Nyheter

Ny rapport: Antigenusrörelsen växer även i Sverige

Samma krafter som samlades i Verona 2019 finns även i Sverige.

Allt fler aktörer i Sverige – politiska, kristna och medier – driver frågor kopplade till antigenusrörelsen. Olika aktörer engagerar sig i olika frågor, men de förenas i att motarbeta transpersoners rättigheter.

Rapporten som nu släpps fokuserar på Sverige och analyserar etablerade partier, i det här fallet Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, och organisationer samt större mediepublikationer.

Det är Ulrika Westerlund, tidigare ordförande för RFSL och nu riksdagskandidat för Miljöpartiet, som har skrivit rapporten om den svenska antigenus-rörelsen på uppdrag av Alice Bah Kuhnke, EU-parlamentariker för Miljöpartiet.

– Den här rapporten är den första i sitt slag, och ger en överblick av svenska aktörer som i olika hög utsträckning aktivt motarbetar feminism, hbtqi-rättigheter och pridefiranden, genuspedagogik, jämställdhetsarbete och rätten till abort. Långt ifrån alla aktörer som hyser liknande uppfattningar är listade i rapporten, men de som bedöms ha störst inflytande, med starka kopplingar till partipolitiken, säger Alice Bah Kuhnke till Fempers nyheter inför lanseringen på torsdagskvällen.

Växande rörelse

Mot bakgrund av att ”flera länder går i en antidemokratisk riktning som framför allt slår mot flickor och kvinnor, hbtqi-personer, minoriteter och mot de journalister som granskar och ifrågasätter makten behövs mer information om hur antigenus-rörelsen är organiserad, vilka taktiker den använder och rädslan den livnär sig på”, skriver rapportförfattaren.

Den globala antigenus-rörelsen tog form efter att FN:s befolkningskonferens i Kairo ägt rum år 1994. Den riktade då in sig på att motverka den “genusdagordning ” som där sattes upp och har sedan dess växt oerhört. Inom den här rörelsen har “genus” och “genusteori” kommit att tolkas som något som hotar samhället, traditionella värderingar, kärnfamiljen och till och med demokratin.

Rapportförfattaren har utgått från de ämnen som listas av människorättskonsulten Elena Zacharenko i en liknande rapport, Anti-gender mobilisations in Europe, från 2020. Den inkluderar sexuella och reproduktiva rättigheter (inklusive abort, preventivmedel, sexualundervisning); insatser för kvinnors rättigheter och jämställdhet; hbtqi-rättigheter (civilt partnerskap och samkönade äktenskap, adoption av samma kön, juridiskt erkännande av kön); genusstudier; jämställdhetsintegrering; och kampen mot könsbaserat våld, vilka alla är måltavlor för anti-genusrörelsen.

Ulrika Westerlund, rapportförfattaren
Ulrika Westerlund, rapportförfattaren. FOTO: Marc Femenia/Expo

Agerar partipolitiskt

Rapportens första del gäller de etablerade partiernas aktivitet. Kristdemokraterna är det parti som har presenterat näst flest motioner rörande abort. Det handlar bland annat om förslag om att tillämpa samvetsfrihet, det vill säga att vårdpersonal ska ges möjlighet att vägra utföra aborter. Partiet har inga motioner som är anti-genus generellt. Men när det handlar om hbtq-frågor finns det ett par motioner från 2019 som rör begränsad vård för transpersoner.

SD har under de senaste åren varit mer aktiva än någonsin när det handlar om att ta fram och presentera motioner som rör exempelvis abort – en fråga som inte alls fanns med i valrörelsen 2018, men sedan dess fått ett ökat antal SD-ledamöter i riksdagen att intressera sig för frågan.

Ett förslag som SD ofta lägger fram är att det ofödda fostret bör ses som ett brottsoffer, och att den som misshandlar en gravid kvinna därför ska ges strängare straff.

Möts av passivitet

SD vill på nationell nivå strypa finansieringen av genusstudier och dra undan mattan för forskningen. Det finns även flera motioner som rör könskorrigering och transpersoners tillgång till hälso- och sjukvård. Partiet driver framför allt höjd åldersgräns till 25 år för behandling och vill att terapi ska vara prioriterat.

