Demonstranterna mot regimen i Iran – slås ner med våld

– Det vi ser nu har vi aldrig någonsin sett tidigare! Omfattningen av protesterna är imponerande, säger journalisten och redaktören Sholeh Irani som bevakar utvecklingen i Iran.

Hon beskriver det omvärlden nu bevittnar såhär. ”Vi ser scener på gator och torg som vi inte trodde vi skulle få uppleva. Inte ens under de tidigare stora protesterna har vi sett sådana kraftfulla och tydliga protester mot regimen i sin helhet. Motståndet är starkt!”

Hon beskriver det vidare som ”en ackumulation av samtliga protester och krav, allt ifrån kurdiska och turkiska städer till Teheran och resten av landet.”

– Här finns krav med allt ifrån kampen för kvinnans rätt över sin egen klädsel till rätten till bröd, arbete och frihet, med både medelklassen och arbetarklassen som deltar.

Irani säger att det är den yngre generationen kvinnor och män som revolterar.

– De revolterar mot det statliga kvinnoförtrycketet, mot våld mot kvinnor och för frihet och social rättvisa. Kvinnorna leder demonstrationerna. De tar av sina huvuddukar och viftar med dem i luften och ropar frihet. Unga män står sida vid sida med obeslöjade kvinnor på gatorna. Det är heroiska scener vi har sett dessa dagar, säger hon.

Fortsatt repression

Regimen har svarat med brutalt våld. Polisen har slagit ner på demonstranter. På tisdagen rapporterades fem personer som demonstrerade ha skjutits ihjäl av polisen. Det har dock inte fått stopp på demonstrationerna som sprider sig i landet.

På sociala medier sprids bilder av kvinnor i Iran som klipper sitt hår eller bränner upp hijaben i protest mot regimen. Och protestdemonstrationerna sprider sig i landet och ökar i intensitet, framför allt i den kurdiska delen.

Nyhetsbyrån Reuters skriver att två personer dödades när säkerhetsstyrkor öppnade eld mot demonstranter i Aminis hemstad, kurdiska Saqez, enligt människorättsorganisationen Hegaw Human Rights.

Två andra personer dödades i Divandarreh också det efter skottlossning från säkerhetsstyrkor. En femte person gick samma öde till mötes i Dehgolan, som också ligger i den kurdiska delen av Iran. Uppgifterna som nyhetsbyrån Reuters går ut med hade på tisdagen inte kunnat verifieras, då det saknades officiella uppgifter.

Den officiella nyhetsbyrån IRNA rapporterade istället om begränsade protester i sju provinser som polisen lyckats skingra. Statlig tv rapporterade om några gripanden men förnekade att någon skulle ha dödats.

Enligt Sholeh Irani är situationen allvarlig.

– Iranierna fruktar blodbad, det har hänt vid mindre protester tidigare, säger hon och fortsätter:

– Regimen är desperat men vågar ännu inte agera lika brutalt som de brukar göra. Polisstyrkorna klarar inte av att stå emot ungdomarna som ockuperar gatorna och slåss tomhänta mot beväpnade polisstyrkor. Detta ger mod och allt fler vågar gå ut på gatorna.

Irani säger att det är svårt att veta exakt vad kommer att hända, men en sak står klart: ”Iranierna vill inte ha denna regim.”

– Glöm inte att Iran har sett stora protester och strejker med jämna mellanrum under de senaste 10 åren. Många av de ledande aktivisterna och fackföreningsledarna sitter fängslade. Ändå händer det som händer dessa dagar. Det i sig visar att det inte går längre att slå ner motståndet. Motståndet är starkare och regimen svagare.

Statlig media hackad

På onsdagen kommer också uppgifter om att den iranska regeringen och statligt kontrollerad media har fått sina webbsidor hackade. En attack som hackerkollektivet Anonymous har gått ut med att de står bakom. Och med syfte att stödja protesterna mot regimen i Iran.

I en Youtubevideo med protestbilder från Iran säger en röst som uppger sig tillhöra Anonymous att ”det iranska folket är inte ensamma”.

Mahsa Amini tillfångatogs av moralpolisen efter att hon enligt dem inte burit hijaben på rätt sätt. Kort därefter avled hon.

Demonstranterna med kvinnor i spetsen fördömer vad de ser som mordet på Mahsa Amini, vänder sig mot den obligatoriska slöjan och utropar sitt missnöje efter år av förtryck.

Protesterna har varit som mest intensiva i den kurdiska delen av landet där det bor mellan 8 och 10 miljoner kurder.

Finns det några möjligheter till att stödet kan bidra till en större förändring till det bättre för kvinnors rättigheter i Iran?

– Förändringen skapas av iranierna själva. Men stödet utifrån är viktigt. Iranier känner sig inte ensamma och det ger styrka. Vi ser stöddemonstrationer av bland annat kvinnor i Turkiet, och många praktiska och moraliska stöd från kvinnorörelsen och kända personer i resten av världen, säger hon men slår samtidigt fast att det är kvinnorna i Iran som kommer att avgöra landets framtid.

– Det är de unga kvinnorna på gatorna som står upp så tappert mot beväpnade gardister och poliser, och som vägrar lyda den obligatoriska hijab-lagen som kommer att avgöra landets framtid. Och de kommer inte att ge upp. Det kan vi skriva under på!