En vårdag 2008 satt en ung kvinna på bussen i västra Iran på väg till staden Kermanshah. Polisen stoppade bussen vid infarten till staden, drog ut den 25-åriga Zeynab Jalalian medan hon gjorde motstånd och skrek ut sitt eget namn. Hon hoppades att någon i bussen skulle komma ihåg namnet och berätta det vidare.

Det tog två månader innan Zeynab Jalalians anhöriga fick veta att hon inte försvunnit, utan var gripen. Zeynab Jalalian har suttit fängslad sedan dess utan en enda dags permission.

Först dömdes hon till avrättning, anklagad för delaktighet i väpnat motstånd och medlemskap i en kurdisk gerillaorganisation. Under de första tre månaderna satt hon i isoleringscell och utsattes för tortyr.

Livstid och tortyr

Jalalian skrev då: ”Jag är 27 år gammal och kurd, dömd till avrättning. Just nu är jag sjuk till följd av all tortyr jag utsatts för, jag har ingen försvarsadvokat. Under mindre än en minut dömdes jag till döden, utan att jag ens fick ordet för att försvara mig. De sade till mig, ’du är guds fiende och därför får du inte försvara dig’”.

Efter överklagan och protester ändrades domen 2011 till livstid. Detta eftersom hon inte var beväpnad vid gripandet och polisen kunde inte bevisa att hon ens ägde något vapen eller hade deltagit i någon väpnad aktion.

Sedan dess har myndigheterna flyttat henne från ett fängelse till ett annat, runt om i landet, för att bland annat försvåra familjebesöken. I samband med kvinnodagen, den 8 mars 2017, skickade hon ut ett brev om fortsatt tortyr och misshandel och skrev:

”De rev sönder kläderna på mig, satte ögonbindel på mig och kedjade fast min kropp vid en metallsäng. Då slog de mig med elkabel, slog under fötterna så länge att jag tappade kontrollen över min egen kropp”.

Vittnen finns

I en ljudinspelning som smugglats ur fängelset säger hon att förhörsledaren, som trakasserade henne sexuellt, kom med ett förslag om tillfälligt äktenskap. När hon vägrade och slog tillbaka, misshandlades hon svårt och tvingades till oskuldstest. Hon skrev detaljerat om denna händelse till domstolen, men domaren avfärdade det hela.

Två kända politiska fångar, Narges Mohammadi och Shiva Nazarahari, som delat cell med Zeynab Jalalian under åren, vittnar om att de sett spåren av misshandeln på hennes huvud efter misshandeln då hon vägrade ingå tillfälligt äktenskap med sin torterare.

I ett brev 2018 skriver Jalalian:

”Trots alla mina sjukdomar och skador orsakade av misshandel och tortyr får jag inte besöka läkare och få vård. Fängelsemyndigheterna kräver att jag böjer mig för deras krav (bland annat att göra avbön i en videoinspelning) i utbytte mot läkarvård. Jag vägrar.”

Jalalian listar alla sina hälsoproblem  i brevet. Hon skriver bland annat att hon håller på förlora sin syn, har problem med tarmar, njurar, lungorna, att hon har högt blodtryck och dåliga tänder.

”Som politisk fånge har jag inga som helst rättigheter”, skriver hon.

Förbjudet modersmål

Zeynab Jalalian är kurd, men i fängelset får hon inte tala sitt modersmål. Vid besök eller telefonsamtal med sina föräldrar tvingas hon att tala på persiska, det ”officiella språket”. Hennes syster Deniz Jalalian berättar för Fempers nyheter att deras mor Gozal Hajizadeh inte förstår persiska.

– Min mamma säger ”vad är meningen med att besöka henne, först måste jag ansöka om besöket minst tio gånger innan vi får det godkänt, när vi till slut får träffas får jag varken krama henne eller prata med henne”.

– Nu har det gått två år sedan mina föräldrar ens fått träffa henne. Hon får inte ringa oss och vi är inte ens säkra på vilket fängelse hon befinner sig i just nu. Förmodligen är det ett fängelse i staden Yazd i centrala Iran. Hon får inte ens träffa sin advokat.

Under de senaste 14 åren har Zeynab Jalalian flyttats upprepade gånger från ett fängelse till ett annat, varje gång i kedjor och direkt till isoleringscell under de första dagarna efter varje flytt. Hon har haft många försvarsadvokater genom åren. Några har själva suttit fängslade under perioder för att de försvarat politiska fångar.

Vägrar be om nåd

En gång anlitades en, på myndigheternas rekommendation ”godkänd” advokat, som inte ens fanns namngiven i advokatsamfundets register. Enligt anhöriga har en del av dessa advokater agerat mer som fängelsevakter och försökt få Jalalian att erkänna brott hon inte begått och göra avbön.

– De ville tvinga henne att be om nåd, men hon går inte med på det. Hon är en politiskt medveten kvinna som kämpar för kvinnors rättigheter och för Kurdistans befrielse. De kan inte bryta ner henne, hon lever på motstånd. Regimen tolererar inte sådana som henne och därför utsätts hon för det värsta, säger systern Deniz Jalalian.

Den 21 februari i år förhördes Jalalians 70-åriga mor Gozal Hajizadeh, enligt Kurdistan human rights network, under flera timmar i sitt hem i staden Maku. Detta efter att hon i ett personligt videoklipp vädjat till det internationella samfundet att genom påtryckningar kräva dotterns frigivning.

Säkerhetstjänsten hade då hotat Hajizadeh och förbjöd Jalalians föräldrar att ge intervjuer till medierna om dotters tillstånd.

Läs även:

2022-03-22 | Narges Mohammadi fortsätter göra motstånd
2022-02-01 | Växande krav på Iran att frige Narges Mohammadi
2021-12-17 | Rekordstor lärarstrejk – hela Iran blev ett klassrum
2021-11-19 | Krav på Iran att upphäva ny kvinnofientlig lag
2021-06-01 | Narges Mohammadi vägrar lyda nya fängelsedomen