De frågor som undersöks i rapporten och som debatteras av SD på lokal nivå skiljer sig från de på nationell nivå. På lokal nivå handlar det istället om hedersrelaterat förtryck och våld, hbtq-utbildningsinsatser, jämställdhetsarbete och ekonomiskt stöd till organisationer, genuspedagogik, regnbågsflaggor, pride med mera.

I alla dessa frågor, utom när det gäller hedersrelaterat förtryck, sticker Sverigedemokraterna ut genom att vilja stoppa dessa aktiviteter.

Rapportförfattaren konstaterar att det är oroväckande att övriga partier, som i princip alla har en motsatt syn på varje fråga SD aktivt driver, är förvånansvärt passiva. Kanske beror det på resursbrist. Men resultatet blir att SD kan driva för dem viktiga frågor utan att möta minsta motstånd.

Med bredare antigenus-fokus

Till skillnad från de politiska partierna driver de kristna konservativa organisationerna som är verksamma i Sverige betydligt fler antigenus-relaterade frågor. Det handlar om allt från sexuella- och reproduktiva rättigheter inklusive abort och preventivmedel till genusstudier.

Grundläggande hbtqi-rättigheter, såsom äktenskap och adoption, ifrågasätts enligt rapportförfattaren  varken av medierna eller av de politiska partierna men diskuteras däremot även det bland de kristna organisationer som är föremål för analys i rapporten.

Det framkommer också att det är stor skillnad på hur de kristna organisationerna argumenterar i frågorna. Människorättsadvokaterna (Scandinavian human rights lawyers) använder i första hand ett människorättsspråk.

Andra aktörer, till exempel Svenska evangeliska alliansen, fokuserar mer på religiösa argument med hänvisningar till bibeln. Och organisationer som Kristna värdepartiet tar även till vetenskapliga argument, som stöd för de kristna argumenten, för att driva sina ståndpunkt.

Transfrågor förenar

Abortstödet i Sverige är mycket starkt, men, noterar rapportförfattaren, år 2019 sågs den första ökningen någonsin för den grupp som skulle vilja se inskränkningar i aborträtten från 7 procent (2017) till 9 procent (2019).

När det kommer till extremhögerns medieplattformar och organisationer är det frågor som rör anti-hbtqi som dominerar. En hel del aggressiva inlägg mot hbtq-personer, inte minst transpersoner, förekommer. Däremot debatterar de inte alls abort eller anti-genusfrågor i övrigt.

Och det är de kristna organisationerna som beskrivs som mest drivande i frågor som rör transpersoner, särskilt barn. De använder ofta ord som queer- och transideologi och behovet av att motverka det.

Det framkommer också att det skett en utveckling med fler exempel på att de stora medierna plockar upp och lyfter frågor från till exempel högermedia, inte minst skett de senaste åren. Transdebatten är ett exempel på detta.

Just transfrågor är även det som förenar antigenus-aktörerna.

Alice Bah Kuhnke, initiativtagare till rapporten
Alice Bah Kuhnke, initiativtagare till rapporten. FOTO: Pressbild

Kan gå snabbt

– För att göra motstånd måste vi förstå dels att dessa krafter finns, hur de är organiserade, vilka taktiker man använder sig av och vilka rädslor den livnär sig på. Kartläggningen är ett första steg för att öka den här förståelsen, framhåller Alice Bah Kuhnke.

Som EU-parlamentariker följer hon noga utvecklingen i de olika EU-länderna. Hon konstaterar att det kan gå snabbt när högerkonservativa ledare allierar sig med ultrakonservativa grupperingar och steg för steg monterar ned mänskliga rättigheter. Kartläggningen visar att samma krafter finns och växer även i Sverige, framhåller Bah Kuhnke:

– Det är en insikt som vi måste ta på allvar. Och vi måste göra motstånd. Ibland låter det som att kampen för mänskliga rättigheter är ett långt segertåg, och att rättigheterna blir fler och friheterna större ju längre tiden går. Nästan av sig självt, utan politikens inblandning. Det är långt ifrån sanningen. De senaste årtiondens framsteg, för bland annat kvinnors och hbtqi-personers rättigheter, är ett resultat av hårt arbete. Det här arbetet måste fortsätta, i en allt mer polariserad omvärld.

Läs även:

2021-05-25 | ”De nykonservativa rörelserna utgör idag ett reellt hot”