– Vården idag sker inte på lika villkor, vi följer inte lagen där och som ett första steg måste vi erkänna att problemet finns, säger Nandi Zulu, som undersökt effekten av hur afrosvenskar bemöts i förlossningsvården.
Forskningsrapporter och rapporter från Socialstyrelsen slår fast att förlossningsvården ger sämre resultat för personer födda utanför Europa, särskilt för personer födda i Afrika, söder om Sahara. I den gruppen är det vanligare med graviditetsdiabetes, akuta kejsarsnitt och allvarliga bäckenbottenbristningar, saker som går att förebygga.
Någon som har personlig erfarenhet av detta är fembarnsmamman Sadiya Mohamed. Under sina fyra första graviditeter drabbades hon av både bäckenbottenbristningar och allvarlig blodförlust.
– Efter min första förlossning ville barnmorskan att jag skulle gå upp och kissa. Jag var yr och kände mig konstig i benen och sa att det inte gick, men hon sa att jag skulle försöka ändå. Så jag gick till toaletten men svimmade på vägen, för jag hade förlorat 1,5 liter blod. När jag vaknade låg jag i en säng med en läkare över mig. Jag hade ont i pannan och i armbågar och knän och mådde dåligt i flera dagar efteråt och kunde inte amma min son trots att jag ville. Jag fick pumpa ut mjölk och flaskmata istället.
Vill bli tagen på allvar
Sadiya Mohamed har inte anmält sina förlossningsskador. Dels visste hon inte att man kunde, dels kändes det som för mycket jobb.
– Jag ville bara åka hem och få vara ifred och mysa med min bebis efter mina förlossningar. Inte hålla på med en massa pappersarbete, förklarar hon.
På sin femte förlossning hade Sadiya Mohamed med sig en doula. En doula är en person med utbildning i att stödja och ge trygghet åt födande personer och deras partners, före, under och efter förlossningen.
– Det var min i särklass bästa förlossning. Allt gick bra. Jag var mycket lugnare, jag upplevde att jag blev lyssnad på, och jag fick bara en lite bristning som inte behövde sys. Efteråt fick jag saft och glass. Alltså, det var bara en isglass, men det kändes ändå lyxigt. Jag sa det till min doula, att jag visste inte att svenska sjukhus kunde vara så här lyxiga.
Trots en fin sista förlossning är Sadiya Mohamed rädd för att skaffa fler barn.
– Jag förstår att barnmorskorna är underbemannade och att det inte är deras fel att de måste springa fram och tillbaka mellan olika patienter. Men man vill ändå bli tagen på allvar. Särskilt om man är orolig och rädd inför förlossningen.
Doulorna Saido Mohamed och Ubah Abdisamad bekräftar bilden om särhandling.
– Vi ser att partners som ser svenska ut får stanna kvar i större utsträckning, att kvinnor som fött många barn ofta blir ifrågasatta och att man slarvar när man presenterar studenter och kallar dem för kollegor. Avnavling, när man klipper navelsträngen, är en annan sak. Det är viktigt att man inte klipper för fort, så att allt blod hinner rinna över från moderkakan. Ofta har de har väldigt bråttom med att klippa trots att mamman varit jättetydlig med att hon vill ha sen avnavling. Jag har varit med om att de klippt för snabbt och så att hela sängen blivit full med blod. Så skulle de inte göra mot en person som såg svensk ut, säger Ubah Abdisamad.
Bemötandet viktigt
Ett annat problem som doulorna stött på är bristen på barnmorskor med utbildning om hur man behandlar könsstympade kvinnor, vilket kan leda till komplikationer och upplevd otrygghet.
– Men det handlar om kunskapsbrist hos de som föder också, säger Saido Mohamed. Många kvinnor från Somalia går inte på föräldrautbildningen som erbjuds inom mödravården. De vet inte att de har rätt att byta barnmorska och att de kan anmäla sjukhuset om de gör fel. Jag tycker att det borde finnas en lista på vilka rättigheter man har på väggen i varje förlossningssal.
– Det är därför det är så viktigt med utbildning, fyller Ubah Abdisamad i. Vi erbjuder utbildning på modersmålet, och vi märker att det får effekt. Kvinnor som är bättre förberedda är lugnare under förlossningen och bättre på att säga ifrån.
När doulorna får frågan om vilka förändringar som behövs för att få en mer jämlik förlossningsvård blir just utbildning det genomgående temat.
– Dels borde alla barnmorskor ha kunskap om könsstympning, och så måste de som ska föda få rätt information i förväg, säger Ubah. Sedan är bemötandet jätteviktigt. Även om man inte förstår språket så är det viktigt att barnmorskan visar med kroppsspråket att den är vänligt inställd och vill försöka förstå.
Svart hela livet
Barnmorskan Nandi Zulu har undersökt effekten av bemötandet av afrosvenskar i förlossningsvården i sin magisteruppsats Man är ju svart i hela sitt liv.
– Om man bemöts av förutfattade meningar har man en tendens till att utveckla olika copingstrategier för hur man ska hantera sitt nästa vårdmöte, eller så drar man sig för att uppsöka vård. Vården idag sker inte på lika villkor, vi följer inte lagen där och som ett första steg måste vi erkänna att problemet finns. Sedan måste vi undersöka vad det beror på, för det finns det vad jag vet ingen forskning på idag.
– Jag tror personligen att det som krävs är en individanpassad, normmedveten vård där vi inte går in med förutfattade meningar och där de som äger frågan om till exempel kvinnlig omskärelse får vara med och styra. Från de djupintervjuer jag gjort ser vi att vid de vårdmöten där patienten varit mest nöjd så har afrosvenskheten inte varit i fokus. Den har inte åsidosatts, men inte heller varit i centrum, berättar Nandi Zulu.
Läs även:
2021-12-07 | Malmö stad köper in melaninrika vårddockor
2021-11-16 | Reproduktiv hälsa längre bort än någonsin
2021-11-05 | BB-krisen är ingen nyhet
