Hundratals personer, inklusive barn, har dödats av polis och säkerhetsstyrkor i samband med protester. Demonstranter som gripits har utsatts för tortyr, våldtäkt och utomrättsliga avrättningar, samtidigt som myndigheterna har trakasserat offrens familjer. Kvinnor och flickor som trotsat de diskriminerande slöjlagarna har utsatts för repressalier.

– Årsdagen av Kvinna, Liv, Frihet är inte bara en påminnelse om människors ofattbara mod och önskan om jämlikhet och rättvisa. Det är också en påminnelse om iranska myndigheters grymhet och brist på respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Ännu har inte en enda befattningshavare utretts, åtalats eller straffats för brott begångna under och efter upproret. Det internationella samfundet måste nu utkräva ansvar i enlighet med internationell rätt för att motverka den systematiska straffrihet som nu råder, säger Anna Johansson, generalsekreterare, Amnesty International Sverige.

I en kommentar välkomnar Amnesty att FN:s råd för mänskliga rättigheter i november 2022 fattade beslut om att tillsätta en oberoende utredning om situationen i Iran, men för att bekämpa straffrihet för allvarliga brott i Iran – och för att avskräcka från ytterligare våldsspiraler, men understryker att det behövs mycket mer. Bland annat uppmanar de alla stater att överväga att utöva universell och annan extraterritoriell jurisdiktion i förhållande till brott mot internationell lag och andra allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter begångna av iranska myndigheter.

I en utförlig sammanställning lyfter Amnesty en rad av regimens brott:

1. Förtryck av kvinnor och flickor som trotsar slöjlagen
De iranska myndigheterna har under det senaste året utsatt kvinnor och flickor för omfattande människorättskränkningar. Trots protester mot slöjtvånget, som utlöstes av Mahsa Jina Aminis gripande och död, har myndigheterna återinfört den så kallade ”moralpolisen”. Myndigheterna har även infört en rad andra åtgärder som syftar till att frånta kvinnor och flickor rättigheter. Till exempel att beslagta deras bilar, rätten till arbete, utbildning, hälsovård, banktjänster och kollektivtrafik. Kvinnor har åtalats och dömts till fängelsestraff, böter och förnedrande bestraffningar, som att tvätta lik. En storm av hatiska officiella uttalanden har beskrivit kvinnor utan slöja som ett ”virus”, ”samhällssjukdom” eller ”sexuellt fördärv.” Myndigheterna arbetar även med ny lagstiftning som kommer att leda till ännu strängare straff för de som inte följer den diskriminerande slöjlagen.

2. Myndigheter ljuger om hundratals personer som olagligt dödats
Mellan september och december 2022 inledde iranska säkerhetsstyrkor ett brutalt tillslag och olagligt dödande av hundratals demonstranter och åskådare, inklusive dussintals barn. Mer än hälften av de som dödades tillhörde minoritetsgrupperna balucher och kurder. Ingen har ställts till svars, istället har myndigheterna ljugit för allmänheten och det internationella samfundet och skyllt dödsfallen på “upploppsmakare”, “okända personer”, självmord och olyckor. Samtidigt har offrens familjer, som sökt efter sanningen, fått genomlida oavbrutna trakasserier och hot.

3. Godtyckliga frihetsberövanden
Under upproret och de efterföljande månaderna har myndigheterna godtyckligt gripit tiotusentals män, kvinnor och barn, däribland demonstranter, människorättsförsvarare och aktivister. Bland de gripna finns minst 90 journalister och andra mediearbetare samt 60 advokater, inklusive de som företräder familjer till personer som dödats i samband med protesterna. Inför årsdagen har de iranska myndigheterna intensifierat sin kampanj av godtyckliga gripanden av bland annat familjemedlemmar till de som dödats i samband med protesterna. Tusentals universitetsstudenter har dessutom tvingats skriva under att de inte ska delta i protester i samband med årsdagen.

4. En tsunami av tortyr
Under upproret använde säkerhetsstyrkor olagligt skarp ammunition och metallkulor för att skingra och terrorisera demonstranter. Tusentals människor som gick ut på gatorna för att demonstrera fick skador vars följder kan liknas vid tortyr, som till exempel blindhet, amputation och nedsatt rörlighet. Lika många frihetsberövade demonstranter, inklusive barn, utsattes för tortyr och annan form av övergrepp, som övervakades av de iranska myndigheterna. Många av de som överlevde lever idag med svårt och långvarigt fysiskt och psykologiskt trauma.

5. Avrättningar av demonstranter
För att skrämma allmänheten till tystnad har myndigheterna bland annat använt sig av dödsstraff som ett politiskt verktyg i samband med protesterna. Efter skenrättegångar har sju män som deltagit i protesterna godtyckligt avrättats. Vissa har avrättats för påstådda brott som skadegörelse av allmän egendom. Andra har anklagats för att ha bidragit till dödsfall bland säkerhetsstyrkor under protesterna. Alla har avrättats kort efter att Irans högsta domstol snabbgodkänt deras orättvisa domar, utan tillräcklig bevisning och utredning om påstådd tortyr. Än idag riskerar dussintals fängslade personer att godtyckligt dömas till döden eller avrättas för deltagande i protester.

Straffriheten måste bekämpas och de ansvariga måste ställas till svars
Myndigheterna har vägrat att genomföra grundliga, oberoende och opartiska utredningar om de människorättsbrott som begåtts under och i kölvattnet av ”Kvinna, Liv, Frihet”-upproret. Inte heller har några åtgärder vidtagits för att hålla dem som misstänks för människorättsbrott ansvariga. I stället har myndigheterna hyllat säkerhetsstyrkorna för att ha kväst protesterna och skyddat tjänstemän från ansvar, bland annat två tjänstemän som erkände att de våldtog kvinnliga demonstranter i Teheran. Myndigheterna har även avfärdat klagomål från offer och/eller deras familjer och hotat dem med våld och döden om de följt upp sina klagomål.