Öppet brev till myndigheter i Sverige:

Till berörda myndigheter.
Vi skriver till er med anledning av att vi ser en märklig och oroande utveckling där aktörer som inte själva har bakgrund eller fördjupad kompetens inom romska förhållanden bjudits in till myndigheter för att berätta om ”hur det går till hos romer”. Vi uppskattar ambitionen att vilja belysa förtryck och hjälpa romska kvinnor, men uppmanar regering, länsstyrelser och andra engagerade att först fördjupa sig i området hos de som faktiskt är sakkunniga – och inte minst ta in underlag från romska kvinnor själva.

Sommaren 2022 skedde en hemsk påkörning i Göteborg vilket just nu är föremål för rättegång och där man misstänker mord, samt att åklagaren lagt till den enligt lagstiftningen nya åtalspunkten ”med hedersmotiv”. De misstänkta samt brottsoffer tillhör den romska minoriteten vilket fått stor uppmärksamhet i media och även kommenterats av politiker.

Sverige har sedan år 2012 ”Strategin för romsk inkludering” och sedan år 2000 finns en lagstiftning om nationella minoriteter. Enligt båda ska romer delta i myndigheters arbete som rör dem själva. Det finns väl upparbetade samrådsformer med olika typer av representanter för alla olika undergrupper inom den romska minoriteten, exempelvis regeringens referensgrupp för romsk inkludering vid Kulturdepartement (som ansvarar för nationella minoritetsfrågor) och Länsstyrelsens samråd på Länsstyrelsen Stockholm (som är nationell koordinator för både minoriteter och romsk inkludering). Dessa båda instanser är exempel på expertis man kan vända sig till om man vill lyfta olika frågor.

Därutöver jobbar det runt om i Sverige ett stort antal romska tjänstepersoner med uppdrag inom romsk inkludering som man kan vända sig till för att få råd om hur man kan komma vidare med olika frågor och vart man kan vända sig för att få tag på rätt kompetens inom fältet. Det får tilläggas att dessa tyvärr blivit rätt bakbundna när det nu ”hettat till” och inte fått lov att uttala sig på grund av sin tjänstemannaroll, eller blivit personligen hårt ansatta och ifrågasatta och inte kunnat använda sin expertis som de faktiskt är anställda för. Dessa är självklart individer med olika egenskaper och kan inte vara experter på allt men eftersom det finns många kan man ju söka sig vidare om man inte tycker att man får gensvar för sina förfrågningar, samt det finns även flera samråd runt om i Sverige med bredare romsk kompetens som man då kan vända sig till istället.

Förutom referensgrupper och tjänstepersoner finns det även romska föreningar med olika inriktningar, kompetens och fokusområden, antingen från någon romsk undergrupp eller som samlar hela minoriteten. Flera av dessa är kvinnoorganisationer eller leds av kvinnor, på samma sätt som många ledande tjänstepersoner eller andra aktivister är romska kvinnor – om man föredrar att inledningsvis vända sig till kvinnor med sina frågor. Det finns även en historisk tradition i Sverige att de politiskt starka röster som leder kampen för romers mänskliga rättigheter är kvinnor.

Redan före det misstänkta mordet i somras hade en kvällstidning (Kvällsposten/Expressen) publicerat en serie artiklar med negativt fokus på romer. När dådet skedde gick de ut med etnicitet varvid en snöboll av halvsanningar blandade med fakta och rena osanningar sattes i rullning och andra medier tog vid, liksom politiker i en valrörelse med hätsk retorik. Det blir omöjligt att här kunna gå in på en redogörelse för vad som påståtts och antytts och vad i detta som är sant, falskt eller hårt vinklat i all denna medierapportering, det kräver mycket mer utrymme och tid.

Vi svarar gärna på alla frågor ni kan ha om detta och redogör beredvilligt för våra erfarenheter, arbete kring och uppfattning om frågor som rör jämställdhet och hederskultur inom olika romska sammanhang. För att konkretisera och få relevant kontext i det aktuella fallet behöver man även gå in på frågor som rör social misär och utsatthet, långvarig missbruksproblematik, psykisk ohälsa, gäng i utsatta områden, språk-/kulturtolkning och sociala medier.

