Den som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF, är särskilt utsatt på arbetsmarknaden. Det krävs ett krafttag och det är på tiden att alla Arbetsförmedlingens anställda utbildas inom NPF och funktionsrätt. Det skriver Carolina Alexandrou som jobbar med projektet Lyssna på oss.
På dagens arbetsmarknad ska en arbetstagare vara duktig på allt. Några av de egenskaper som ofta efterfrågas av arbetsgivare är social kompetens, initiativtagande, multitasking, stresstålighet och att “hålla många bollar i luften”. Kraven är skyhöga. Det räcker inte med att vara duktig inom ett område, utan man ska kunna axla ett helt arbetssystem. Ett system som blir rörigt att navigera i. Speciellt för den med en NPF-diagnos, alltså en neuropsykiatrisk diagnos som exempelvis autism eller adhd.
Med en NPF-diagnos har du fler utmaningar i vardagen. Det kan vara svårt med socialt samspel såsom kommunikation och att läsa av sociala koder, vilket gör att missförstånd lätt uppstår. Det gör att det kan bli svårt att få och behålla ett arbete, kan leda till ofrivillig arbetslöshet och/eller långtidssjukskrivning. Individen blir många gånger dömd till ett liv i utanförskap. Trots att personer med NPF-diagnoser inte bara har svårigheter utan också många styrkor.
Det måste skapas en öppenhet och acceptans på fler arbetsplatser kring personer med NPF-diagnoser. Fler borde få möjlighet till jobb och inte utestängas från yrken. Arbetsförmedlingen har en viktig roll gentemot arbetsgivare som anställer personer med NPF-diagnoser. Det borde ingå i Arbetsförmedlingens uppdrag att kompetensutveckla arbetsgivare. Här fyller myndigheten en viktig funktion, en funktion som idag inte fungerar som den ska. Långa handläggningstider och otydlig kommunikation är exempel på saker som behöver förbättras. Handläggare försvinner, byts ut, blir färre.
Personer med NPF-diagnoser, som behöver ha hjälp av en särskild stödperson för introduktions- och uppföljningsstöd, en så kallad sius, för att hitta ett anpassat arbete, får vänta. En sius hjälper personer som behöver stöd för att hitta och behålla ett arbete som är anpassat för dem. Det stöttar och hjälper både under arbetssökande och när man är ny på en arbetsplats.
Det tar lång tid att få en sius. Under tiden tvingas många att tidrapportera sitt jobbsökande – för jobb som inte är anpassade. Om de inte gör det, riskerar de att förlora sin ersättning. Och de individer som inte klarar av rapporterandet på egen hand straffas genom att få indragen ersättning.
Istället för att göra det lättare att få stöd att hitta en anpassad arbetsplats har Arbetsförmedlingen valt att prioritera arbetssökande på den öppna arbetsmarknaden. Det leder till intrycket av att arbetssökande som behöver stöd med att hitta ett arbete inte är lika viktiga. De nonchaleras, i tron om att de nog säkert inte vill ha ett jobb trots allt. De hamnar allt längre ner på listan.
Att Arbetsförmedlingen skär ner på personal ska inte drabba en arbetssökande som är i behov av stöd. Så fort nedskärningar sker, väljer man att prioritera bort dem som behöver stödet som mest.
Fler borde få hjälp till stöd och anpassning tidigare, i stället för att behöva hamna i livslång arbetslöshet. Det är endast miljön som skapar hinder.
Anpassning och stöd innebär inte att man måste möblera om en hel arbetsplats. Det kan handla om enkla lösningar som brusreducerande hörlurar och en skärmavdelare.
Att arbetssökande får otillräckligt stöd för att få och behålla en anställning strider mot funktionsrättskonventionen som Sverige har skrivit på. Många känner inte till den, och staten väljer att inte följa de lagar och regler som gäller för människor med funktionsnedsättningar.
Arbetsförmedlingens ledning bör utbilda sina anställda om NPF-diagnoser, för att de ska få den kunskap som krävs för att kunna möta dessa individer på ett adekvat sätt. Men också så att de i sin tur kan introducera arbetsgivare vad det innebär att ha en person med NPF anställd. Arbetsförmedlingen behöver också kunna ställa krav på att arbetsgivare utbildas.
”Det är också en stor förlust för samhället, som inte tar till vara på dessa ofta briljanta människor.”
Eva Sjögren, författare och tidigare siuskonsulent på Arbetsförmedlingen, säger att även om Arbetsförmedlingen har många interna kurser, bland annat inom NPF-området, så har inte alla utbildats. Hon menar att det kan leda till att sökande som inte direkt uttrycker att de har en diagnos missas. Speciellt när möten endast sker via telefon, och man inte kan avläsa kroppsspråk. Eva upplever att det kan bli onödiga missförstånd på grund av okunskap.
I en debattartikel i Svenska dagbladet har Eva Sjögren lyft frågan att den långtgående digitaliseringen på Arbetsförmedlingen försvårar för sökande med en kognitiv eller psykisk funktionsnedsättning. Hon menar att Arbetsförmedlingen säger att de ska se individen, men samtidigt kräver samma sak av alla sökande.
Arbetsförmedlingen borde i stället lyfta fram styrkorna hos arbetstagaren. Styrkor som många med NPF kan ha är exempelvis noggrannhet, detaljfokus, logiskt tänkande och kreativitet. En NPF-diagnos innebär inte enbart svårigheter. I rätt miljö kan personer med NPF-diagnoser blomstra. Alla vill känna gemenskap och kunna bidra. Därför är det sorgligt att så många unika hjärnor tvingas stå tillbaka, på grund av att de inte passar in i en snäv arbetsram.
Hur kommer det sig att så många personer med NPF- diagnoser saknar arbete, när de kan och vill arbeta? Funktionsnedsatta har sämre levnadsvillkor än resten av befolkningen. De riskerar att hamna i fattigdom. Utan möjlighet till arbete eller tryggad försörjning, förblir de osjälvständiga. Det är också en stor förlust för samhället, som inte tar till vara på dessa ofta briljanta människor.
Carolina Alexandrou, projektmedarbetare Lyssna på oss.
Relaterade artiklar:
2022-11-22⎮Vi måste öka synligheten för kvinnor med NPF
2022-10-22⎮Vi vill inspirera till debatt om mens och NPF-diagnoser
2022-10-02⎮Någon måste ta på sig ansvaret för Jolynes död
2022-09-22 | Klumpighet kan vara motorisk koordinationsstörning
2022-05-25 | Vården får inte missa flickor med NPF-diagnoser
Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Arbetsvärlden.
