”Sveriges bistånd har byggt på en civilsamhällesmodell, som regeringen nu slaktar”, skriver Europaparlamentariker Alice Bah Kuhnke (MP) och menar att det får ”ödesdigra konsekvenser för utsatta människor långt från Sveriges gränser”.
Listan över saker Tidö-regeringen hunnit slakta under ett och ett halvt år vid makten är en lång och sorglig läsning. Miljödepartementet, klimatpolitiken, feministisk utrikespolitik, folkbildning och studieförbunden, med mera. Och så det senaste dråpslaget: den svenska biståndsmodellen.
För drygt ett år sedan skrev jag om regeringens omläggning av biståndspolitiken. Man övergav enprocentsmålet och satte ledordet “svenska intressen” (läs: affärsmöjligheter för svenska företag, minskad migration och ökad återvandring). Detta prioriterades framför att i solidaritet och ansvarstagande lyfta människor ur fattigdom och förtryck, samt att stärka fred, frihet och demokrati i världen. Nästa steg är att ödelägga även det svenska civilsamhällets förutsättningar att göra skillnad i världen.
Sveriges bistånd har byggt på en civilsamhällesmodell. Istället för att Svenska myndigheter ska jobba med tusentals tungrodda och svårarbetade projekt runtom i världen, så har biståndsmyndigheten kontrakt med 17 svenska civilsamhällesorganisationer. Bland dessa finns exempelvis Rädda barnen, Kvinna till kvinna, RFSU och Naturskyddsföreningen.
Styrkan med detta upplägg är främst att dessa organisationer har sedan många år tillbaka upparbetade nätverk i fattiga länder, vilket gör att pengarna kan nå fram och få effekt på ett helt annat sätt än när en statlig myndighet ska hålla i trådarna. Civilsamhällen länder emellan knyter band, tar varandras händer och åstadkommer förändring tillsammans. Dessutom stärks svensk demokrati och vad många av oss definierar som svenska värderingar, på köpet. För att inte tala om att ett starkt civilsamhälle med välfungerande internationella samarbeten är bland det bästa vi har för att värja oss mot Putins avskyvärda idéer.
Nu rycker regeringen undan mattan för alla de organisationer som i decennier framgångsrikt bedrivit biståndsarbete där det behövs som mest. Livsviktiga insatser som bidrar till att flickor får utbildning, civilsamhället i autokratier stärks, stöd till kampen mot kvinnoförtryck, uppbyggnad av fackföreningar, skydd för hbtqi-personer, fredsarbete, med mera, riskerar att tvärnita. Det handlar om tusentals upparbetade samarbeten runt om i världen som kommer behöva avslutas.
Jag vill inte misstro regeringen. Jag vill tro att alla våra folkvalda genuint vill göra gott. Men det finns stunder när jag tvivlar.
Regeringen kan omöjligt påstå att de inte inser vilket dråpslag mot civilsamhället och demokratin det är att säga upp samarbetet med så många organisationer som bedrivit svenskt biståndsarbete sedan 50-talet? Att riva upp modellen som i decennier gjort Sverige till stormakt inom bistånd och solidaritet? Svensk demokrati försvagas med detta beslut och därtill får det ödesdigra konsekvenser för utsatta människor långt från Sveriges gränser. Hur långt ska svenska värderingar nedmonteras i högerns händer?
Alice Bah Kuhnke (MP) EU-parlamentariker
