Dagens Nyheter intervjuar partiledarna för riksdagspartierna och onsdagen 23 augusti kom turen till sittande statsminister Magdalena Andersson (s) och artikeln rubricerades med ett citat ur intervjun. ”Vi vill inte ha Chinatowns i Sverige”.  

Syftet är väl att lyfta fram problemet med segregerade områden. Dock är det olyckligt att hon tar ett exempel som är så irrelevant för svenska förhållanden. Som östasiat i Sverige är jag välbekant med gemene svensks syn på just östasiater (som slarvigt benämns kineser) och just Chinatown brukar inte förknippas med den typ av problematik som jag misstänker att Magdalena vill fokusera.

Det hade varit bättre att prata om segregerade områden av det slag som det finns gott om här i Sverige, antingen det handlar om socioekonomiskt utsatta områden eller socioekonomiskt privilegierade sådana. Varför inte nämna Djursholm, Örgryte eller Hovås? Eller för den delen svenskkvarter i Portugal eller Spanien där svenska pensionärer belastar den lokala primärvården?

Eller kanske det är så att vissa har rätt att avstå från att integrera sig medan andra ska tvingas? Måhända kan pengar köpa dig fri från integration. Det brukar lyftas fram att utlandssvenskar i Thailand, Spanien och Portugal minsann betalar för sig. Så om man inte ligger samhället till last rent ekonomiskt så behöver du alltså inte integrera dig? 

Magdalena Andersson får frågan om Anders Ygemans utspel om maxtak för antal utomnordiska invånare. Hur är det egentligen tänkt att det ska omsättas i praktiken? Magdalena Andersson svarar något följande: 

”Vi kan ju inte tvångsförflytta människor, det är ingenting som Anders Ygeman har föreslagit. Men däremot vill vi se mer blandade områden. Vi vill att svenska ska vara det naturliga språket i hela Sverige. Det finns olika sätt att arbeta för det. Ett sätt är till exempel som man gjort framgångsrikt i en del kommuner, att bygga mer attraktiva bostadsrätter i miljonprogramsområden. Så får du en mer blandad befolkning.

Tanken är lika god som verklighetsfrämmande. Det som händer när man bygger ”attraktiva bostadsrätter” i miljonprogramsområden är att kringliggande bostäder plötsligt renoveras och får ”marknadsmässiga hyror” varpå de som bor där tvingas flytta till förmån för en ”svenskare” befolkning av området. Och så länge man har kvar det fria skolvalet är det många av dessa som kommer välja andra skolor till sina barn, åtminstone fram till dess att den närliggande skolans elevunderlag bättre motsvarar det nygentrifierade bostadsområdet.

Man åstadkommer inte bättre blandning genom att sälja ut allmännyttan och finansiera fria skolval. Det leder bara till ökad segregation. Men om man nu vill köra det racet så undrar jag när vi ser billiga hyresrätter på de mer exklusiva adresserna landets kommuner. När kommer förtätningsivern till Örgrytes och Djursholms grönområden? Var är lamellhusen på Lidingö och i Änggården?

Men det kanske bara vissa förunnat att få segregera sig i gated communities, att få ett frikort från integrationstvånget?

Maria Fredriksson är assimilerad koreafödd och driver kontot Stulen identitet – problematisering av adoption på Facebook samt Instagram.

Läs även:
2022-01-05 | Adoptionssagor på slottet
2022-01-11 | Skärpt kontroll av adoption till belgiska Flandern
2021-10-29 | Viktiga delar saknas när adoptionerna granskas
2021-09-29 | Termen ”birth mother” slopas i irländsk adoptionslag