Det var svårt att befinna sig i Montevideo under världsmästerskapet i herrfotboll. Förutom att staden såg helt ödslig ut under varje match Uruguay spelade, sändes slagord och musik som uppmuntrade landslaget att göra sitt bästa timme för timme via radio och tv.
Affärer och kontor hade stora tv-skärmar och på paradgatan hade två gigantiska tv-skärmar placerats. Ingen förbipasserande kunde undvika att fängslas av landets nästan religiösa trans.
I den uruguayanska själen lever minnet av VM-segern på Maracanã-stadion över Brasilien som om det vore igår. Det var på 1950-talet men är en av grundpelarna för den uruguayanska identiteten. Hur kunde ett litet land bli världsmästare två gånger, 1930 och 1950? Skulle det inte gå att upprepa miraklet nu, på själva Maracanã, igen?
Det finns inga ord för att förklara mängden av bortförklaringar som journalister och besserwissrar använde för att förklara Uruguays nederlag mot Costa Rica, jumbolaget i gruppen där Uruguay spelade.
Landet ställer upp
Att Uruguay senare besegrade Italien och England, som spelade med bleka och rätt anonyma landslag, höjde ytterst lite landets självbild, som hade fått en ordentlig törn mot världsmästarskapets stora överraskning ”los ticos” (Costa Rica, red anm).
Och att Luis Suarez bet en motståndare och straffades med ett strängt straff hjälpte inte, landet hamnade i ett slags förlamning, det gick inte att prata om något annat, ett gäng fans startade en kollekt för att betala Suarez böter på flera hundra tusen kronor. Att spelaren tjänar miljoner kronor varje månad hade ingen betydelse, det gällde att rent symboliskt visa honom att han inte var ensam i skamvrån, att alla i landet ställde upp för honom.
Arbetarnas centralorganisation, motsvarigheten till LO, gick ut med en kommuniké där man förklarade att man ställde sig bakom spelaren, som hade straffats av en imperialistisk och kolonial organisation, Fifa, som själv granskas för sina många skandaler och korruption.
Det var en kamp mellan David och Goliat, den lille spelaren mot den stora mobben, det lilla landet som skulle petas från sin plats i solen.
Genetisk mutation
Psykologerna förklarade att fotbollen fanns inskriven i uruguayarnas DNA och att det fanns ett slags genetisk mutation som förklarade landets passion för idrotten. Samma förklaring används då och då för att berättiga huliganer och fotbollsmatcher som slutar med skadade och döda, eftersom de agerar rätt irrationellt och fotbollen kan bara förklaras i icke-vetenskapliga termer, som vid religiösa företeelser.
Jag var själv på väg att söka hjälp hos en vänlig psykoanalytiker. Vad var det för fel på mig, som inte kände mig alls berörd av fotbollen, som varken följde eller ens tittade på matcherna? Var jag ett genetiskt missfoster? Var inte jag född här?
Hur som helst lade jag femtio kronor på kollekten för Suarez böter, han sade att han skulle donera det insamlade beloppet till välgörenhet.
