Telefonen plingar till. ”Jag blir lite sen” meddelar Martina Nelson på sms och skjuter fram intervjun. Varpå hon hör av sig på nytt för att flytta fram tiden, lite till. När vi väl möts kommer det visa sig att hon inte kunnat slita sig från en text hon skriver, är nattmänniska och egentligen inte alls tycker om att bege sig i väg på morgonkvisten. Temat dygnsrytm och tidsuppfattning är något som hon hunnit reflektera en hel del över under sina år som neuropsykolog, inte minst i mötet med patienter som kommer till henne för utredning. Många av dem som får adhd-diagnos har en annan inre dygnsrytm och tidsuppfattning än normsamhället. Har svårare att passa tider, kommer ofta sent, missar möten och har svårt att planera för hur länge något kommer ta.
– Att tvingas avbryta när man har ett flöde, sova när hjärnan går på högvarv och gå upp när hela kroppen skriker sov, är en mardröm för personer med adhd och kan förstås vara svårt för personer utan diagnos också, förtydligar hon när vi väl ses några timmar senare än bestämt på mitt kontor, under det att regnet öser ner och vi tuggar i oss var sin lunchlåda.

– Dock gäller inte det nyss sagda för alla med adhd, understryker Martina och är noga med att betona att det inte finns en person med adhd som är den andra lik. Det finns inte ett sätt att fungera som gäller för alla. Ingen enhetlig grupptillhörighet, mer än att de problem man utretts för handlar om svårigheter inom vissa områden så som koncentration, impulsivitet och hyperaktivitet. Som i sin tur påverkas av hur de kognitiva förmågorna med att ta in och bearbeta information är utvecklade hos individen.

Funktionssvårigheterna varierar från person till person och det som blir en utmaning för den ena behöver inte vara det för den andra, och samma person kan ha olika svårigheter över tid och i relation till situation, miljö och annat som händer i livet. Övergången från barndom till vuxen i ett arbetsliv uppfattas av många som extra stressande. Dessutom kan samma svårighet leda till helt motsatta beteenden fastän de döljer samma orsak och ter sig helt olika, där den ene som har svårt att organisera ständigt skapar oreda omkring sig med belamrat arbetsbord, odiskade kaffekoppar, överfulla papperskorgar som aldrig blir tömda, klädhögar och obetalda räkningar på hög medan en annan med samma oförmåga i stället har pedantiskt rena ytor men där kaoset flyttats ner i lådor där allt ligger huller om buller då inte heller denna person klarar av att organisera upp en struktur.

Martina vill hålla sig kvar i samtalet om dygnsrytm.                
– I takt med att samhället och arbetslivet förändras, förändras också synen på och möjligheterna att arbetet måste ske mellan specifika klockslag. Framtidens arbetsmarknad kommer sannolikt att behöva anpassas alltmer efter människors olika sätt att fungera, inte minst när det gäller dygnsrytm, i de yrken som går, berättar hon.  När det gäller vakenhet hänger den tätt ihop med kroppens förmåga att hålla uppe energin. Där oförmågan att hålla jämna energinivåer hör till de svårigheter som människor med adhd diagnos ofta tampas med och där en mer flexibel inställning till arbetstid kan vara helt avgörande så att uppgiften blir utförd.

Martina förklarar; Vissa kan behöva en tupplur mitt på dagen, någon annan börja och sluta senare och någon annan variera arbetstiden utifrån de skiftande energinivåerna från dag till annan. Där ”frihet under ansvar” med tydliga ramar för vad som ska göras och varför, på vilket sätt, hur mycket och när det ska vara klart” har visat sig vara en gynnsam ekvation för många med adhd”, berättar hon.

– För att det ska vara möjligt att göra anpassningar i arbetslivet utifrån medarbetares behov krävs att arbetsledare, chefer och andra personalansvariga sätter sig in i vad som blir till utmaningar.
En bristvara, menar Martina;
– På många arbetsplatser finns det interna policyer för hur olika arbetsmiljöfrågor ska hanteras. Det kan gälla semester och löner, psykisk ohälsa och rehabilitering, skadligt bruk av alkohol och droger eller bemötande av hbtq-personer. Däremot saknas ofta policyer eller handlingsplaner för personer med adhd och det finns sällan riktlinjer för hur man aktivt arbetar med dessa frågor för att motverka diskriminering, eller för att man ska kunna ge rätt hjälp och stöd. Vilket vi tror är en av anledningarna till att många inte vågar berätta om sin adhd för kollegor eller chefer.

