Statsministern tycker att Sverige generellt har för många myndigheter och vet inte om just MR-institutet får vara kvar. Det var svaret Ulrika Westerlund fick av Ulf Kristersson efter de starka reaktionerna på att SD nu vill avveckla det nyinstallerade och internationellt efterfrågade institutet i Lund.
I december 2019 jobbade jag på RFSU och var i Genève som en del av det svenska civilsamhället som mobiliserat för att finnas på plats och kunna bedriva effektivt påverkansarbete under granskningen av Sverige i FN:s MR-råd. Det som pågick var den så kallade UPR-processen, Universal Periodic Review, ett slags peer-review-system där andra stater ger rekommendationer till det granskade landet.
Det är en utdragen process där civilsamhället har lagt ner mycket resurser på att skriva rapporter om problem som de ser i sitt land, kopplade till bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. Samtidigt har regeringen skrivit en egen rapport där de redogör för hur de arbetat sedan den förra granskningen med att förbättra läget.
Det som hände under mötet i december var att de svenska civilsamhällesorganisationerna som var på plats hade bokat upp oss på möten med representanter för andra stater, som vi antog kunde vara stödjande när det gällde de frågor vi ville skulle bli till rekommendationer från dem till Sverige. De som är stödjande är ju ofta de som själva har åtgärdat något och nu vill passa på att visa att de är bättre och har kommit längre än den granskade staten.
”Men frågan om en oberoende MR-institution var nog vår allra mest framgångsrika fråga: närmare 40 stater gav Sverige rekommendationen att inrätta en sådan.”
Från RFSU:s och RFSL:s sida hade vi fokus på bland annat könstillhörighetslagen och könsneutral föräldraskapspresumtion.
Dessutom hade vi, liksom alla andra, ett mycket stort fokus på inrättandet av en oberoende institution för de mänskliga rättigheterna, i enlighet med de så kallade Parisprinciperna. Detta hade också varit ett stort fokus under den förra granskningen av Sverige, fem år tidigare.
Efter några intensiva dagar i Genève där vi träffat ett stort antal stater med varierande framgång, och även framfört våra ståndpunkter på ett mycket formaliserat möte, åkte vi hem och inväntade rekommendationerna från staterna, som gavs vid ett annat möte ett par månader senare.
Från RFSU och RFSL firade vi bland annat att Malta lät alla sina rekommendationer handla om transpersoners rättigheter, bland annat könstillhörighetslagen; och att vi också fick gehör för frågan om könsneutral föräldraskapspresumtion.
Men frågan om en oberoende MR-institution var nog vår allra mest framgångsrika fråga: närmare 40 stater gav Sverige rekommendationen att inrätta en sådan.
Läs även Nu är Sverige sist i Norden
Nu, tre och ett halvt år senare, så vet vi hur det gick. Könsneutral föräldraskapspresumtion har inrättats, åtminstone i många fall. Ny könstillhörighetslag väntar vi fortfarande på – och det kan noteras att den dåvarande regeringen inte accepterade rekommendationerna om detta.
En MR-institution har vi däremot fått! I januari förra året kom MR-institutet äntligen på plats i Lund och vi var många som firade. Äntligen hade vi lagt denna utdragna debatt bakom oss – trodde vi.
”Den institution som det svenska civilsamhället kämpat för i många år, kan obekymrat och lättsamt eventuellt läggas ner. Ännu en röd flagga har rests helt enkelt.”
Så kom budgetförhandlingarna våren 2023 och en sverigedemokratisk riksdagsledamot framför i medierna lite lättsamt att han tycker att MR-institutet nog kan läggas ner. Detta eftersom ledamoten menar att det är en konstig ordning att ”stater granskar sig själva” och att det är bättre om civilsamhället står för granskningen. Det är nog ganska rimligt att anta att Parisprinciperna är okända för ledamoten.
Mot bakgrund av detta ställde jag den 13 april en fråga till statsministern om vilken den nuvarande regeringens inställning till MR-institutet är. Jag förväntade mig en avfärdande kommentar om att regeringen inte har någon ny hållning och att det står samarbetspartiet SD fritt att ge uttryck för sina åsikter som de vill. Istället fick jag ett obekymrat svar där statsministern menade att Sverige generellt har för många myndigheter och att han inte vet om just den här myndigheten måste vara kvar.
Så då vet vi det. Den institution som det svenska civilsamhället kämpat för i många år, kan obekymrat och lättsamt eventuellt läggas ner. Ännu en röd flagga har rests helt enkelt.
Ulrika Westerlund, riksdagsledamot för Miljöpartiet
