I årets valrörelse har Grön Ungdom haft ”visst är det sjukt?” som sin slogan. När det beslutades kunde vi inte ana riktigt hur sjukt det skulle bli i valrörelsen. De olika populistiska och rasistiska förslag och uttalanden som lagts fram av olika partier på den blåbruna sidan är välkända vid det här laget och behöver inte upprepas – det mest skrämmande i situationen vi nu befinner oss i är att opinionsläget är så jämnt, trots detta och trots avslöjanden om omfattande kopplingar till extremhögern och den organiserade MC-brottsligheten hos framförallt Sverigedemokraternas kandidater. Är detta alltså inget som stör cirka hälften av Sveriges väljare? Är den ökande rasismen inget problem för de väljare som själva inte utsätts för den? Spelar det ingen roll att Sverigedemokraternas partiledare uppenbarligen är klimatförnekare?

Kanske tror många att den politik som Sverigedemokraterna vill driva inte kommer att påverka dem själva negativt? Tror de att de andra partierna som inlett samarbete med SD kommer att kunna hålla emot? Kanske tror de att Sverigedemokraterna egentligen ”bara” bryr sig om migrationen och frågor som är kopplade till den och att de själva, om de är vita personer födda i Sverige, inte kommer att märka av några effekter av att släppa in Sverigedemokraterna i regering eller göra sig beroende av partiet för att kunna driva sin regering?

Kanske har de missat de kartläggningar av olika partiers ställningstaganden i olika frågor som gjorts av civilsamhällesorganisationer, som till exempel Kvinna till kvinna och RFSL?

I Kvinna till kvinnas undersökning framgår bland annat att Sverigedemokraterna inte får godkänt på något av de sju områden som organisationen undersökt, bland annat gällande aborträttigheter, mäns våld mot kvinnor och global solidaritet.

I RFSL:s undersökning syns att Sverigedemokraterna är det parti som i allra lägst utsträckning vill arbeta för hbtqi-reformer framåt och också är det parti som i allra lägst utsträckning har röstat för reformer på området under det föregående mandatperioden. I dag, 8 september, kom dessutom ett nytt avslöjande från RFSL: På en fråga till riksdagskandidaterna om de tycker att deras parti kan kompromissa med SD i hbtqi-frågor, svarar 44 procent av Kristdemokraternas kandidater att de inte tagit ställning till det än. 11 procent av moderaternas kandidater svarar antingen ja, eller att de inte tagit ställning.

I en rapport som RFSU tog fram 2020 framgick att SD var det parti som i allra högst utsträckning motarbetade hbtqi-rättigheter och frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på lokal nivå. Bland annat vill partiet i flera kommuner få stopp på genuspedagogik i förskolor, stoppa olika kompetenshöjande utbildningar på hbtqi-området, stoppa stödet till pridefestivaler och hbtqi-organisationer och stoppa hissandet av regnbågsflaggor. Dessutom framgick av kartläggningen att Sverigedemokraterna var det parti som i allra högst utsträckning intresserade sig för dessa frågor – det är alltså inte något perifert intresse för några enstaka representanter.

I flera opinionsundersökningar ser det just nu ut som om Sverigedemokraterna kommer att bli största parti på den blåbruna sidan. Hur är det möjligt att i det läget tro att de skulle sälja sig billigt? Om inga regeringsposter erbjuds, kommer priset att bli högt. Sverigedemokraterna vill bedriva en rasistisk, sexistisk och hbtqi-fientlig politik och de vill inskränka på civilsamhällets möjligheter att verka fritt. Visst är det sjukt? Rösta ansvarsfullt på söndag. Rösta på ett parti som vill driva rättighetsfrågor i positiv riktning och som inte kommer att göra sig beroende av Sverigedemokraterna.

Aida Badeli Rohani, språkrör Grön Ungdom 
Ulrika Westerlund, riksdagskandidat för Miljöpartiet i Stockholms stad