Bilden av adhd som många bär med sig är baserad på diagnoskriterier anpassade efter pojkar. Många flickor som går odiagnostiserade saknar det beryktade h:et i adhd, alltså hyperaktiviteten. Därför missas de. Det skriver Lise Rust från projektet Lyssna på oss.
Tänk dig att du hälsar på en bekant för första gången. Du går in i vardagsrummet. Där råder fullständigt kaos. På golvet och i soffan ligger smutskläder kastade, på bordet ligger gamla matrester och en kaviartub någon har klämt på mitten. På fönsterbrädan har blommorna vissnat. Ingen yta i rummet har lämnats tom. Allt är belamrat av högar.
Tänk dig nu att du går in i samma rum och allt ser prydligt och fint ut. Soffan är piffad med fluffiga kuddar, golvet är skinande rent. På bordet står en vas med en färgglad bukett och blommorna på fönsterbrädan har skötts exemplariskt. Så gulligt och puttinuttigt och perfekt allt är. Eller hur? Titta igen. Längst in i rummet står en garderob lite på glänt. Öppna den. Du öppnar den och lavinartat väller det ut saker. Det finns inget stopp. Du blir begraven i smutstvätt, kaviartuber klämda på mitten, vissna blommor och högar av nonsens. Till råga på allt glider det ut en sill och smäller till dig i ansiktet efter att du halkat på det nyligen moppade golvet.
I det första exemplet ser du kaoset på bara några sekunder. Rummet är en symbol för den mest vedertagna uppfattningen om vad adhd är – ett märkbart yttre kaos. I det andra exemplet antar du först att allt är frid och fröjd. Det här rummet rymmer en verklighet för många individer med adhd – en städad yta och ett ständigt inre kaos. Du förstår inte att sillkatastrofen väntar.
Exakt samma sak händer när vi inte vågar utmana vår bild av adhd. Ja, inte att du får en sill i ansiktet, men att du missar en dörr på glänt och banar väg för en katastrof. Jag skulle vilja utmana alla som jobbar med barn och unga att identifiera de dörrar som står på glänt och öppna dem.
Bilden av adhd som många bär med sig är baserad på diagnoskriterier anpassade efter pojkar. Många flickor som går odiagnostiserade saknar det beryktade h:et i adhd, alltså hyperaktiviteten. Därför missas de. De kastar inte runt sillen i klassrummet – de slänger in den i garderoben.
Många av dem anar att de inte fungerar som andra, vilket kan väcka ett svårt självförakt. De kan bli blyga och inåtvända. De kan fasa inför att få en fråga av läraren eftersom de inte lyckats hänga med på lektionen. I många fall mår de inte alls bra, skolsystemet är inte anpassat för dem. Tyvärr är det inget som kan förändras över en natt, än mindre finns det resurser till det.
Det vi kan göra är att skapa förståelse för hur en gläntande dörr ser ut. Det kan vara den duktiga tjejen som alltid tittar ut genom fönstret, hon som aldrig stör någon men alltid kommer för sent, hon som blir gråtfärdig när läraren ställer henne en fråga inför hela klassen, hon som aldrig gör läxan eller hon som alltid pluggar i sista minuten. Uppmärksamma henne. Visa att du ser henne. Öppna sillgarderoben!
Lise Rust från projektet Lyssna på oss
Relaterade artiklar:
2022-11-22⎮Vi måste öka synligheten för kvinnor med NPF
2022-10-22⎮Vi vill inspirera till debatt om mens och NPF-diagnoser
2022-10-02⎮Någon måste ta på sig ansvaret för Jolynes död
2022-09-22 | Klumpighet kan vara motorisk koordinationsstörning
2022-05-25 | Vården får inte missa flickor med NPF-diagnoser
