De organisationer och nätverk som motarbetar feminister och kvinno- och människorättsaktivister världen över är mäktiga och blir allt mer inflytelserika. De är välorganiserade och extremt välfinansierade. Det framkommer i rapporten Rights at risk: the observatory on the universality of rights trends report 2021 från globala feministorganisationen Awid.

En av huvudaktörerna är Citizen go som grundades i Spanien i augusti 2013 och utgör en anti-rättighets-plattform som verkar i flera regioner i världen.

Organisationen hade åren 2018-2019 en budget på drygt 22 miljoner kronor, varav den största delen går till kampanjarbete, enligt uppgifter i rapporten. Citizen go använder sig främst av internet och informationsteknologi i sitt arbete med att ”försvara och främja liv, familj och frihet”.

Organisationen ingår i ett intrikat nätverk av antirättighets-aktörer. Citizen go är nära länkat till Hazte oir, en spansk organisation som grundades 2001 av Ignacio Arsuaga som även är ordförande för Citizen go. Hazte oir arbetar mer nationellt i Spanien medan Citizen go arbetar mer globalt.

Citizen go säger sig ha över 9 miljoner medlemmar. Till största del finansieras organisationen av online-donationer från medlemmarna, vilket uppskattas röra sig om tiotusentals euro i månaden.

Bland finansiärerna finns chefer för företag som IBM, Eulen och Nestlé, samt Isidoro Álvarez, grundare av El corte inglés – den största varuhusgruppen i Europa.

”De nykonservativa rörelserna utgör idag ett reellt hot”

Får konsekvenser

År 2018 samordnade Citizen go, tillsammans med bland annat Coalitia pentru, ett 30-tal rumänska organisationer som ville få till en folkomröstning om att förbjuda samkönade äktenskap i Rumänien.

I juni 2020 skickade Citizen go ett brev till den amerikanska ambassadören i Spanien med kritik mot Black lives matter-rörelsen.

År 2019 lyckades Citizen go Afrika stoppa utgivningen av några skolböcker, som de inte gillade, och fick till och med utbildningsministeriet i Nairobi att be om ursäkt för att ha använt dem.

Enligt uppgifter till Open democracy har Citizen go uppgivit att de försökt påverka både Europaparlamentsvalet och det nationella parlamentsvalet i Spanien genom att försöka få väljare att rösta på ytterhögerpartiet Vox.

Organisationen har också lyckats stoppa aktivister och sjukvårdspersonal i länder i Afrika som försökt ge vård som skyddar kvinnors rättigheter.

Global räckvidd

Citizen go är duktiga på att hantera media och håller utbildningar för sina aktivistmedlemmar. De arbetar med lobbying inom alla mellanstatliga institutioner såsom EU och FN.

Målet är att stoppa allt som rör rätten till sexuella och reproduktiva rättigheter, tillgång till abort och rättigheter kopplade till sexuell läggning och könsidentitet.

Citizen go har nära samarbete med många antirättighets-aktörer i världen, bland annat Family watch international baserade i USA och C-fam som finns i FN. För utbildning av sina medlemmar samarbetar de med Leadership institute, som är ett väletablerat institut för politisk träning av konservativa politiker.

Juridiska strider

Den andra organisationen som granskas är Alliance defending freedom (ADF) en mäktig antirättighets-aktör som grundades av en grupp ultrakonservativa evangeliska kristna i USA och numera är aktiv i flera regioner i världen.

ADF har beskrivits som den ”kristna högerns största gorilla”.  Sedan 2016 är organisationen stämplad som en hatgrupp av den amerikanska människorättsorganisationen Southern poverty law center (SPLC).

ADF beskrivs i rapporten som den idag största juridiska kraften bland antirättighetsaktörerna i USA. De har nått framgångar i flera uppmärksammade rättegångar och strävar efter att uppnå samma juridiska segrar även internationellt. De har gått från att ha en budget på 122 miljoner kronor 2002 till intäkter på närmare 532 miljoner kronor 2019.

