Vad gjorde vi inom genusvetenskapen i Ryssland strax innan Z-eran? (Z är en markör för de ryska trupperna i kriget mot Ukraina och används som pro-rysk symbol av Putins anhängare, reds anm). Genusvetenskap fortsätter att vara en marginell sfär inom den ryska akademin, även om den hade utvecklats under flera decennier efter perestrojkan. Särskilt under de två senaste åren hade intresset för genusvetenskap och feminism ökat bland yngre forskare och studenter, i takt med att mycket mer mångsidiga och jämlika könsmönster blev åtkomliga i samhället samtidigt som ojämställdheten blev mer synlig.

Denna utveckling i jämlik riktning var främst kopplad till den nya, postsovjetiska konsumentidentiteten där en person av ett visst kön gör konsumentval, snarare än en ny medborgaridentitet för dem som gör politiska val och agerar som medborgare och politiska aktörer. Ryska kvinnor (såväl som män) har stora valmöjligheter bland olika konsumtionsvaror och -tjänster som inte var tillgängliga tidigare, under den socialistiska regimen. Det här utgör grunden för en nyliberal identitet, konsumentidentiteten, och nya mönster av femininitet och genus växer fram.

Dessa könade mönster blev alltmer mångsidiga och mer jämlika; kvinnor förväntar sig bättre tjänster i allt från hälsovårdssystem (särskilt mödravård) till mer tillmötesgående service överallt. De väljer hur de organiserar sina liv som ett medvetet projekt, inklusive organiseringen av intimt, sexuellt och reproduktivt liv. I viss mån formas nya identiteter och mer jämlika mönster av femininitet och sexualitet i samhället.

Inom denna nyliberala, konsumtionsorienterade diskurs ses moderskap som ett individuellt val. Enligt vår forskning om reproduktiv hälsa på ryska förlossningssjukhus blev kvinnor mer självsäkra inför förlossningen och hävdade sina personliga krav på mödravården. Som konsumenter har de en röst, kan klaga och förvänta sig tröst och ”god omvårdnad”, medan vårdgivare försöker möta deras marknadskrav. Men ett sådant aktörskap, främst inom medelklassen, är mer individuellt än kollektivt inriktat, och femininiteten blev i sig en resurs för individualisering.

Det nyliberala aktörskapet och de nya konsumtionsinriktade femininitetsmönstren konkurrerar med en moralkonservativ trend, som har fokus på andlighet och traditionella heterosexuella könsroller. Homosexuella exkluderas från jämlikt medborgarskap. Kvinnor, sexualitet, reproduktion (aborter) och barnafödande utgör måltavlor för moralisk kontroll och disciplin; moderskap representeras som ett kvinnoansvar för nationens och religiösa gruppers skull.

Graviditet och barnafödsel tolkas som en ”naturlig produkt” av processer som inte kan lämnas under personlig, individuell kontroll, utan är beroende av Gud eller naturen, och abort är en synd. Liberalisering anses vara farligt västinflytande. Oskyldiga barn och heterosexuella familjer borde beskyddas från alla farliga influenser från väst, inklusive acceptansen för olika könsmönster och sexuella mönster. Kvinnor förnekas full självständighet och icke-heterosexuella personer nekas fullständigt medborgarskap.

Ytterligare en könad diskurs representerar Sovjetarvet, där kvinnors roll och aktörskap underordnades statens behov. Jämställdhet existerar formellt i samhället, men främjas inte och idéer om en ”särskild” sorts frigörelse – som skiljer sig från den i väst – kretsar kring denna diskurs och politik. Könskontraktet ”arbetande mamma”, en form av balans mellan könsrollerna, stöds av den statliga politiken och de statliga institutionerna, medan moderskap – som en medborgerlig plikt – nuförtiden utgör en särskild demografisk angelägenhet för nationell säkerhet. Staten blandar sig i privat och intimt liv och kontrollerar reproduktionen på ett byråkratiskt, paternalistiskt, toppstyrt sätt. Mammor och gravida kvinnor styrs av en statligt bestämd, institutionell ordning, till exempel på förlossningssjukhus.

Enligt vår forskning underordnas gravida kvinnor rigida institutionella regler, fastställda av den statliga byråkratin och av läkare. I mödravården är kvinnors personliga behov inte lika viktiga som att strikt följa de byråkratiska, uppifrån styrda reglerna. Kvinnor ses då som okunniga föremål för klinisk och byråkratisk reglering. Vårdgivare måste bädda in kvinnor i den institutionella ordningen (institutionella regler och statliga behov), för att forma dem till ”ordentliga” underordnade patienter/medborgare.

Sammanfattningsvis befinner sig kvinnor, enligt feministrörelsen, fortfarande i sekundära positioner i samhället inom politik, ekonomi, sexualitet, hushåll, och så vidare. De objektifieras i neoliberal diskurs och praktiker, medikaliseras och styrs av religiösa och statliga institutioner samt staten, medan femininitetsmönster görs till varor av marknaden.

Feministrörelsens mål är att öka jämlikheten för kvinnor och hbtq-personer, främja medborgarnas olika genusmönster, reproduktiva och sexuella rättigheter och, framför allt, göra graviditet och moderskap till ett frivilligt val och ett självständigt beslut för kvinnor, samt kämpa mot könsbaserat våld, inklusive våldet vid barnafödande.

Efter de första dagarnas chock till följd av invasionen av Ukraina, blev feminister aktiva i mobiliseringen mot kriget, i offentliga protester och för feministisk solidaritet över hela världen. Feministrörelsens representanter i Ryssland (såväl som andra demonstranter) förföljs ofta av polisen på grund av deras antikrigsaktiviteter och några av dem måste lämna Ryssland på grund av personliga risker.

För några veckor sedan anlände jag själv till Israel från Ryssland för en planerad ledighet och fortsätter nu arbeta online, med att undervisa studenter i Ryssland.

Tillsammans med mina kollegor försöker jag förstå hur vi ska lära ut samhällsvetenskap och genusvetenskap under censur och nya förhållanden, när både vi själva och våra studenter är stressade och otrygga.

Översättning från engelska: Jenny Rönngren

Läs även:

2022-03-18 | Högt spel när ryska feminister kräver fred

2022-03-07 | Ryska feminister i upprop: ”Gå samman med oss”