Den flamländska expertkommittén för internationella adoptioner presenterade sina rekommendationer den 2 september 2021, bland annat en omdebatterad adoptionspaus för att möjliggöra ett nytt, rättssäkert system. Wouter Beke, välfärdsminister, gav omedelbart sitt stöd till slutsatserna och föreslog att adoptionspausen skulle gälla i två år. Men han hade inte övriga partier i regeringen med sig och redan en vecka senare drogs förslaget tillbaka.

Istället föreslog Beke särskilda kontroller, med möjlighet att pausa adoptioner från länder där oegentligheter upptäcks. Detta som ett första steg för att möta kommitténs slutsatser. I december konkretiserades förslaget, men vi återkommer till det. Först en bakgrund.

Expertkommittén tillsattes som en följd av återkommande medieuppmärksamhet kring stulna barn och oegentligheter inom internationell adoption. Dessutom har allt fler adopterade i Belgien först nu som vuxna börjat göra sina röster hörda. En av dem är Atamhi Cawayu, som både följt och själv varit aktiv i debatten om internationell adoption i över fem år.

Med tiden gick han in i frågan professionellt, först som anställd vid den centrala adoptionsmyndigheten och nu som forskare. Men Cawayus medverkan i expertkommittén är likväl resultatet av en protest.

Betydelsefull representation

Gruppen bestod först av juridiska rådgivare från en rad olika områden, men ingen adopterad, trots löften om att adopterade skulle involveras. En vän till Cawayu skrev då ett öppet brev till den ansvariga ministern och krävde representation både av adopterade och av förbisedda expertområden. Brevet publicerades och tog skruv.

– Det är därför den då existerande kommittén bestämde sig för att inkludera min vän, som är psykolog, och mig, som är sociolog, eftersom de aspekterna saknades i den tidigare konstellationen, berättar Cawayu.

Nu riskerar den svenska regeringen att göra liknande misstag, enligt Transnationellt adopterades riksorganisation (Tar). I en debattartikel i Expressen kritiserar de direktiven till utredningen och konstaterar att de inte är utformade tillsammans med berörda.

Den flamländska expertgruppens arbete pågick delvis parallellt med en mer omfattande utredning i Nederländerna, vars regering i februari 2021 gick ut med ett totalstopp för internationella adoptioner. Beslutet kvarstår i väntan på ett bättre system, trots att det väckt stark kritik från adoptionsbyråer och adoptivföräldrars organisationer.

Felaktig bild

Atamhi Cawayu framhåller att den nederländska kommittén, till skillnad från Flandern, haft både resurser och mandat att granska förhållanden i urspungsländerna. Deras granskning omfattar adoptioner från Bangladesh, Brasilien, Colombia, Indonesien och Sri Lanka under åren 1967-1998. Och slutsatsen blev att systemet, trots en rad reformer på senare år, är alltför sårbart och att inga garantarier kan ges för att oegentligheter inte förekommer.

I Flandern har den rekommenderade adoptionspausen också väckt stark kritik och debatt.

– De flesta tror att det rådande systemet fungerar, ofta med argumentet att oegentligheterna skedde före 2005 då Belgien ratificerade Haagkonventionen, berättar Cawayu.

Men även hans forskning visar att det fortfarande ofta inte stämmer. Snarare finns en obefogat stor tilltro till dokument tecknade mellan länder som är anslutna till konventionen, som ger barn rätt till stöd, men också till sitt ursprung och sin identitet. Hade den flamländska kommittén kunnat göra lika omfattande undersökningar i ursprungsländerna som den nederländska, tror han att slutsatsen i Flandern också hade blivit att stoppa snarare än pausa adoptioner.

Samtidigt utgör pausen bara en av tjugo rekommendationer i en större helhet, som bygger uteslutande på de slutsatser som ledamöterna i kommittén kunnat enas om utifrån sina olika expertområden.

Barnets behov i centrum

Genom att förändra drivkrafterna i systemet vill kommittén sätta barnets intressen i fokus, och just detta skulle innebära ett paradigmskifte.

