Krönika

Soft-girls – en viktig pusselbit i den nationalistiska agendan

Gudrun Schyman

”När kunskapen om att ekonomisk självständighet är grunden för jämställdhet inte längre är självklar och när det totala ekonomiska beroendet genom ”soft girl”-idealet till och med kan framställas som livets mening och höjdpunkt, ja då är det nog dags för feministisk folkbildning.”, skriver Gudrun Schyman.

På TikTok och Instagram har ”soft girl”-idealel blivit en ny trend. Unga kvinnor ställer frågan – Varför ska man vara en löneslav när man kan ägna sig åt yoga, timslånga sminkrutiner och städa och laga mat till sin älskade arbetande manliga partner? Varför ska man, det vill säga kvinnan, inte vårda sin kvinnlighet när man har en man som kan betala alla räkningar? Varför ska man, det vill säga kvinnan, inte göra sig vacker till mannen kommer hem? – Könsstereotyperna står som spön i backen. Det luktar 50-tal lång väg!

Jag har nyligen varit med i SVT:s ”Veckans snackis” och debatterat  ”soft girl”-fenomenet med Denice Vesterberg, vice ordförande för SD:s ungdomsförbund Ungsvenskarna. Hon är väldigt positiv till trenden och menar att eftersom vi kommit så långt med jämställdheten i Sverige så kan vi kosta på oss att tagga ner och låta de gamla könsrollerna = sanningarna om vad som är kvinnligt och manligt få blomstra igen.  Det finns enligt henne inte ”några strukturella jämställdhetsproblem” kvar i Sverige så vi kan ta det lugnt. Vi, dvs kvinnorna, behöver inte oro oss för att bli beroende eller utnyttjade. 

Att alla dessa kvinnor gör sig själva och sina eventuella barn en rejäl björntjänst genom att göra sig ekonomiskt beroende av en man och låsa in sig i en ojämställd och ojämlik relation finns inte på kartan. Vi kan bara blomstra! Finns det några problem så handlar det i så fall om invandrade som har fört med sig en kvinnosyn från medeltiden. Enligt Denice Vesterberg.

”Jag vill inte jobba hårt, jag vill leva mitt liv långsamt: ligga på en bädd av mossa med min älskare och njuta av att bara existera. Jag vill läsa böcker, skapa konst och älska människorna i mitt liv”. Citatet kommer från en ung kvinna på sociala medier. Formuleringarna är en programförklaring, skriver Katrine Kielos-Marçal i DN 8 mars, där kvinnor i 20-årsåldern avsvär sig sina karriärambitioner och istället drömmer om ett liv där de kan ägna dagarna åt att laga hälsosam mat, gå på pilates och ”vara i kontakt med sin feminina energi”. Katrine Kielos-Marcal menar att det inte är konstigt att dessa fantasier uppkommer just nu. För några år sedan handlade det dominerande tjejidealet om att starta bolag: du skulle vara en så kallad ”girlboss”. Men nu har stora delar av techsektorn problem, räntorna är högre och många av dessa företag har tvingats avskeda personal. Då passar det  som hand i handske att girl-boss blir soft-girl.

Och, menar jag, det passar  också perfekt i en tid då vi ser hur nationalism och konservatism gör stora landvinningar i land efter land. Vi får en normalisering av de (nya) reaktionära strömningarna. Åsikterna beskrivs till och med som coola och trendiga för unga tjejer. Precis det som är målet.

”Varför kämpade kvinnor för att få jobba?” frågar sig unga kvinnor i sociala medier: ”Det är ju så tråkigt på kontoret!”. Det är som att de aldrig har hört talas om att kvinnors lika rättigheter på arbetsmarknaden i grund och botten existerar för att vi inte ska behöva bli slagna, våldtagna och i värsta fall mördade inom relationer som vi annars inte hade kunna lämna av ekonomiska skäl.

När kunskapen om att ekonomisk självständighet är grunden för jämställdhet inte längre är självklar och när det totala ekonomiska beroendet till och med kan framställas som livets mening och höjdpunkt, ja då är det nog dags för feministisk folkbildning. Igen. Varför inte ett Homeparty. Igen.

Gudrun Schyman, frilansfeminist och klimataktivist