– Det är egentligen inte klokt att det inte finns krav på kunskap, bemötande och anpassningar utifrån medarbetare med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det gäller ändå runt två till tre procent av alla vuxna i samhället som har så stora svårigheter med hyperaktivitet, impulsivitet och ouppmärksamhet att de uppfyller kriterierna för en adhd-diagnos säger Martina och påpekar att långt fler i samhället lever med liknande svårigheter och skulle behöva samma bemötande som de med diagnos.

– En del av dem jag träffar är entreprenörer, någon annan är skådespelare, lärare, läkare, projektledare eller psykolog och en del står utanför arbetsmarknaden, har blivit av med sitt arbete, hoppar mellan olika arbetsplatser eller har blivit sjukskrivna och kraschar gång på gång. En del har hittat helt rätt sammanhang, andra inte.

”Generellt gäller att vara extra tydlig med vad som förväntas av medarbetare som har adhd, då diagnosen ofta innebär svårigheter med att avgränsa arbetet, veta hur mycket eller lite som förväntas av en och att få stöd i att komma i gång och avsluta.
Tydlighet, struktur, bra kommunikation och täta uppföljningar är sådant ledarskap som alla mår bra av och som blir helt avgörande för den med adhd.”

Martina ritar upp en fiktiv tidslinje i luften under det att hon ger en kortfattad historielektion i hur arbetslivet ändrat form de senaste århundradena från tiden då industrialismens fabriksarbete krävde att arbetspassen följde klockslag och där arbetarna utförde samma uppgifter, på samma sätt, under samma tid, medan morgondagens arbetsmarknad allt mer ställer krav på specialisering och öppnar upp för att bejaka samarbeten mellan olikheter i förmågor och färdigheter – och där allt fler arbetsuppgifter kan utföras under flexibla arbetstider och på valfria platser. Vilket i sig ställer annorlunda krav på arbetslivet men också på att få till en ny slags balans mellan arbetstid och fritid.
– Något som för allt fler alltmer flyter ihop i och med digitaliseringen, påskyndat av införandet av distanssamhället under Coronapandemin. En gränslöshet i tillgänglighet som gör det svårare att släppa prestation för vila och återhämtning, säger hon.

Det nyss sagda får mig att reflektera över några av det sista raderna i boken, intentionen, som jag läst högt för att memorera; ”vår förhoppning är att vi idag ska kunna se diagnosen ur ett annat perspektiv; från att ha sett adhd som ett problem som ska lösas, till att vi ska göra oss nyfikna på hur vi bäst kan anpassa för att faktiskt dra nytta av medarbetare med adhd på en modern framtida arbetsmarknad.”

– Medarbetare vars drivkraft att vara i gång och multitaska, säga ja till mer än man mäktar med, lätt kan överutnyttjas mot att andra går hem och tar igen sig medan den med adhd ofta jobbar i kapp på kvällar, helger och semestrar utan att erkänna för varken sig själv eller andra till vilket högt pris det ofta sker, där utmattningen allt för ofta väntar runt hörnet som en käftsmäll, ackompanjerad av uppslitande konflikter i privatlivet som ofta blir försummat när energin inte räcker för att både prestera och hinna med familj och ett socialt liv, varnar hon.

Vad blir problematiskt?
– För att komma runt problem som kan uppstå i arbetslivet till följd av adhd symtom måste man först veta vad adhd innebär, hur adhd hjärnan fungerar och vilka utmaningar som följer på det, förklarar Martina.

Det saknas kunskap om hur adhd yttrar sig hos vuxna och hur det kan uttrycka sig i arbetslivet. Trots att 2-3 procent av den vuxna befolkningen har adhd-diagnos och återfinns på de flesta arbetsplatser saknas ofta vägledning i hur man kan stötta sina medarbetare, som inte heller alltid vågar berätta om diagnosen av rädsla för att sticka ut eller uppfattas som ett problem.

Martina berättar att många med adhd beskriver att de är mycket ojämna i sitt sätt att fungera och att det finns ett mönster av att påbörja en uppgift eller ett arbete med flaggan i topp och prestera på en hög nivå men att det efter en tid är som att all energi tar slut och man tvingas sjukskriva sig och plötsligt inte är den där högpresterande längre, till allas förvåning. I det läget faller ofta självbilden sönder. Många tänker att det är bättre att börja om på nytt, på annan plats och säger upp sig, byter jobb för att snart upprepa samma mönster på nytt.

