Blir det mer feminism i tidningen Nu, nu?
– Det hoppas jag verkligen! Att vara feminist på en sådan position förpliktigar och jag kommer att skriva om feministiska ämnen, ha en feministisk överblick över ämnen och personer samt såklart fortsätta min tradition att lyfta fram feministisk litteratur och feminister. 

Hur står det till med feminismen i Liberalerna, skulle du säga?
– Jag skulle säga att det står bra till. Det är klart att det alltid finns saker att jobba för och det är viktigt att framträdande feminister tar debatten internt. Det är mycket bråk som syns utåt, men bakom det finns det också en viktig och levande debatt inom partiet, även i feministiska frågor. Den debatten vill jag att Nu ska vara en plattform för.

Det händer mycket i Liberalerna – på vilket sätt vill du att det ska märkas i tidningen?
– Vi är en tidning med högt i tak, men där vi ska vara trevliga mot varandra. Det är ok att tycka olika och i tidningen tar vi in debattörer som är sakliga och inte går till personangrepp. Gällande det redaktionella innehållet är vår ambition att spegla hela landet och vår medlemskår. 

Liberalismens status ur ett europeiskt perspektiv? Ur ett globalt?
– Det är ingen tvekan om att liberalismen har gått tillbaka, både i Sverige och globalt. Med tanke på att folk hellre röstar på högerextrema partier i många länder så behövs liberalismen mer än någonsin. Internationella frågor ligger många liberalpartister varmt om hjärtat och det är fint att det finns engagemang om vad som händer i andra länder och det behövs verkligen i tider som dessa. 

Du har tidigare bland annnat arbetat med profilerade liberalen Birgitta Ohlsson som lämnade toppolitiken efter en uppslitande partiledartvist. För många utgjorde Birgitta Ohlsson en garanti för ett feministiskt, liberalt perspektiv på politiken, finns det fortfarande utrymme för feministisk, liberal debatt i parti och spalter, skulle du säga?
– Det finns det absolut! Birgitta Ohlsson har inte agerat i ett vakuum. Hon har många vänner och meningsfränder inom partiet som för hennes tradition vidare. Birgitta är inte bara en förebild för mig, hon är även min vän, och det hon gjort för vårt parti är ovärderligt. Det är få personer som är som Birgitta, som har den kraften att jobba och att nå ut. Hon fattas oss verkligen i partiet, men vi som är kvar kämpar vidare.

Vilka är dina närmaste planer för tidningen?
– Vi ger ut en veckotidning och det är full rulle från dag ett. Jag vill att tidningen ska vara relevant för liberaler och politiskt intresserade. En uppgift för mig kommer att vara att bli en bra tidning även digitalt, för som det ser ut nu ligger fokus fortfarande på den tryckta tidningen. Jag vill också förena politisk bevakning med andra saker som engagerar folk, till exempel kultur. Då menar jag inte bara feministisk litteratur, utan även andra saker såsom Melodifestivalen och kanske en och annan artikel kopplat till sport och idrottshistoria.

Hur det går med Feministbiblioteket, nu?
– Bloggen kommer att finnas kvar, men inte ha samma publiceringstakt som tidigare. En del saker kommer först att publiceras i tidningen och andra saker kommer att skrivas om för bloggen. Jag kommer att göra reklam för tidningen, vilket jag hoppas att läsarna förstår då vi är en liten tidning med liten upplaga. Jag tänker mig att det kommer vara en del fokus på läsutmaningar och så recensioner såklart. Andra litterära reflektioner kommer nog främst att publiceras i Nu. Jag kommer att känna mig fram lite och hoppas hitta en bra balans.

Hanna Lagers fem bra litteraturtips från europeiska länder, som inte är de länder du läser från oftast:
Olga Tokarczuk – Styr din plog över de dödas ben (Polen)
Petra Hulova – En plastig trea (Tjeckien)
Nora Ikstena – Modersmjölken (Lettland)
Magda Szabo – Dörren (Ungern)
Marlen Haushofer – Väggen (Österrike)

Relaterade artiklar:
22-10-13 ⎮ Hanna Lager: ”Rätt i tiden” att prisbelöna Annie Ernaux