Iranexperten Sholeh Irani gläds åt att Nobels fredspris i år tilldelas människorättsaktivisten Narges Mohammadi. Hon menar att priset är betydelsefullt eftersom det sätter fokus på frihetsrörelsen i Iran:
–Vad iranier behöver nu är solidaritet för att kunna befria sig själva från diktaturen, säger Sholeh Irani.
Sholeh Irani, Iranexpert och journalist, säger att det på många sätt var väntat att Narges Mohammadi skulle få Nobels fredspris. Ändå blev hon glatt överraskad när hon hörde nyheten på fredagsförmiddagen och säger att det är en värdig vinnare. På frågan om vad priset kan betyda för Narges Mohammadi och för kvinnorörelsen i Iran svarar Sholeh Irani att hon hoppas att Mohammadi själv har nåtts av nyheten då hon sitter fängslad i det ökända Evinfängelset.
– Hennes två barn och hennes make i exil har delat sin glädje i ett öppet brev och har gratulerat alla modiga iranska kvinnor för priset. Priset uppmärksammar frihetsrörelsen i Iran och i synnerhet kvinnors kamp som nu pågår. I dag ligger ännu en flicka i koma på sjukhuset efter att hon blivit misshandlad av hijab-gardet [den så kallade moralpolisen red. anm.] i Teherans tunnelbana på väg till skolan. Kvinnor i Iran behöver allt stöd från omvärlden i sin kamp för sina rättigheter, säger Sholeh Irani.
Kan priset på något sätt påverka regimen, och i så fall hur?
– Regimen blir inte glad och det glädjer de flesta iranier! Priset bidrar till mer uppmärksamhet för frihetskampen i Iran och det är värdefullt. Vad iranier behöver nu, mer än någonsin, är solidaritet för att kunna befria sig själva från diktaturen.
Du är Iranexpert och har bland annat bevakat kvinnorättsrörelsen där i många år. Kan du beskriva vilken roll Narges Mohammadi spelar i den rörelsen.
– För många gestaltar hon mod och motstånd. Hon har varit konsekvent i sin kamp, en orädd person som inte låter sig kuvas, inte ens när hon sitter fängslad, inte ens när hon fråntogs kontakt med sina små barn och skrev att hon inte hade någonting att förlora längre. Hon reser sig upp varje gång, starkare än tidigare.
– Under sin tid som politisk fånge har hon använt varje tillfälle för att avslöja missförhållandena i regimens fängelser, hon har skrivit en viktig bok om tortyr, hon är bland de första i Iran som talade öppet mot dödsstraff. Mohammadi är en av de få politiska fångar som öppet och transparent har talat och skrivit om sexuella trakasserier och våldtäkt i iranska fängelser.
Du skrev förra året om hennes sviktande hälsa, vet du hur hon mår i dag och hur hon behandlas i Evinfängelset?
– Hon lider fortfarande av olika hälsoproblem men inget akut just nu.
När hon gjorde sin hjärtoperation 2022 sade hon att hon aldrig skulle sluta kämpa – fast hon visste att hon hade tid kvar på sitt fängelsestraff. Var tror du att hon har fått sitt mod ifrån?
– Det kan bara hon själv svara på! Hon, liksom många andra kvinnorättsaktivister, gestaltar kvinnorna i Iran, de som har blivit utsatta för så mycket men ändå är så starka och modiga i sitt vardagliga motstånd och sin kamp för frihet.
– Mohammadi förvånar alla när hon även på de få korta permissionsdagarna utanför fängelset vågar tala med media, trotsa de odemokratiska lagarna, besöka anhöriga till andra politiska fångar, hälsa på mödrarna till de avrättade, och ge sitt stöd till förtryckta etniska och religiösa minoriteter.
Hur känner du som iransk människorätts- och kvinnorättskämpe i exil i dag när två iranska kvinnor – advokaten Shirin Ebadi fick ju priset 2003 – har fått Nobels fredspris på bara 20 år?
– Det visar vikten av kvinnors kamp för varaktig frihet och jämställdhet i regionen och i världen. Iranska kvinnor har kämpat för sina rättigheter och för frihet i Iran i mer än hundra år. I dag hörde jag Mohammadis make, Taghi Rahmani, själv politiskt aktiv och tidigare politisk fånge, säga att priset stärker moralen hos de tusentals politiska fångarna i Iran.
– Prisets ära tillhör inte bara Narges Mohammadi, tycker många iranier, utan också kvinnor som Zeinab Jalalian som har suttit fängslad utan en enda permissionsdag sedan 2007 eller Sepideh Gholian den unga studenten som började ropa slagord mot Khamenei direkt utanför fängelseporten när hon frisläpptes, innan hon inom loppet av ett par timmar greps igen.