Därtill kan läggas de advokatkostnader på närmare 2 000 miljoner kronor som advokater ”skänkt” åt ADF genom att ta sig an fall utan att ta betalt enligt beräkningar i rapporten.

Feminister larmar globalt – ytterhögern vinner mark

Agerade i Sverige

Religionsfrihet, abort, föräldraskap, surrogatmödraskap och hbtq-frågor står i fokus för deras arbete. Deras mål är att motarbeta sexuella och reproduktiva rättigheter och andra rättighetsfrågor genom att driva på en kulturförändring, framför allt via rättssystemet. De utarbetar lagförslag och lobbar starkt mot FN och andra multinationella institutioner.

ADF ger även finansiella bidrag till andra projekt som ligger i linje med deras värderingar.

Till exempel gav ADF både juridiskt och ekonomiskt stöd i det så kallade ”barnmorskemålet” där två barnmorskor i Sverige som nekats anställning på grund av abortvägran stämde sina landsting för diskriminering och kränkning av deras kristna tro.

Målen gick med stöd av antiabortlobby-grupper, inklusive ADF, hela vägen till högsta instans. Europadomstolen valde dock att inte pröva ärendet, utan slog fast att samvetsfrihet är en mänsklig rättighet, men att få en tjänst inom vård och omsorg är det inte.

Diskretion kring givare

Naureen Shameem som har gjort kartläggningen skriver att det är mycket mäktiga motståndare som feminister och kvinno- och människorättsaktivister ställs mot. De är både välorganiserade och extremt välfinansierade.

De främsta inkomstkällorna för antirättighetsaktörer är: 1) ultrakonservativa- och privata bidragsgivare 2) religiösa institutioner 3) företag och 4) finansiering från andra organisationer. De privata givarna garanteras väldig diskretion och det finns en trend av att olika grupper flyttar pengar mellan sig.

De privata givarna garanteras väldig diskretion och det finns en trend av att olika grupper flyttar pengar mellan sig.

Multinationellt dubbelspel

När det gäller företag har USA-baserade Public information och Progressive shopper avslöjat att flera som säger sig stå upp för kvinnors och hbtq-personers rättigheter samtidigt bidragit med betydande summor till valkampanjer för lagstiftare som försöker inskränka aborträtten eller motarbetar sexuella rättigheter. Pfizer förekommer i båda sammanhangen och har förklarat sitt stöd i Forbes såhär:

”Beslutet att bidra till dessa förtroendevalda fattades baserat på deras stöd till biofarmaceutisk industri och politik som skyddar innovationer och patienters tillgång till läkemedel och vacciner. Vårt stöd innebär inte på något sätt att vi stöder deras ståndpunkt i någon social fråga.”

Bland företagen som finansierat abortmotståndare i den amerikanska politiken finns fler multinationella bolag, som Coca-cola, Pepsi, Google, Uber, Microsoft, Johnson och Johnson, Mastercard med flera.

Och enligt en granskning av Open democracy har finansieringen i Europa från USA-baserade antirättighetsgrupper ökat mycket det senaste decenniet. Det rör sig om minst 430 miljoner kronor till att driva deras ultrakonservativa agenda.

Transrättigheter attackeras från två håll

I rapporten tar Naureen Shameem även upp hotet mot transpersoner och icke-binära personers rättigheter, som hon menar attackeras från två håll, såväl fascister och fundamentalister som individer och grupper som kan kopplas till feminism och kvinnors rättigheter.

Inom feminismen har det funnits attacker mot transpersoner sedan 1970-talet, men under senare år har det vunnit dragkraft, menar författaren. Tillsammans försöker dessa aktörer underminera transpersoners rättigheter.

Shameem skriver att de här aktörerna är väldigt aktiva även inom människorättsorganisationer och multinationella institutioner som de kritiserar. Hon menar att syftet är att omforma inifrån, både globalt och regionalt.

