Så fort mäns privilegier ifrågasätts kommer kvinnohatet som ett brev på posten. Men vi får aldrig jämställdhet om inte männen makar på sig, skriver Lina Stenberg.
”Männen då? Varför ska bara kvinnor få fördelar?”
För två veckor skrev jag en krönika om kvinnors obetalda hemarbete som väckte reaktioner. Bland annat resulterade den i en underhållande tråd på Twitter. Där beskrivs i flera hundra inlägg hur fel jag har. Varför mäns hemarbete är minst lika stort eller större och varför jag är en idiot som lyfter kvinnornas situation.
Jag har inte räknat antalet svar där jag dumförklaras eller där oanständiga eller nedvärderande ord används. Men ja, de är i majoritet.
Fast just indignationen får mig faktiskt mest att rycka på axlarna. För den säger en del om den ömma tå jag kommit åt med mitt förslag om en extra jullovsvecka för utarbetade, gratisjobbande kvinnor.
För är det något patriarkatet med stort P är emot så är det positiv särbehandling för kvinnor för att bara närma sig männens upphöjda position.
Och detta trots att just män som grupp är den mest curlade gruppen i Sverige – liksom i resten av världen ska tilläggas. Att lyfta kvinnor för att åtminstone närma sig männens generellt högre inkomst, bättre hälsa och livskvalitet borde inte vara kontroversiellt. Det skulle kunna kallas rättvisa. I stället kallas jag med mina texter för manshatare.
Hur ser då den här systematiska skillnaden ut, svart på vitt? Till att börja med är män med svensk bakgrund med eftergymnasial utbildning i tjänstemannayrken särskilt gynnade.
Snittlönen för män i tjänstemannayrken är 47 600 kronor i månaden, hela 7 500 mer än kvinnor med samma utbildningsnivå, 17 600 mer än arbetarmän och 21 000 kronor mer än arbetarkvinnor. Allt enligt LO:s senaste lönerapport.
Men inkomstskillnaderna beroende på kön finns överallt. Det finns inte ett enda yrke i Sverige där kvinnor tjänar mer än män. Och det syns inte minst i pensionerna, kvinnor har 69 procent av mäns totala pensioner, ett glapp som dessutom ökar.
Men curlingen gäller som sagt främst för tjänstemän med ett visst ursprung. Enligt Saco tjänar utlandsfödda akademiker mellan 2 till 25 procent mindre än de svenskfödda beroende på födelseland.
Men inkomstskillnaderna beroende på kön finns överallt. Det finns inte ett enda yrke i Sverige där kvinnor tjänar mer än män. Och det syns inte minst i pensionerna, kvinnor har 69 procent av mäns totala pensioner, ett glapp som dessutom ökar.
Och de systematiska orättvisorna är stora oavsett vad man granskar. I hälsa – kvinnor har dubbelt så många sjukdagar än män, i ångest – mer än varannan kvinna upplever oro jämfört med var tredje man.
Bäst mår återigen männen med högst utbildning i tjänstemannayrken. Här uppger drygt en 80 procent att deras hälsa är bra, jämfört med endast 60 procent av arbetarkvinnor.
Det här visar att det så uppenbart inte räcker med att låta kvinnorna själva slåss för sin rättvisa. Männen måste maka på sig.
Men kvinnor får skylla sig själva, tycker i alla fall männen på Twitter. ”Gör andra val, få annat resultat” som Ebba Busch så legendariskt har uttalat kopplat till kvinnors lägre pension.
Saken är att det där med att lägga skulden på de förfördelades egna axlar är ett av världens äldsta knep för att samhället ska slippa ta ansvar. För det stämmer inte ens att kvinnor bara kan ta sig i kragen och fixa bättre villkor för sig själv och sina medsystrar. Se bara på den allt mer skeva könsbalansen på landets högskolor, där tjejer nu är i majoritet, något som inte resulterat i jämnare löner.
Det här visar att det så uppenbart inte räcker med att låta kvinnorna själva slåss för sin rättvisa. Männen måste maka på sig.
Och som ett första steg, hur vore det att sluta att reflexartat stå emot stegen mot rättvisa som egentligen inte hotar dig.
Lina Stenberg, skribent och författare.