Det finns många som har fördjupad kunskap om romska förhållanden. Reportrar på GP tillhör inte dessa! Den artikelserie de lanserar som ett ”avslöjande gräv” är oseriös och tendensiös och det går enkelt att visa på om vi tar oss tid att analysera artiklarna. Även ledarartiklarna vittnar om i bästa fall djup okunskap och i värsta fall en antiziganistisk agenda. Det är mycket svårt att komma åt dessa typer av publikationer som också drivs av kommersiella intressen. Det är ju en annan sak med public service som har krav på sig vad gäller fakta och saklighet och där man kan begära granskning. Detta gjorde vi exempelvis när SVT Morgonstudion intervjuade en forskare som är expert på hedersvåld på Stockholms universitet. Han uttalade sig då om romska kulturella fenomen och påstod mycket grova saker som inte överensstämmer med fakta. Han kunde ingenting om romer utan berättade om det han känner till om hederskultur från de kulturer han studerar (ex den kurdiska) men som om de vore romska. Granskningsnämnden undersökta saken och fällde inslaget för sakfel. Det är här viktigt att påpeka att vi inte säger att det inte förekommer hederskultur inom den romska gruppen, men den kan inte tolkas utifrån den förförståelse man har från kulturer som ingår i muslimska diasporor från Mellanöstern eller Afrika, vilket sker nu.

Det vi nu vill med detta brev är att myndigheter inte hakar på demoniseringen i en medierapportering med oklara syften, utan hädanefter talar direkt med romer när saker gäller dem.

Vi skriver detta på förekommen anledning då vi senaste månaderna sett några märkliga exempel på en motsatt utveckling och där vi undrar: vad hände där? Hur är det möjligt år 2023? Den romska minoriteten finns i Sverige sedan 500 år, men har varit utstött och nedtystad, och nu efter en positiv utveckling med romsk inkludering, där förtroendet sakta men säkert byggs upp för att just stärka ömsesidig tillit mellan romer och majoritetssamhälle, kastas detta över ända och riskerar rasera förtroendet igen.

För att citera Stockholm stads romska tjänstepersoner från ett möte nu i mars:
”Man ser en ökad oro när det kommer till den allt mer stigmatiserande samhällsdebatten som pågår om romer. Fler och fler romska ungdomar döljer sin romska identitet för att inte bli utsatta för olika former av antiziganism.  Arbetet med att motverka antiziganism står högt på agendan och det är av oerhörd vikt att man fortsätter kunskapshöjande insatser i alla nivåer av samhället för att stävja den ökande polarisering som sker mot den romska nationella minoriteten.”

Exempel på tillfällen vi uppmärksammat är:
17 januari – En artikel i GP 20 januari berättar om att ”i tisdags anordnade riksdagens tvärpolitiska nätverk mot hedersförtryck ett seminarium för att hedra Fadime och hennes kamp, i samarbete med nätverket Varken hora eller kuvad. Seminariet inleddes med att reportrarna som har arbetat med GP:s granskning av hederskultur inom den romska minoriteten berättade om sitt arbete.” Jämställdhetsministern samt en f.d socialminister närvarar och kommenterar förhållanden hos romer efter att ha lyssnat på reportrarna. Ingen rom överhuvudtaget, ingen erfaren forskare om romer eller annan sakkunnig om romer närvarar! Vart tog källkritiken vägen?

28 mars – GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime) ”föreläser för Länsstyrelsen Norrbotten och Västerbotten (plats Umeå) om hedersrelaterat våld och specifikt romsk hederskultur och dess konsekvenser för individen”. Organisationer som GAPF gör ett fantastiskt jobb för att motarbeta hedersvåld och stärka jämställdhet där flickor och kvinnor länge varit svikna av det svenska samhället som blundat för deras situation. Vi stödjer 100 % deras strävsamma arbete för att vi en dag skall nå ett mål där alla flickor och kvinnor själva bestämmer över sina liv! Bra jobbat! Men varför tar de på sig att – som det verkar – tolka romska förhållande utifrån anekdotiskt underlag och sin egen kulturella kontext?

Vi kommer att be sådana organisationer att visa ödmjukhet inför frågan om var de hämtar sin kunskap och vilka källor de använder. Ta ansvar för att inte förmedla vidare tendensiös journalistik där några snabbt rotat runt i ett ämne för att hitta något upprörande att publicera, då det inte är samma sak som exempelvis grundlig vetenskaplig forskning med granskat underlag, vetenskaplig metod och verifierbara källor.

Vi förutsätter att dessa tillfällen var sista gången myndigheter anlitar andra att tala i romska kvinnors sak utan att först höra med dem det faktiskt gäller. För att tala rättighetsspråk:
Inget om oss utan oss!

Emilia Huczko, ordförande Bahtale Roma
Eva Balok, sakkunnig Haninge
Lena Kazimirow, ordförande Fusion
Marcela Kovacsova, ordförande Trajosko Drom
Hilda Orvokki, ordförande Romska tjejjouren Esmeralda
Priscilla Schwartz, sakkunnig Stockholm
Nina Lundberg, sakkunnig Stockholm
Viktoria Glindrönn, sakkunnig Malmö
Lillemor Holmlund föreningen RUNG

Artikeln är tidigare publicerad i DIKKO Magasin.