Strategiska positioneringar

Medan feministiska och progressiva aktivister sitter utanför förhandlingsrummen är grupper som C-fam inne på mötena. Detta sker genom att dessa antirättighetsaktörer ser till att bli del av ett lands officiella delegation, vilket bland annat skett på möten som hålls inom Commission on the status of women (CSW). Andra går vägen via olika NGO-kommittéer som finns på FN i New York och Geneve.

Alla former av rättighetsbaserat arbete motarbetas och man försöker sänka standarden för de rättigheter som idag finns.

De lobbar också för att nominera ledare från sina nätverk att nå toppositioner inom olika typer av organisationer.

Parallellt med taktiken att verka inifrån pågår också ständigt ett arbete utanför de multilaterala institutionerna med att försöka försvara och underminera dessa. Det sker genom olika typer av attacker och, inte minst, hot om att dra sig ur.

Enligt Awid-rapporten pågår också försök att bygga upp ett eget parallellt människorättsramverk dit allt ska styras och vilket ska främja en antirättighetsagenda.

Allt det här pågår såväl på global som regional nivå.

Läget i södra Gaza blir allt svårare och nu säger FN:s humanitära chef Martin Griffiths att de och andra humanitära aktörer inte ”har någon humanitär operation i södra Gaza” värd namnet längre. Enligt BBC arbetar FN för att få Israel att öppna upp en ny gränsövergång till Gaza för att släppa in mer humanitär hjälp. Efter eldupphöret som tog slut förra fredagen har det israeliska bombardemanget fortsatt lika intensivt mot södra Gaza, dit människor uppmanades att fly, som skedde i norra Gaza innan den temporära vapenvilan. Israel hävdar att Hamas fortsätter att gömma sig bland och bakom civila.

FN:s befolkningsfond uppskattade i början av november att omkring 50 000 kvinnor i Gaza var gravida, och att över 160 kvinnor väntades föda dagligen. En av dem är Isra McDad som berättar för Time Magazine att bara två veckor innan hon beräknades föda sitt barn tvingades fly för fjärde gången. De begav sig från Gaza City söderut, slutet av oktober. Oron över var och hur hon skulle föda var stark, redan då var många sjukhus överfyllda eller hade svårt att fungera normalt på grund av bristande materiel.

– Sjukhuset jag hade planerat att åka till blev måltavla för en flygattack. Och allt jag kunde tänka på var, ”jag måste föda någonstans”, säger hon till Time.

När hon började få sammandragningar i slutet av oktober hade hon först svårt att avgöra om hon var på väg att föda för tidigt eller om det rörde sig om stress. När hon fördes till sjukhus togs hon inte emot eftersom alla platser var upptagna. Till slut fick hon plats på al-Emiratisjukhuset i Rafah i södra Gaza. Hon beskriver tacksamheten att få plats, att förlossningen blev ”den mest intensiva erfarenheten i mitt liv”, samt att hon vädjade till sin läkare att se till att hon och barnet klarade sig så att hon skulle kunna ta hand om sin treåriga dotter. Det gjorde dem, men både Isra McDad och hennes nyfödda barn tillhör de allra mest sårbara när kriget i Gaza nu har pågått i över två månader.

Rina: ”Omar var mitt liv”

Al Jazeera rapporterades i oktober att kvinnor känner sig tvungna att äta p-piller utan uppehåll för att slippa menstruationen. Detta då brist på vatten, bindor och tamponger gör det svårt att hantera mens och hygien. Det rapporterades också om att kvinnor födde för tidigt på grund av stressen av det ständiga israeliska bombardemanget. Enligt FN:s befolkningsfond har man räknat med att av alla förlossningar beräknas ”minst femton procent ha komplikationer som kräver grundläggande eller omfattande förlossningsvård”.

