går hårt mot de länder som fortfarande håller prostitutionsindustrin och därmed också människohandeln under armarna.
 
Jag ska sluta som EU-parlamentariker till sommaren nästa år. Men till dess kommer jag att göra allt jag kan för att detta lagförslag ska antas slutgiltigt av både parlamentet och Rådet. Det vore ett helt fantastiskt sätt för mitt feministiska hjärta att få avsluta två mandatperioder på!

Malin Björk, EU-parlamentariker (V)