I takt med att inflationen ökar sjunker antalet skilsmässor i Sverige. Utvecklingen är väntad och följer mönstren från tidigare kriser. Många har helt enkelt inte råd att lämna den gemensamma ekonomin och värst drabbade är kvinnorna – inkomsterna räcker inte till nytt boende och möjligheterna att ta över ett tidigare gemensamt hem är små, vare sig du bor i hyresrätt eller eget boende. Vi vet redan att antalet barn som lever i barnfattigdom i huvudsak bor med endast en förälder, oftast med sin mamma.
I veckan kom nya siffror från SCB som visar att det också finns stora geografiska skillnader i antalet skilsmässor. Flest skiljer sig fortfarande i storstadsregionerna där Malmö toppar, men huruvida du törs skilja dig i landsbygd beror i större utsträckning på var du bor i landet.
I Norberg har det till exempel varit mer än tre gånger vanligare med skilsmässa än i Habo. Så flätas samhällets ekonomi ihop med den privata och kvinnor och barn förlorar förlorar i bägge fall.
Det tål att tänkas på – att frihet och autonomi alltjämt är en fråga om kön och klass i det så kallade Hjärtlandet. Hjärtlöst också, att utvecklingen inte adresseras alls av Tidöpartierna – men i ärlighetens namn framkom det redan i valrörelsen – att vi är på väg åt fel håll.