– Som det ser ut nu är systemet efterfrågestyrt. Å ena sidan har vi adoptivföräldrar som kan vilja adoptera ett barn. Å andra sidan har vi adoptionsbyråer som åker till ursprungsländerna för att se om det är möjligt att komma överens med dem om att initiera adoptioner mellan länderna, förklarar Cawayu.

Kommittén föreslår istället ett striktare, mer passivt system som drivs av behov och inte efterfrågan.

– I praktiken betyder det att om det finns barn som behöver adopteras i ursprungsländerna ska dessa länder söka efter potentiella adoptivföräldrar.

Ekonomiska drivkrafter till barnhandel skapas så länge rika länder i det globala nord konkurrerar om att få tillgång till adopterbara barn i länder med utbredd fattigdom i det globala syd. Det går inte att bortse från, menar Cawayu.

Ytterligare rekommendationer är därför att avskaffa adoptionsbyråerna, och koncentrera de få internationella adoptioner som fortfarande genomförs i Flandern till den centrala adoptionsmyndigheten där Cawayu arbetade under ett år.

Myndigheten ansvarar numer för både nationella och transnationella adoptioner och har sedan 2015 hand om alla dokument som rör internationella adoptioner. Därmed behöver adopterade inte längre vända sig till adoptionsbyråer för att kunna ta del av sina handlingar.

Kostsamt sökande

Atamhi Cawayu var också pådrivande vid etableringen av ett ursprungscentrum i Flandern, och sitter med i dess styrelse. Det riktar sig till såväl nationellt som internationellt adopterade, och även barn som tillkommit genom donation samt de så kallade métis-barnen som kidnappats från belgiska kolonier.

Sedan april förra året kan alla fyra grupperna få hjälp att söka sitt ursprung av centrumet, men resurserna är begränsade. Det gäller inte minst för internationellt adopterade som behöver gå vidare med sina efterforskningar i ursprungslandet. En reform där adoptionsbyråerna avskaffas skulle frigöra resurser som kan stärka den typen av verksamhet. Det handlar om en miljon euro årligen, enligt Cawayu.

– Inom expertkommittén har vi sagt att adopterade inte borde behöva betala tusentals euro för att bekosta sitt sökande.

Utöver de elva rekommendationer som enligt kommittén kan bidra till ett nödvändigt paradigmskifte, finns nio som handlar om att hantera skandaler, oegentligheter och de illegala adoptionerna bakåt i tiden. Bland annat vill kommittén avskaffa preskriptionstiden för brotten.

– Vi vill att det flamländska parlamentet ska erkänna att illegala adoptioner existerar och erkänna dem som drabbats. Det har skett på flera nivåer, inte bara i ursprungsländerna utan även på Belgiens myndigheter och institutioner, understryker Atamhi Cawayu.

En första reform

Under hösten hölls två utfrågningar i det flamländska parlamentet, en med företrädare för expertkommittén och en med den centrala adoptionsmyndigheten. Imorgon, onsdag, återupptas utfrågningarna efter en försening, och då kommer en adoptivförälder och en internationellt adopterad att få framföra synpunkter på rekommendationerna.

Den 10 december beslöt ändå den flamländska regeringen att skärpa kontrollen av potentiella partnerländer för internationell adoption för att förhindra nya oegentligheter.

– Det är vår absoluta prioritet att ytterligare utesluta risken för övergrepp och barnhandel, för att undvika framtida trauman och samtidigt fortsätta ge barn från andra länder, som behöver det, möjlighet att hitta ett lämpligt hem i vårt land i framtiden, säger välfärdsministern Wouter Beke i tidningen De morgen.

Beke utlovar också en intern reform av den flamländska adoptionsprocessen under mandatperioden.

Familjeband utraderas

För närvarande befinner sig Atamhi Cawayu i Bolivia, för att slutföra sina doktorandstudier om internationella adoptioner. Fokus är de bolivianska systemen för adoptioner och beskydd av barn, samt förstaföräldrars röster.

