Det var i tisdags som den danska adoptionsorganisationen Danish International Adoption (DIA) i ett pressmeddelande meddelade att man kommer att ”sätta igång en kontrollerad avveckling” av förmedlingen av av internationella adoptioner.

– Det är ett svårt beslut för DIA:s styrelse att fatta. Men vi ser ingen annan utväg, säger organisationens vice ordförande Anna Friis, på organisationens hemsidan.

Beskedet kommer efter att det danska social-, bostads- och äldredepartementet har meddelat DIA, som är den enda organisation som förmedlar utlandsadoptioner till Danmark, att adoptioner från fem länder dras.

– Det som hände är ju att Danmarks sista adoptionsbyrå, om man så vill, kastade in handduken på egen hand och sade att det här inte håller ekonomiskt, säger Tobias Hübinette, lärare och forskare vid Karlstads universitet, när Fempers Nyheter talar med honom på fredagen.

I Danmark har det riktats hård kritik mot hur DIA har hanterat utlandsadoptioner – i juni 2023 stoppades alla adoptioner från Madagaskar. Kritiken handlade om en av de grundläggande principerna för adoptioner – att ingen får tjäna pengar på adoptioner – inte efterlevdes. Enligt kritiken hade DIA inte säkerställt att ”otillbörlig ekonomisk vinst” inte görs på adoptioner från Madagaskar och organisationen varnades, rapporterade DR då.

– Varningen bör få ministern att överväga om det finns skäl att återkalla DIA:s tillstånd att ge adoptionshjälp, sade Stine Jørgensen, professor i socialrätt på Köpenhamns Universitet som bland annat forskar på utlandsadoptioner, till DR i samband med det.

Hübinette: Inte överraskad

När den danska överklagandenämnden, Ankestyrelsen, drog in tillståndet för adoptioner från ytterligare länder – Filippinerna, Indien, Taiwan, Thailand och Tjeckien och inte minst Sydafrika som är ett stort adoptionsland till både Danmark och Sverige, innebar det i praktiken att utlandsadoptionerna till Danmark alltså stoppas.

Tobias Hübinette som är en av världens främsta forskare på frågor kopplade till internationell adoption har länge jobbat med att lyfta de omfattande och allvarliga problemen som har karaktäriserat fenomenet. Förfalskade födelseattester, barn som kidnappas från sina biologiska föräldrar och säljs för adoption – listan är lång. För honom kommer nyheterna från Danmark och Norge inte som en överraskning:

– Den danska Ankestyrelsen har under flera års tid valt att stoppa adoptioner från olika länder och har utrett adoptioner från bland annat Chile, säger Tobias Hübinette och fortsätter:

– Vilket tyder på att den danska adoptionsmyndigheten och den danska staten helt enkelt tar frågan om adoptioner på allvar.

Att den danska adoptionsorganisationen DIA väljer att lägga ner sin verksamhet för utlandsadoptioner just nu tror han framför allt har att göra med att adoptionerna från Sydafrika stoppas. Adoptionsorganisationer drivs privat och måste därför vara ekonomiskt gångbara. Det innebär att det kanske framför allt blir en ekonomisk fråga, snarare än de faktiska oegentligheterna kring de internationella adoptionerna, som leder till beslut som det DIA redogjorde för i veckan.

– Ur adoptionsorganisationernas perspektiv måste det ju vara ekonomiskt hållbart, säger han.

Norge kan följa Danmarks exempel

Även i Norge ses utlandsadoptioner över. I tisdags, samma dag som DIA meddelade att man kommer att stoppa utlandsadoptionerna till Danmark, meddelade Direktoratet för barn, ungdom och familjer (Bufdir) att man rekommenderar att utlandsadoptioner till Norge avbryts tills dess att en prövningsnämnd för utländska adoptioner har avgett sin rapport. Rekommendationen har skickats till barn- och familjeministern Kjersti Toppe, uppger Bufdir.

– Jag vill understryka att det är Bufdirs rekommendation bland flera alternativ, och att det är Barn- och familjedepartementet som överväger hur detta ska följas upp vidare. Rekommendationen innebär därför inga förändringar av det nuvarande systemet i dagsläget, säger Bufirs chef Hege Nilssen på direktoratets hemsida.

Enligt Verdens Gang, som under 2023 gjorde en omfattande granskning av oegentligheter inom utlandsadoptioner till Norge, stoppas adoptioner från Filippinerna, Thailand och Taiwan. I ett av deras reportage, Bebis till salu, visas hur barn kan säljas från Filippinerna med hjälp av förfalskade födelseattester.

Ett nätverk av personer från hälso- och sjukvårdspersonal och lokala myndigheter gör handeln med barn möjlig: ”Pengar utväxlas i alla led”, skriver Verdens Gang i sitt reportage från i höstas. Ett barn kan kosta mellan 2 500 och 9 000 kronor, och om barnet har ljus hud kostar det mer.

