Det var som dåvarande ordförande i Göteborgs kommunstyrelse Ann-Sofie Hermansson i sin blogg beskrev Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi som ”extrema röster”, som ”försvarat terrorister”. Detta som motiv till att Göteborgs stad 2018 stoppat de båda från att medverka i panelsamtal om filmen Burka songs 2.0 i kommunens lokaler.

Doubakil och Abdullahi polisanmälde Hermansson för grovt förtal, men utredningen lades ner. Då valde de att väcka enskilt åtal.

– Vi tog det hela vägen, så långt vi kunde göra med hjälp av vårt community och många allierade. Nu fick vi besked från Högsta domstolen. Det är tråkigt för oss. Betyder det att det inte var värt att driva processen? Nej eftersom vi hade inget annat val, säger Fatima Doubakil till Fempers nyheter.

Lång process över

Genom att driva målet har de sökt upprättelse inte bara för sig själva:

– Det finns ingen muslimsk organisering idag som inte är ismlamismstämplad, som inte är ifrågasatt eller förlöjligad. Det finns ingen muslimsk organisation som inte fått smaka på det vi fick smaka på. Därför sätts frågan i ett annat sammanhang än om det bara handlat om mig och Maimuna.

De har också velat visa på vad som händer när bruna och svarta människor höjer rösten mot diskriminering.

– När människor ser Ann-Sofie Hermansson ser de sig själva i henne. I mig och Maimuna ser de inte sig själva. Vi måste kvalificera vår mänsklighet medan hennes berättelse tar över hela diskutionen. Vi förstår teoretiskt vithetens hegemoni och kan se det. Samtidigt utsätts vi för kampanj från andra i staden och medierna. Då blev den juridiska processen en process för oss att inte försvinna, säger Fatima Doubakil.

I samband med att hovrättens dom meddelades, berättade Ann-Sofie Hermansson för TT att hon blev förvånad över stämningen, och att hon inte ångrar något hon skrivit eller sagt i sammanhanget.

En fyra år lång process är nu över. Några ytterligare steg har Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi inte hunnit diskutera. En intressant möjlighet vore enligt Doubakil att lyfta fallet som ett exempel till FN:s rasdiskrimineringskommitté.

Ett annat alternativ är att ta målet till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Även om den ofta intresserar sig för yttrandefrihetsfrågor tror Mårten Schultz, som driver Institutet för juridik och internet, inte att det är en framkomlig väg.

Oroväckande argumentation

Schultz är professor i civilrätt vid Stockholms universitet och hade gärna sett en vägledande dom från HD i förtalsmålet.

– Utgången är inte nödvändigtvis fel, men argumentationen fram till utgången är oroväckande, menar han.

Förtal prövas i två steg. Första frågan är huruvida uppgifterna som spridits är sakomdömen och därmed kan utgöra förtal. Nästa steg är att bedöma om det var försvarligt eller funnits ”skälig grund” att sprida uppgifterna.

Rena värdeomdömen – exempelvis ful, äcklig eller vidrig – är inte förtal i juridisk mening. Även om de kan vara kränkande och sårande och i viss mån påverka hur omgivningen ser på en person räknas det inte som förtal. Mårten Schultz är tveksam till hur hovrätten resonerat sig fram till att Hermanssons uttalanden skulle utgöra rena värdeomdömen.

Och trots att hovrätten kom fram till att det inte handlade om sakuppifter i Hermansson-fallet uttalar den sig även om försvarlighetsfrågor.

– Det är underligt och hamnar inte helt rätt. Man säger mer eller mindre att i politisk debatt finns inget utrymme för förtalsansvar och det måste det rimligen göra.

Utebliven vägledning

Fastän målet rört ensidiga uttalanden från Hermanssons sida, gör hovrätten sin bedömning mot bakgrund av en diskussion om vikten av en långtgående yttrandefrihet i politisk debatt.

Just i den delen anser Mårten Schultz att det hade varit värdefullt med vägledning från HD inför framtida fall, både vad gäller vad som är en politisk debatt och var gränsen går för förtal.

– Det rör ett sammanhang där det är viktigt att veta vad som gäller, kunna förutse det, vilken jag inte tror att alla kan göra. Är det politisk debatt bara en politiker säger något? Det kan man tro om man läser hovrättens dom.

Enligt Schult går det inte att bortse från hovrättsdomars påverkanspotential, även om de inte är vägledande på samma sätt som HD-domar. Någon motivering till att HD inte beviljar prövningstillstånd ges inte. Rent statistiskt är det inte konstigt eftersom HD i de flesta fall väljer att inte pröva, konstaterar Schultz.

Både tingsrätten och hovrätten friade Ann-Sofie Hermansson med hänvisning till yttrandefriheten. Parallellt med den processen har Justitieombudsmannen (JO) slagit fast att det inte fanns några sakliga skäl att stoppa planerade samtal om filmen Burka songs 2.0.

Läs även:

2021-10-01 | Friande dom i förtalsmål kan gå till Högsta domstolen

2021-10-05 | Streetgäris stödjer målsägarna i förtalsmål

2021-09-10 | ”Egentligen handlar detta inte alls om oss”