2016 engagerade jag mig i Feministiskt initiativ med fokus på att förändra Sveriges pensionssystem, då det reproducerar istället för att korrigera rasism, sexism och funkofobi. Mina egna föräldrars situation, och att den inte är ett dugg unik, gjorde mig medveten om detta.

2019 fick jag förtroendet att bli partiledare för Feministiskt initiativ. Efter Fi:s valkonferens i februari 2022 och tre år som partiledare avslutar jag mitt uppdrag. Fortsätter gör min vän och partikamrat Teysir Subhi.

Jag avgår av flera olika skäl, men inte för att jag tvivlar på Feministiskt initiativ eller vår roll i politiken. Tvärtom är det just min trygghet i vad Fi står för som gjort att jag fortsatt längre än vad jag ibland haft kraft för.

Skillnaden vi gör där vi fått mandat övertygar mig om varför vi finns. Att jag fått vara med och förtydliga Fi:s unika position inom svensk politik och därmed bredda vänstern är jag stolt över. Fi är idag en del av den feministiska, klassmedvetna och antirasistiska vänstern.

Vi står för öppna gränser, fred istället för militarism, en fritidslinje framför arbetslinjen och en vänster som prioriterar omsorg, välfärd och naturens rättigheter framför tillväxt och “grön” nyindustrialisering. Det är Fi:s existensberättigande.

Huvudorsaken till att jag slutar är hälsan. Jag orkar helt enkelt inte och kroppen säger ifrån. Att ha ett ideellt uppdrag inom ett parti med höga ambitioner och samtidigt balansera betalt heltidsarbete, hälsa och socialt liv är svårt.

Jag slutar nu för att hålla sedan. Jag vill inte gå in i väggen för engagemangets skull, och vill visa det i teori och praktik. Alldeles för många som engagerar sig ideellt och inom partipolitiken blir utbrända. 

”Framför allt är det här en regering som kommer att få jobba. Så hoppas ni tar många fina bilder på ministrarna, för så här pigga ser ni dem aldrig igen”, sa vår första kvinnliga statsminister Magdalena Andersson när hon presenterade sin nya regering. Hade min nya chef sagt så hade jag sprungit. Ministrar har ett stort ansvar och högt arvode, men inget arbete ska vara inställt på utbrändhet.

Att ”köra in i kaklet” gör att ledare och organisationer fattar dåliga beslut och inte håller i längden. Social hållbarhet är lågt prioriterad i dagens politik, där arbetslinje och tillväxt går före folkhälsa och ett tryggt socialförsäkringssystem. Feministiskt ledarskap bör ha ett hållbart och omsorgsfullt perspektiv, även när det är landets regering som ska ledas.

Kampen för att mina – och dina – föräldrar inte ska bli fattigpensionärer är en viktig del av mitt politiska arbete, men vi är mer än politiska varelser. Vi är alla människor som vill må bra och ha balans i livet. Det understöds inte av dagens arbetslinje.

Jag kämpar för mina föräldrar, men har därför inte tid att träffa dem. Så vill jag inte ha det. Hälsan och balansen kommer först.

Därför är jag stolt över att Fi som enda parti prioriterar dessa frågor internt såväl som i valplattformen, där förkortad arbetstid, ett nytt socialförsäkringssystem och god folkhälsa är några av våra viktigaste frågor framöver.

Läs även:

2021-12-21 | Fi-ledaren Farida Al-Abani avgår

2021-11-25 | Mäns våld mot kvinnor – prioriterad valfråga för Fi

2021-11-26 | Högt pris för krossat glastak

2021-09-17 | Fi välkomnar kandidater till riksdagsvalet