Ett mönster som döljer en svårighet i att hitta en balans mellan att prestera på en jämn nivå, antingen satsar man allt eller får inget gjort. Varför det blir så återfinns i förklaringar som har med hjärnans sätt att fungera och ojämnheter i produktionen av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin där den med adhd kan ha svårt att komma i gång och när hen väl kommer igång med något som hen är väldigt intresserad av har svårt att sluta, för att belöningssystemet först inte kickar i gång och när det väl är igång sprutar ur sig dopamin som för kroppen kan skapa en så stark känsla att det blir svårt att avsluta. Dessa fysiska ojämnheter blir lätt ett liv med allt eller inget vad gäller mat, sömn, motion, sociala umgänge, prestation osv beroende av vem man är och vilka vanor och preferenser man har. En ojämnhet som påverkar livsstilsvalen där upprätthållandet av goda vanor och rutiner är lättare sagt än gjort när energinivåerna bråkar med en utom ens upplevelse av kontroll;

”Jag vet att jag borde, men det går inte.”
”Jag vet att jag inte borde, men gör det ändå.”

– Det är inte bara brist på kunskap om adhd som skapar problem, utan också hur man ska använda sig av den i praktiken. Många chefer, arbetsgivare, arbetsledare och HR vet inte hur de ska bemöta medarbetare med adhd.

– Vi säger inte att man ska komma till sin arbetsgivare och säga att ”Jag har adhd och behöver anpassning”, för det säger ingenting. Vi behöver i stället säga att så här blir det för mig. Jag har reflekterat över att det här och det här är svårt och när jag får det här så tänker jag att då kommer jag att kunna göra det här. Men för att komma hit krävs att man själv har utvecklat den kognitiva flexibiliteten, självreflektionen och förståelsen. Och att det finns en acceptans i att vara ärlig.

Det var i samband med att Martina började föreläsa på arbetsplatser om adhd och npf (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) som hon märkte att kunskapen till viss del fanns men att implementeringen – vad man ska göra av den, hur den ska användas – inte hängt med. Allt fler chefer, arbetsledare, HR och personalansvariga började vända sig till henne och kliniken där hon arbetar för att be om vägledning i hur de ska använda kunskapen i sitt ledarskap.

Martina Nelson är neuropsykolog och numera även författare till sin andra bok. Tillsammans med arbets- och författarkollegan psykiatriker Lotta Borg Skoglund skriver hon böcker som utgår från de dagliga erfarenheterna i mötet med verkliga människor som söker hjälp för att de inte får sina liv att fungera. Människor som inte finner balans mellan prestation och funktion. En stor grupp som söker sig till kliniken visar sig ha dolda funktionsnedsättningar till vilka adhd räknas och som de ännu inte vet om, anar sig ha, eller kanske blivit ombedda av anhöriga att göra en utredning för att se om de har. För många syns inte svårigheterna de tampas med på utsidan och flertalet är lika vilsna som omgivningen inför att de mår och fungerar som de gör. Allt för många hittar ingen balans mellan arbete och privatliv. Känner sig tvungna att välja bort det ena eller det andra. Att få energin att räcka för båda finns inte på kartan.

Martina säger att adhd och arbetslivet därför är en hjärtefråga för henne. Då hon så tydligt ser hur okunskap, fördomar och stigman ställer sig i vägen för människor. Hur folk döljer och kämpar ihjäl sig för att leva upp till förväntningar som inte är anpassade efter hur de själva fungerar och därför inte heller kan leva upp till förväntningar utan att ta skada.
– Det som inte syns är svårt att förstå sig på. Och det är därför vi skriver om det så vi alla får ett gemensamt språk och kan börja tala om det i samhället utanför terapirummet.

För som de vill förmedla med boken är det skillnad på att tro att man kan lite och verkligen ha den genuina förståelsen. ”Har man den genuina förståelsen märks det i hur man uttrycker sig. Som att säga ”Börja bara i god tid, så blir det inte så stressigt sen.” Då har man inte förstått svårigheterna vid adhd. För om det hade varit så enkelt, hade personen börjat i tid.”

Martina förtydligar;
– Man måste i stället förstå varför personen inte börjar i tid – har svårt att börja. Det grundar sig ofta i att man inte vet hur man ska börja, tycker är för tråkigt, förstorar upp projektet. Den som vet att ”Gör jag inte direkt, så kommer det inte bli av” och därför gör det nu fastän det var något annat man höll på med. Många har svårt att sålla. ”Gör jag det inte nu så kommer jag inte göra det alls.” Problemet blir att man gör nu på en gång, men skulle egentligen göra något annat; Den som svarar på mail direkt, den som alltid ställer upp och fixar då den blir ombedd. Och så blir andra saker som den egentligen ska göra liggandes. Det är en strategi som inte är hållbar i längden.

– Adhd är en allvarlig diagnos men med en god prognos, säger Martina och förklarar att det är just detta som å ena sidan gör det så givande och hoppfullt att sprida kunskap om den. Och å andra sidan gör det så sorgligt att så många går omkring och lider helt i onödan av att varken förstå sig på sig själva eller bli förstådda av andra.

