Efter över ett decennium i försvarsposition är det dags för en ny feministisk offensiv. Kapaciteten att utvecklas strategier finns. När nu världen står inför stora maktskiften måste feminismen byggas om och förstärkas och börja drömma om att bli en global kraft. Men Lydia Alpízar Durán, som ansvarat för konferensen i Istanbul, är inte säker på att alla inser vikten av detta.
– Världen har förändrats sedan FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking (1995), men också vi feminister har genomgått förändringar. Här på kvinnokonferensen har vi sett bondekvinnor från avlägsna orter som talar om feminism och hur de har kämpat för jämlikhet och bedrivit kampanjer för sina rättigheter, kvinnor som kallar sig själva feminister! Den feministiska rörelsen ser annorlunda ut nu i jämförelse med tio år sedan. Nu måste vi bilda bredare allianser, vi är nu betydligt fler och har uppnått stora framgångar.
Detta säger Lydia Alpízar Durán, vd för Association for Women’s Rights in Development (Awid) till Feministiskt Perspektiv i Istanbul i en intervju om den feministiska rörelsens agenda. Lydia Alpízar Durán är ansvarig för Awids tolfte konferens och säger att ett team av kvinnor med stöd från kurdiska och turkiska kvinnor i Turkiet, har arbetat med planeringen av denna enorma och välorganiserade konferens, med cirka 2 500 deltagare, sedan 2009.
Lydia Alpízar Durán, du sade i ditt öppningstal att den feministiska rörelsen under de senaste 15 åren varit i försvarsposition, men att det är dags att vara offensiv igen, vad menade du med detta?
– 90-talet var vårt decennium, vi krävde våra rättigheter och vi lyckades få en hel del och få stater runt om i världen att skriva under. Men tio år efter FN:s kvinnokonferens i Beijing befann vi oss mitt i ett globalt maktskifte. De länder som räknades som progressiva när det gällde kvinnors lika rättigheter var inte lika progressiva längre eller hade andra prioriteter. Religiösa fundamentalistiska grupper och stater samt den politiska ultrahögern kom på FN-möten. Vi var chockade! Vi var inte vana med att dela våra forum med dem. De började offensivt lobbyarbeta kring sina krav. De lärde sig faktiskt mycket från oss, berättade de själva. Ultrahöger och religiösa fundamentalister från Mexiko sade till mig under Beijing plus 10-konferensen, att de studerade kvinnoorganisationerna, dokumenterade och lärde sig arbetsmetoderna.
Alpízar Durán säger att förstås var det viktigt att försvara de rättigheter vi hade kämpat för, men att stanna kvar i försvarsposition under lång tid utan att planera att bli starkare och fortsätta vidare, var i sig en svag position för kvinnorörelsen.
– Nu 17 år efter Beijing, vid den senaste förhandlingen i FN:s kvinnokommission i mars, uppnåddes inga som helst överenskommelser när det gäller förbättring av kvinnors status i världen. Egentligen fanns det inget nytt förslag på bordet under denna förhandling som inte redan hade godkänds. Men Vatikanen, Islamic Cooperation samt den politiska högern, ifrågasatte helt enkelt terminologin ”gender equality” och allt den innebär i form av lika rättigheter. De menar att ordet gender har fått en annorlunda betydelse nu som inte begränsas enbart till män och kvinnor, utan även inkluderar homosexuella och andra HBT-grupper.
– Dessa krafter har denna gång argumenterat mer aggressivt än tidigare mot jämställdhet som politisk koncept och rättighet, utifrån respekt för religiösa, kulturella och traditionella värderingar. Så vi måste återigen måste tackla begreppet kulturrelativism när det gäller kvinnornas rättigheter. Därför, på grund av dessa allvarliga utmaningar måste kvinnorörelsen bestämma sig för vad vi ska göra och hur. Ska vi nöja oss med att försvara det som vi har eller ska vi också tänka ut nya strategier och sätta upp nya mål?
Men tycker du att den globala kvinnorörelsen har tillräckligt med kapacitet för att inta en offensiv position nu?
– Vi har säkert kapaciteten för att skapa kapacitet för detta! Även om den globala feministiska rörelsen inte är särskilt artikulerad just nu, inte väl sammanhållen. Den är fragmenterad med begränsade resurser. Kvinnorättsaktivister har blivit över specialiserade inom olika områden och vi saknar gemensamma forum som detta här i Istanbul, för att alla ska kunna delta och tänka ut en gemensam agenda tillsammans. Vi måste bygga om och förstärka vår befintliga rörelse och börja drömma om att bli en global kraft. Jag är inte så säker att vi alla inser vikten av detta.
Alpízar Durán betonar det historiska läge världen och feminister befinner sig i. Ekonomiska och ideologiska kriser, militariseringen samt uppgången av konservativa värderingar. Hon menar att feminister måste kunna påverka det som pågår i världen, ge sig i diskussioner som berör lösningar, någonting många debattörer och deltagare på den tolfte Awid-konferensen tog upp och gav uttryck för. En känsla av befogat självförtroende över feministiska idéer, visioner och perspektiv var kännbar under den fyra dagars av samtal och debatter.
– Till och med världsbanken talar nu om ”gender equality”, säger Alpízar Durán och skrattar högt.
– Storföretag börjar också ta upp frågan och inte nödvändigtvis i ett bra sätt som verkligen gynnar kvinnor i hela världen. Var är vi feminister då i dessa tider för att driva debatterna vidare? Förstås är det utmärkt att Världsbanken och affärsvärlden äntligen förstår att kvinnor är viktiga! Men vi måste påminna dem och tala om hur det ska vara, om de menar seriöst. Vi har fantastiska organisationer och grupper, men vi är inte bra nog. Vi måste bygga upp våra kapaciteter. Vi måste visa vägen för ekonomisk tillväxt och utveckling, hur dessa ska mättas och definieras för att gynna kvinnorna, säger Awids vd Lydia Alpízar Durán, känd för sin mångåriga feministiska kamp till Feministiskt Perspektiv.
