Det blir en överväldigande upplevelse att ta emot de iscensatta orden från de slagna kvinnorna, ett urval av de 1 653 meningar som Éléonore Mercier valde ut från sina 17 år som jourtelefonist på en organisation mot kvinnomisshandel. Hon förde anteckningar under samtalen och insåg, berättar hon efter föreställningen, vidden av orden, att de bar på så mycket liv och då särskilt inledningsmeningarna.

Första meningarna

Alla meningar som framförs i pjäsen och som finns med i boken är just sådana meningar, det första kvinnorna sagt.

– Litterärt gestaltade omvandlades orden nästan till poesi, säger Éléonore Mercier till Katarina Wennstam, som leder samtalet.

Hon framhåller att våldet mot kvinnor är universellt, även om det kan ske på olika sätt i olika kontexter. När hon talar med människor i olika länder om boken får hon bevis för den uppfattningen.

– Jag valde att inte nämna stad, land, socialgrupp eller yrke så att det blir meningar och fraser som kommer inifrån, helt intuitiva. Jag känner att det inte var fel att göra så. Det här är universellt, det är ord som talar till alla.

Fångar det universella

Teaterpjäsens upplägg fångar upp det universella, både genom att förmedla orden vidare och genom framförandet på olika språk. Varje medverkande teater hade utformat en monolog på cirka tio minuter, där en skådespelare framförde de utvalda passagerna från boken. Éléonore Mercier blev särskilt rörd av de unga skådespelarnas respekt för texten och hur de fångat nyanserna. I Frankrike har boken inte nått någon stor publik, även om den togs emot väl i pressen.

– Det är inte många som vill förstå saker som är så svåra att ta till sig.