Och utmaningarna tar inte slut bara för att förlossningen är över – därefter ska mamman försöka ta hand om sitt nyfödda barn samtidigt som hon kanske tvingas bo på gatan, endast skyddad av ett tält, utan tillgång till tillräckligt med mat och rent vatten. Detta kämpar Rina från norra Gazaremsan med – hon kämpar för att hålla sin lilla son Ahmed vid liv. Liksom Isra McDad har hon tvingats fly och evakuera många gånger de senaste två månaderna. Hennes man Omar dödades av granatsplitter från en israelisk flygattack den 17 oktober när han försökte hitta mat åt sin familj.

– Jag kan inte greppa förlusten av min man. Omar var mitt liv, att förlora honom känns som att förlora hela min existens. Jag önskar att jag hade dött med honom, säger Rina till The Guardian och förklarar att hon inte har kunnat amma sin son Ahmed efter Omars död. Hennes bröstmjölk sinade och sedan dess har hon desperat sökt efter bröstmjölksersättning till sin son. Och rent vatten. Ett nästan omöjligt uppdrag.

Oroar sig för att sonen ska bli föräldralös

Rina som bodde i Beit Lahiya norr om Gaza City tvingades till slut fly söderut trots att hon inte hade någonstans att ta vägen. På den fjärde dagen av eldupphör tog hon sin son Ahmed i famnen och ställde siktet på Khan Younis.

Efter vapenvilan har Israels marktrupper också rört sig allt närmre städerna i södra Gaza och den 1 december regnade flygblad över folk i Khan Younis med en uppmaning från den israeliska armén till nya förflyttningar. Flygbladen innehöll en QR-kod som ledde till kartor på nätet om vilka platser som skulle vara säkra, eller mindre farliga. Rina förklarar för The Guardian att hon kände skräck när hon såg kartan. Hon och familjen begav sig i riktning mot Rafah där deras situation är än värre, även om staden än så länge är mindre utsatt för israeliska flygattacker.

– I Rafah hittade vi bara tält som inte lämpliga för människor att bo i, säger hon till tidningen och förklarar att det saknas ordentlig tillgång till badrum och toalett, att antalet tvångsförflyttade människor är överväldigande, att epidemier sprids och att kylan är sträng. Samtidigt oroas Rina både över att hon inte ska lyckas hålla sin son vid liv, samt att även hon ska dödas och göra Ahmed föräldralös.

– Jag kan inte fatta tanken på att min son kanske kommer att växa upp som föräldralös, säger Rina och fortsätter:

– Han är oskyldig och förtjänar inte det här lidandet och den här smärtan, säger hon till The Guardian.

Mer än hälften av alla polisanmälda hatbrott under 2022 hade ett främlingsfientligt eller rasistiskt motiv, 16 procent av alla hatbrott riktades mot religiösa grupper, och 12 procent var hbtqi-relaterade. Antalet anmälda hatbrott har minskat men det är oklart vad det beror på skriver Brå i sin nya rapport som publicerades på torsdagen.

Det vanligaste hatbrottet utgörs av verbala kränkningar. Nästan lika vanligt är att hatbrottet inkluderar någon form av skadegörelse. Hatbrotten med främlingsfientligt eller rasistiskt motiv utgör sammanlagt 53 procent av alla polisanmälda hatbrott under 2022, och 17 procent av alla hatbrott var afrofobiska. Omkring en procent var antiziganistiska och en procent riktades mot samer. 16 procent av alla hatbrott riktades mot religiösa grupper: Åtta procent av alla hatbrott var islamofobiska, och fyra procent var antisemitiska, en procent var kristofobiska.

Enligt Brottsförebyggande rådets rapport utgjordes de antisemitiska hatbrotten till stor del av hets mot folkgrupp, och skedde oftast i digitala miljöer, men också på offentliga platser och i skolan. Islamofobiska hatbrott innehöll i högre utsträckning ofredanden. Medan män oftast utsätts för hatbrott generellt så är kvinnor mer utsatta när det gäller hatbrott med islamofobiskt motiv. Bland de afroboiska hatbrotten var det vanligast att utsättas för ärekränkning till skillnad från andra hatbrott där ofredande var vanligare.