Hur känner vi igen vuxna med adhd i arbetslivet?
Personer med adhd har över lag svårare att skapa struktur, veta var och hur de ska påbörja en uppgift, avgöra hur mycket som krävs och hur de ska avgränsa uppgiften så de inte gör för mycket eller för lite och behöver därför denna extra tydlighet i vad konkret som förväntas och få feedback under arbetets gång för att minska stressen och öka effektiviteten.
– Det handlar inte om att försöka ändra på någon som har adhd utan på bemötandet.

Det krävs rutiner för att skapa en regelbundenhet för mat, sömn och motion. Även att man lär sig planera in återhämtning och hur man ska hantera stress. Sambandet mellan adhd och beroendeproblematik är dokumenterat och viktigt att bli medveten om.

För Martina är arbetet med att uppmärksamma, utreda och behandla adhd mer än ett arbete. Ovetandes om att förklaringsmodellen skulle förklara delar av hennes egen uppväxt anade hon inget om när hon 2011 började utreda människor med beroendeproblematik på ett LVM hem. Idag ryser hon vid tanken på att även hon med all sin kunskap helt missade alla varningstecken som om hon kunnat tyda dem i tid hade kunnat bespara sitt ena syskon och familjen år av lidande. En erfarenhet hon både känner stor sorg inför och en tacksamhet av att ha erfarit, då den ger henne genuin kraft och kompetens från de egna erfarenheterna ut till terapirummet.

Erfarenheten kom att omvärdera det familjen gått igenom och se på uppväxten med nya ögon.
– Jag önskar ingen annan familj att gå igenom samma resa som min gjort och som andra med samma svårigheter dagligen gör. På ett omedvetet sätt har livet lett mig in i den kunskap som är samma som den som saknades i familjen när jag växte upp. Inte anade vi att allt stormigt kring mitt ena syskon handlade om svårigheter som idag fått ett namn och ett språk som kan talas av allt fler. Tänk om hen sluppit alla motgångar och missförstånd och epitet som lat och bråkig när hen faktiskt inte kunde bättre. Lider med mina föräldrar som likt de flesta andra föräldrar med barn som inte följer mallarna, inte klarar skolan och är allmänt svåra att få att göra som andra barn, får bära hundhuvudet och anklagas för brister i fostran med gränssättning och upprättandet av goda vanor och rutiner.

För att hennes syskon skulle klara av godkända betyg i grundskolan for hennes mamma runt med syskonet till alla lärare och satte sig in i allt som hen behövde klara av för att passera.
– Oförstående lärare tvingade mitt syskon skriva ”Jag ska inte busa, jag ska inte busa, jag ska inte busa…” i uppfostringssyfte som att svårigheterna med att styra impulsiviteten och koncentrationen var ett val för hen, berättar Martina.

Ur denna personliga erfarenhet av min familjs egen historia och av de otaliga mötena med patienter som jag utrett och familjer som kommer till mig för terapi väcktes behovet av att föra kunskaperna vidare utanför de kliniska sammanhangen. Kunskapen om Npf, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en kunskap som i botten handlar om hur hjärnans sätt att fungera i förlängningen påverkar hela vårt sätt att fungera och i hög grad förklarar en rad beteenden som vi tar till beroende av hur vår kropp reagerar på både yttre stimuli och på vår egen kropps signaler i relation till den miljö vi befinner oss i.

Tillsammans med psykiatriker Lotta Borg Skoglund är hon nu aktuella med boken ”Adhd på Jobbet”, i vilken huvudbudskapet är att olika sätt att fungera behövs i arbetslivet och att kunskap om hur hjärnan fungerar kan bredda vår förståelse för hur vi bäst ska nyttja och stötta upp för olika sätt att fungera, där adhd är ett.

Adhd på jobbet
Natur & Kultur

Beata Konar är journalist, filmare och författare med en filkand i psykologi.

RELATERADE ARTIKLAR:
2023-01-20⎮ Lösningsfokuserat om ADHD i arbetslivet
2022-10-22⎮ Vi vill inspirera till debatt om mens och NPF-diagnoser
2022-10-02⎮ Någon måste ta på sig ansvaret för Jolynes död
2022-09-22 |  Klumpighet kan vara motorisk koordinationsstörning
2022-05-25 |  Vården får inte missa flickor med NPF-diagnoser
2022-10-22⎮ Vi vill inspirera till debatt om mens och NPF-diagnoser
2022-10-02⎮ Någon måste ta på sig ansvaret för Jolynes död
2022-09-22 |  Klumpighet kan vara motorisk koordinationsstörning
2022-05-25 |  Vården får inte missa flickor med NPF-diagnoser