– I Bolivia har mödrar, föräldrar väldigt få rättigheter när det gäller att veta vad som händer deras barn. Inom ramen för min forskning har jag hjälpt många adopterade att hitta sina familjer. Oftast är de väldigt glada att få nyheter om sitt barn.

Även då inga oegentligheter förekommit är föräldrar ledsna över att inte ha fått veta något om barnens liv. De ser det som ett problem att systemet för internationella adoptioner oftast är inriktat på ”exklusivt föräldraskap” och innebär en total brytning med förstaföräldrarna, berättar Cawayu.

Samma sak gäller barnen. Att det finns goda skäl att placera ett barn i ett nytt hem betyder inte att banden måste utraderas. Det är en viktig nyans, anser Atamhi Cawayu. I sin forskning har han intervjuat flera adopterade från väldigt våldsamma hem:

– Trots att de fortfarande har skador och ärr från den tiden och kanske hyser ilska mot sin förälder i Bolivia, betyder det inte att de inte vill veta någonting alls om de sakerna. Ibland vill de veta vad som hänt, vad de bevittnat.

En del är också intresserade av att lära känna syskon och halvsyskon, och få veta om omständigheterna förändrats:

– Jag tycker att det är ett viktigt budskap, att det fortfarande finns många som oavsett situation fortfarande vill behålla kontakten med sina familjer i ursprungsländerna. Det är också något som det rådande systemet förhindrar.

Krav på eftervård

Medan utredningen pågick var det viktigt för Atamhi Cawayu att stå oberoende. Därför valde han att hålla en låg profil i offentligheten under den tiden. Som representant för adopterade, och inte bara sitt expertområde, var han nervös inför andra adopterades reaktioner. De var dock övervägande positiva, inte minst till paradigmskiftet och den ansvariga ministerns inledande stöd för en adoptionspaus.

Atamhi Cawayu befarar att modet som krävs för att  åstadkomma verklig systemförändring saknas. De skärpta kontrollerna och andra reformer som diskuteras politiskt rör sig fortfarande inom det rådande, efterfrågedrivna systemet.

– Vad jag ser här i Bolivia är att representanterna för adoptionsbyråerna inte bara söker överenskommelser med centrala myndigheter, utan också aktivt söker upp ansvariga myndigheter i regionerna för att se om det finns barn tillgängliga, och de arbetar bara med regioner som det är lätt att adoptera från.

Paradigmskiftet behöver därför ske både i Europa och ursprungsländerna, menar Atamhi Cawayu, som återigen är en pådrivande aktivistisk kraft. I december var han en av 124 adopterade som undertecknade en debattartikel med krav på aktivt ekonomiskt och psykologiskt stöd. En strukturell eftervård som tar hänsyn till att alla som adopterats har sin egen historia och behov som börjar i barndomen, men inte slutar där:

”Vad det egentligen innebär att vara adopterad är ofta svårt att förstå om man inte själv har blivit adopterad. Just därför är det viktigt att få med de adopterade i den här samhällsdebatten.”

FAKTA/Skärpt kontroll

Den flamländska regeringens beslut innebär att:

• Kontrollen av partnerländer inte längre får utföras av adoptionsbyråer, utan hela ansvaret läggs på den centrala adoptionsmyndigheten.

• För att komma ifråga för adoption ska länderna ha undertecknat och ratificerat Haagkonventionen.

• Adoption ska ingå i partnerländernas bredare system för vård och stöd till barn, där barnets behov i första hand tillgodoses inom barnets familj. Först om det inte är möjligt, och ingen godtagbar lösning är tillgänglig inom landet, kan internationell adoption komma på fråga.

• De finansiella flödena kring adoptioner ska undersökas inom ramen för riskanalysen.

• Adoptioner från länder som inte klarar kriterierna ska stoppas.

Läs även:

2022-01-05 | Adoptionssagor på slottet

2021-10-29 | Viktiga delar saknas när adoptionerna granskas

2021-09-29 | Termen ”birth mother” slopas i irländsk adoptionslag