Oklart vad minskning beror på

Antalet polisanmälda hatbrott har minskat från 6 301 år 2020 till 4 788 2022 uppger Brå vars rapport bygger på statistik över alla polisanmälda brott som polisen har hatbrottsmarkerat. Tittar man på på 2018 har antalet polisanmälda brott som har hattbrottsmarkerats nästan halverats, Det är oklart vad minskningen beror på men det kan bero dels på skillnader i hur dessa registreras och identifieras, dels att färre väljer att anmäla.

Enligt RFSL ligger dock hatbrotten som är hbtqi-relaterade kvar på höga nivåer, trots den generella minskningen av anmälningar. Bland annat har transfobiska hatbrott ökat från två procent 2020 till tre procent av de anmälda hatbrotten 2022.

– Varför anmälningarna minskar behöver analyseras. Vår bedömning är att det inte är ett gott tecken att antalet anmälningar minskar. Vi tolkar siffrorna som att människor inte ser anledning till att anmäla de brott som sker och det är en farlig utveckling, säger Peter Sidlund Ponkala, förbundsordförande för RFSL, i ett pressmeddelande.

Politiker ”behöver nu ta sitt ansvar”

Tittar man specifikt på antalet hbtqi-relaterade hatbrott anmäldes 328 sådana under 2022, med sammanlagt 340 hbqti-relaterade hatbrottsmotiv (en och samma anmälan kan innehålla fler än ett hatbrottsmotiv).

Av de hbtqi-relaterade hatbrotten var 49 procent homofobiska och 22 procent var transfobiska. Peter Sidlund Ponkala och RFSL uppmanar nu politiker att ta ansvar för allas trygghet:

– Framförallt är det oroande att se hur offentliga företrädare sprider rasism, homofobi eller transfobi, sådant som i slutändan legitimerar hat. Politiken och andra offentliga personer behöver nu ta sitt ansvar kring den här frågan, tonläget behöver sänkas, säger Sidlund Ponkala.

Det är en studie som har genomförts i södra Idaho i USA där forskare har mätt halter av glyfosat i gravida kvinnors urin som nu har publicerats. Glyfosat används ofta för ogräsbekämpning på jordbruksmark på våren.

Studien visar att halterna var ”betydligt” högre i samband med att ämnet användes på åkrar i områden i närheten av var kvinnorna bodde. Forskarna drar slutsatsen att det är nödvändigt att undersöka hur glyfosat påverkar fosters utveckling och hur kvinnor utsätts för ämnet, rapporterar The Guardian.

Glyfosat är världens mest använda herbicid och används i många produkter runt om i världen, bland annat ogräsbekämpningsmedel Roundup, och är också det vanligaste vanligaste verksamma ämnet i växtskyddsmedel i Sverige. Organisationer som Naturskyddsföreningen kräver att ämnet ska förbjudas i EU

Jobbade inte med medlet

Något som förvånade forskarna var att ingen av kvinnorna som deltog i studien arbetade med ämnet eller andra herbicid, och ingen i deras hushåll jobbade heller med glyfosat.

– Vad är det som sker? Sprider det sig längre än vad vi tror? Fäster det på jordpartiklar som sedan blåser runt och hamnar i människors damm? Är det dricksvattnet? Innan vi förstår det kan vi inte föreslå rätt åtgärder, säger Cynthia Curl vid Boise State University och huvudförfattare till studien som publicerades i onsdags, till The Guardian.

I studien har urin från 40 gravida kvinnor inhämtats regelbundet mellan februari till december 2021. Kvinnor ansågs bo nära jordbruksmark om de bodde närmare än en halv kilometer från en aktiv åker.

I Sverige har det en längre tid varit förbjudet att använda glyfosat för nedvissning av spannmål enligt Kemikalieinspektionen. Sedan två år är det också förbjudet att använda växtskyddsmedel, inklusive glyfosat, i hemträdgårdar, kolonilotter och på skolgårdar.