”Att läsa bell hooks som svart feminist kändes som att få livsviktig information, samtidigt som klarheten i hennes texter gav mig ro och förståelse.” Sagal Hussein Omar konstaterar att feministikonen som gick ur tiden strax före jul var före sin tid.
bell hooks var en av feminismens skarpaste tänkare, författare och vassaste kritiker av rasism, kapitalism och sexism. Den banbrytande feministiska författaren, professorn och samhällskritikern dog den 15 december 2021, i sitt hem i Kentucky, hon blev 69 år gammal.
bell hooks publicerade över 30 böcker genom fem decennier och hennes arbete transformerade den feministiska rörelsen bortom den vita medelklasskvinnans perspektiv. Hon uppmuntrade svarta och arbetarklassens kvinnor att kräva sin plats.
Född Gloria Jean Watkins i den segregerade byn Hopkinsville i Kentucky, visste bell hooks tidigt att hon ville skriva. Efter gymnasiet fick hon ett heltäckande stipendium till elituniversitetet Stanford i Kalifornien, där hon studerade litteratur. Hon valde att skriva under sin gammelmormors namn Bell Blair Hooks, stavat med småbokstäver, som ett sätt att hedra henne och andra svarta kvinnor som banat väg.
Det var på Stanford som 19-åriga hooks började skriva på sin revolutionerande debut Ain’t I a woman: Black women and feminism. Övertygad om att svarta och fattiga kvinnors bidrag ofta var glömda eller ignorerade i politiken och i feministiska kretsar.
Det tog hooks åtta år att skriva Ain’t I a woman: Black women and feminism, som kom ut 1981. Enligt hooks tog det så långt tid för att det fanns så lite skrivet om svarta kvinnors historia i arkiv, nyheter eller i böcker och för att det var ovanligt med diskussioner om svarta kvinnor och feminism eller rasism och feminism.
Boken är en episk studie i afroamerikanska kvinnors kamp och historia från slaveriets tid i Amerika till 60-talets medborgarrättsrörelse. Idag ansedd som en av de viktigaste böckerna i feministiska studier.
Jag upptäckte bell hooks arbete på en feministisk festival i Malmö som 24-åring, i ett litet bokstånd med böcker av svarta feminister på engelska. På den tiden gick det att köpa ett kopierat exemplar av boken på papper, det var billigare och med lite tur hade tidigare ägare antecknat och markerat rader som de tyckte var viktiga.
– Jag tror du kommer att älska den, säger tjejen bakom bokståndet, samtidigt som jag läser första sidan av essän Feminist theory: From margin to center (1984).
Hon var själv svart och hade läst hooks när hon studerade i Amerika. Jag hade bara hört talas om bell hooks men aldrig läst henne. Något jag skämdes för.
Essän etablerade hooks inte bara som en feministisk teoretiker, utan också som en kritiker av den feministiska rörelsen. Feminist theory: From margin to center ansågs vara radial när den först publicerades. I essän kritiserade hooks den vita medelklass-feminismen som hon menade blundade för ras och klass genom att kontrollera narrativet och osynliggöra svarta och fattiga kvinnors behov. bell hooks undersöker hur ras, klass och sexism är tätt sammankopplade och har haft en historisk påverkan på svarta kvinnor, långt innan ordet intersektionalitet 1989 myntas av feministen Kimberlé Crenshaw.
bell hooks var en produktiv författare och hennes analyser genom åren var inte bara grundläggande, de var också lätta att förstå. Att läsa hooks som svart feminist kändes som att få livsviktig information, samtidigt som klarheten i hennes texter gav mig ro och förståelse. Hennes texter var till de marginaliserade och hennes ord alltid skrivna med omtanke, djupt rotade i en ideologisk övertygelse om att kapitalism inte hade kunnat existera utan slaveri, sexism och rasism.
Som samhällskritiker backade hon inte för makten eller kontroversiella ämnen. Ett bra exempel på det är essän Beyoncé’s Lemonade is capitalist money-making at its best. Där kritiserar bell hooks världens största svarta artist, Beyoncé Knowles kritikerrosade visuella album Lemonade från 2016. Eller när hon kritiserade sig själv för elitism efter sin egen klassresa från fattiga Kentucky till New York i Where we ztand: Class matters (2000).
hooks beskrev sig själv som lärare. Det var i klassrummen, föreläsningssalarna och på feministiska festivaler som hon sken och kände sig som mest hemma. Trots att hon har utstått mycket kritik genom åren visade hon oss att sanningen är viktigare än status och pengar. Hennes ambition med att skriva var att hitta ett kollektiv av kvinnor som annars förbisågs eller som hooks beskrev det, att skriva och läsa sig ur isolering.
Hennes mest lästa texter handlade om kärlek, vilket kan verka oseriöst, men för hooks var det ett sätt att markera optimism och motstånd för läsarna. I bästsäljaren All about love (2000) från trilogin Love songs to the nation, lärde hon mig att vi måste gå igenom smärta för att förstå kärlek och att det mest radikala du kan göra är att älska dig själv.
För hooks var feminismen inte bara en kamp för att få slut på patriarkatet eller en rörelse för att säkerställa att kvinnor ska ha lika rättigheter som män. Hon insisterade på att kampen för att få slut på rasism och sexism är sammanflätad och inspirerade generationer av svarta kvinnor att aldrig be om lov, att skriva om sina liv och att alltid vara självständiga.
bell hooks var före sin tid när hon debuterade 1981. Enligt mig försöker vi fortfarande komma i kapp henne. Vi förlorade henne tidigt, 69 år gammal. Jag hoppas hon vet att hon var älskad, för jag är säker på att hennes kärlek var äkta.
bell hooks i citat:
”Ingen svart kvinna i den här kulturen kan skriva ’för mycket’. Faktiskt kan ingen kvinna skriva ’för mycket’… Ingen kvinna har någonsin skrivit tillräckligt.”
”Om någon kvinna känner att hon behöver något bortom sig själv för att legitimera och validera sin existens, ger hon redan bort sin makt att vara självdefinierande, sin handlingskraft.”
”Jag vägrar att låta mitt liv inskränkas. Jag vägrar att böja mig för någon annans infall eller någon annans okunnighet.”
”Att vara förtryckt innebär frånvaron av valmöjligheter.”
”Att kunna vara ensam är centralt för konsten att älska. När vi kan vara ensamma kan vi vara tillsammans med andra utan att använda dem som ett sätt att fly.”
”Den mest grundläggande aktivismen vi kan ha i våra liv är att leva medvetet i en nation som lever i fantasin. Att leva medvetet är att leva med en kärna av sund självkänsla. Du kommer att möta verkligheten, du kommer inte att lura dig själv.”
”Det sårade barnet inuti många kvinnor är en flicka som lärde sig från tidig barndom att hon måste bli något annat än sig själv, förneka sina sanna känslor, för att attrahera och behaga andra.”
Läs även:
2021-12-17 | bell hooks gav kampen ett kärleksspråk
Missa inte:
B*tch reads book club panel: A tribute to bell hooks
FREDAG 28 JANUARI, ONLINE
