Det finns fortfarande brister och det råder ojämlikhet inom förlossningsvården trots de satsningar som gjorts. Det framkommer i Jämställdhetsmyndighetens uppföljning av regeringens satsning på förlossningsvården och kvinnors hälsa.
Kvinnor som fött barn får inte tillräckligt med information utan måste leta upp den själva. Och stödet efter förlossningen är bristfälligt. Samtidigt har tiden på sjukhus efter förlossningen minskat, vilket kan hänga ihop med brist på vårdplatser. Sammantaget riskerar detta att leda till att framför allt förstföderskor får sämre vård.
– Det ökade behovet av information och kunskap kan vara ett uttryck för att de som har fött barn tillbringar kortare tid med personalen innan de går hem, säger Sofia Lindbom, utredare på Jämställdhetsmyndigheten i ett pressmeddelande.
När den födande kvinnan tvingas leta information på egen hand riskeras både deras och barnets hälsa. Alla har dessutom inte samma förutsättningar att tillgodogöra sig rätt och tillräcklig information digitalt.
– Kvinnor med låg utbildning och utrikes födda kvinnor har ofta sämre förutsättningar för det, så de kortare vårdtiderna kan öka ojämlikheten, säger Lindbom.
Eva Nordlund, ordförande i Svenska barnmorskeförbundet, säger till Fempers nyheter att ojämlikheten har varit känd länge och att den både handlar om stora regionala skillnader och att utrikes födda kvinnor inte får samma tillgång till information och tillräcklig vård utan i högre utsträckning drabbas av exempelvis förlossningsskador.
– Vi har länge vetat om att eftervården och uppföljningen av allt från bristningar och amningssvårigheter till den psykosociala hälsan och psykisk ohälsa inte är tillfredsställande och inte har förbättrats trots de här satsningar, säger Eva Nordlund.
Det drabbar sköra grupper extra hårt.
I Jämställdhetsmyndighetens genomgång framkommer dock att fler kvinnor idag är nöjda med sin förlossning. Och de allvarliga förlossningsskadorna minskar på nationell nivå, men även här framkommer ojämlikheten.
– Allvarliga bristningar är betydligt vanligare bland kvinnor som är födda utanför Europa, och det finns tydliga skillnader mellan olika delar av landet. I de flesta fallen kan vi inte se att bemanningen har ökat eftersom det inte finns statistik, och inte heller jämlikheten, trots att det var prioriterat för satsningen, säger Sofia Lindbom.
Behov av nationell standard
I satsningen på förlossningsvården har 8,6 miljarder kronor ingått sedan 2015. Pengarna har fördelats mellan förlossningsvården och kvinnors hälsa.
– Vi vet att en stor del av dessa pengar inte har redovisats, eftersom det fram till 2020 inte fanns någon redovisningsplikt för regionerna. Sedan 2020 har sedan över 600 olika insatser redovisats, säger Eva Nordlund från Barnmorskeförbundet.
Enligt Nordlund krävs nationella riktlinjer för mödra- och förlossningsvården för att komma tillrätta med de problem som framkommer i granskningen.
– Vi i Sverige behöver en standard för den här vården med ett rättighetsperspektiv i fokus, det vill säga “det här ska varje kvinna och hennes familj ha rätt till”. Det skulle både utjämna de regionala skillnaderna och sätta den födande kvinnan och hennes familj i centrum.
Även utrikes födda kvinnor skulle på så sätt få rätt att göra informerade val i samband med förlossningen, eftersom det skulle ställas krav på alla regioner att se till att hon fick den information hon bäst behövde.
Digitala lösningar är bra och kan vara bra, menar Nordlund, men det kan aldrig helt ersätta den mänskliga kontakten i vården.
Orimlig arbetsbelastning
Myndigheten konstaterar att arbetsbelastningen inom den kvinno-dominerade förlossningsvården är hög. Alla regioner i Sverige rapporterar brist på barnmorskor.
– Det har aldrig funnits så många utbildade barnmorskor som nu. Ändå rapporterar alla regioner att de har en brist på barnmorskor. Med fler komplicerade och riskfyllda förlossningar blir vårdtyngden per barnmorska högre. Vi bedömer att satsningen behöver förlängas för att komma till rätta med personalproblemen och göra vården mer jämlik, säger Sofia Lindbom.
Eva Nordlund menar att det är en sanning med modifikation att Sverige har fler barnmorskor än någonsin.
– De kanske har genomgått en utbildning men många arbetar inte inom yrket och kan därför inte räknas som barnmorskor i praktiken, säger hon.
Från förbundet har de länge påtalat att det är ett problem att anställa nya barnmorskor när förlossningsavdelningen är underbemannade.
– Många vågar inte ta på sig det ansvar det innebär att arbeta på en förlossning om det inte finns andra erfarna barnmorskor runtomkring – en situation vi haft i flera år nu, säger hon.
Läs även:
2022-02-15 | Motstånd och uppror bland välfärdspersonal
2021-12-21 | Den ojämlika förlossningsvården
