Den sudanesiska filmen Goodbye Julia handlar om den djupt rotade konflikten mellan Nord- och Sydsudan. Och den berättas stillsamt genom två kvinnor från de olika delarna, vars öden vävs samman efter en hemsk olycka och en stor lögn.
Filmen Goodbye Julia inleds i köket hos Mona och Akram – ett arabiskt medelklasspar – i Sudans huvudstad Khartoum. Året är 2005 och plötsligt blir det upplopp. På gatan utanför huset springer uppjagade människor förbi, tänder eld på en bil och jagar vidare.
Mannen i hushållet svär över de svarta sydsudaneserna. Klassamhället och rasismen är djupt rotad. Sudan är på upphällningen som enat land.
Dagen efter tar sig den före detta sångerskan och numera uttråkade hemmafrun, Mona, till en restaurang för att lyssna på en jazzkonsert. Men det visar sig att konserten är inställd på grund av oroligheterna och när hon kör hem tvingas hon ta en omväg för att komma förbi vägbarrickaderna. Då händer det som inte får hända. Hon letar i väskan, tar blicken från vägen och kör på en liten pojke, Daniel, som leker på grusvägen utanför det temporära tältlägret han bor i med sin mamma och pappa.
Daniels pappa blir rasande när Mona smiter från olycksplatsen och följer efter bilen på motorcykel. När kvinnan väl har nått hemmet möter hennes make Akram dem med ett nyinskaffat gevär och skjuter ihjäl pappan.
Förföljd av skuld
Jagad av dåligt samvete letar Mona upp frun, Julia, och sonen Daniel, som mannen som har dött lämnat efter sig. Och erbjuder utan att avslöja vad hon har gjort sig skyldig till Julia arbete som hembiträde. Julia och hennes familj är svarta sydsudaneser, och lever på botten i ett starkt präglat klassamhälle i huvudstaden Khartoum i norra Sudan där många är medelklasssudaneser med arabisk bakgrund.
Huset förvandlas till en tryckkokare där hemligheten ligger och pyr genom större delen av filmen. Särskilt när Julia och sonen helt plötsligt står utan tak över huvudet efter att polisen tagit sönder och bränt ner det tältläger där de bodde sedan de körts ut från hyreslägenheten strax efter upploppet, och flyttar in hos paret.
Mellan Mona och Julia utvecklas en vänskap. Men vad ska hända när sanningen uppdagas? Mona bär en barnlängtan och trots att läkarna informerar henne om att utsikterna ser dåliga ut, säger hon till sin man att behandlingen fungerar. Hon finansierar samtidigt Daniels skolgång. Hon fortsätter hålla tyst om att Daniels pappa är död. Ja, hon bygger nästan hela sin tillvaro på lögner.
Är försoning mellan nordsudaneser och sydsudaneser möjlig?
De våldsamma och djupa konflikterna mellan Nordsudan och Sydsudan som spelas upp i bakgrunden går igen fast på ett mer subtilt sätt i berättelsen om de två kvinnorna.
Och det känns som att jag får lära känna en bit av Khartoum och hur konflikterna mellan nord och syd präglar hela samhället och alla människors liv – vare sig de vill eller inte – genom de här två familjernas öden som vävs samman. Det är ett samhälle där det råder rättslöshet, där rasism och klass avgör om du döms eller går fri och där korruption och våld är vardag. Alla verkar finna sig i sitt öde. Förutom Daniels pappa när sonen blev påkörd.
Men frågan är hur länge, innan allt rämnar.
Regissören Mohamed Kordofani säger att filmen är ett bidrag till ”ett ständigt pågående försök att göra upp med den ärvda rasismen, en känsla av skuld och en önskan om försoning”.
– Rasismen som utövades i många decennier från de flesta nordaraber, regeringen och folket, var en avgörande anledning till att sydborna valde att separera. Resultat från en omröstning visade att 99 procent av invånarna i södra Sudan var för en separation. Jag insåg då att jag bar på ett eget ansvar eftersom jag under hela mitt liv i Khartoum aldrig känt någon från Syd förutom hembiträden. Det vi hade utövat var inget annat än social apartheid, säger regissören Mohamed Kordofani i ett pressuttalande.
Goodbye Julia är den första filmen från Sudan som visats i Cannes, och den belönades med Prix de la Liberté. Filmen var även Sudans bidrag till Oscars.
Filmtitel: Goodbye Julia
Regi: Mohamed Kordofani
Distribution: Folkets bio