Tobias Hübinette tror att den norska regeringen kommer att välja att stoppa utlandsadoptionerna och att ett sådant besked kommer relativt snart. I både Danmark och Norge har medier granskat de internationella adoptionerna, något som går längre tillbaka i tiden än de motsvarande svenska granskningarna. Han tror att det har dröjt längre att problematisera utlandsadoptionerna i Sverige än i exempelvis Danmark för att relativt många svenska journalister är adoptivföräldrar eller tillhör samma samhällsklass som de svenska adoptivföräldrarna generellt.

– Adopterade i Danmark har varit mycket mer politiskt aktiva och dansk media har inte haft samma attityd till adoptioner som i Sverige. I Danmark har olika redaktioner, både höger- och vänstertidningar och tv och radio, granskat den här typen av dåliga adoptioner.

Inte samma resultat i Sverige

Och fast det i Sverige har skett omfattande granskningar av internationella adoptioner på senare tid har det inte haft samma effekt som i grannländerna.

– Det har inte lett till beslut om att stoppa adoptioner. Det är en paradox att Sverige är det ledande adoptionslandet men det är Danmark och Norge som visar framfötterna. Här går vi efter, säger Tobias Hübinette som menar att Sverige har haft ett stort ansvar att agera som man inte har levt upp till.

2021 tillsattes en svensk utredning som har i uppdrag att klargöra om det har skett oegentligheter inom den internationella adoptionsverksamheten till Sverige, och hur adoptionsorganisationer, myndigheter och privata aktörer har agerat i och förhållit sig till eventuella oegentligheter. Utredningen förlängdes nyligen för att ge utredaren möjlighet att titta i adoptionsorganisationers arkiv:

– Kommissionen begärde hos regeringen att få gå in i adoptionsorganisationernas arkiv, som är privata stiftelser, säger Tobias Hübinette och förklarar att regeringen lade fram en proposition för att möjliggöra detta i december 2023, något riksdagen röstade ja till.

– Så från första mars i år kommer teamet att kunna titta på de olika adoptionsakterna. Det är tiotusentals dokument. Det är mycket känsliga uppgifter, men de kommer att kunna se mönster som att adoptionsdokumenten är likartade oavsett ursprungsland eller nästan kopierade efter varandra. Och det tyder på ju att något inte har gått rätt till, säger han.

Under fredagen uppgav socialtjänstminister Camilla Waltersson för Dagens Nyheter att ”Sverige utesluter inte totalstopp för internationella adoptioner”. Tobias Hübinette säger att han har svårt att se den nuvarande svenska regeringen avbryta alla utlandsadoptioner, inte minst då statsminister Ulf Kristersson själv är adoptivförälder och mellan 2003–2005 var ordförande för Adoptionscentrum, som har beskrivits som världens näst största adoptionsförmedling. Trots larm redan då om oegentligheter kring adoptioner av barn från Kina var Kristersson skarpt kritisk till en statlig utredning som föreslog skärpt regelverk.

– Han lade locket på när det gällde Kinaadoptionerna. Kunskapen om dem hade kunnat komma fram redan för 20 år sedan, säger Tobias Hübinette och påpekar att det innebär att många biologiska föräldrar kan ha hunnit dö:

– Både adoptivföräldrar och biologiska föräldrar i Chile har hunnit dö under den tiden, och de adopterade från Chile blir bara äldre och äldre de också, säger han och lägger till att om även Norge följer Danmarks exempel så kommer det bli svårt för Sverige att inte följa efter:

– Ja då blir det ju konstigt om Sverige inte gör någonting.

”Ett erkännande” – men för sent

Hur känns de senaste nyheterna från Danmark och Norge för dig i dag – både som utlandsadopterad själv och som den forskare som främst har uppmärksammat problemen med utlandsadoptioner?

– Det känns konstigt men jag ser det som ett erkännande. Jag kände det som att jag talade i ett vakuum då för mer än 20 år sedan.

– Det känns som något av en seger. Men det är en bitterljuv seger. För det är ju för sent, säger han och pekar på att de allra största kullarna av internationella adoptivbarn till Sverige har hunnit nå medelåldern och lite till. Som själva har vuxna barn, är mitt i livet och ska ta till sig kanske ny och smärtsam information om sin bakgrund som kan ligga långt bort ifrån vad de själva har trott om sitt ursprung och sin första tid i livet.

– Att de ska behöva tackla det här nu. Det är så absurt. Men visst är jag glad över utvecklingen. För det sker överallt i världen, även i ursprungsländerna där det görs utredningar.

Han framhåller Nederländerna som ett gott exempel. Där stoppade regeringen alla utlandsadoptioner 2020 eftersom man inte kunde garantera att det inte skedde oegentligheter kopplade till verksamheten. Även i andra västerländska länder har man stoppat adoptioner eller skärpt regelverk när man har blivit uppmärksammade på problem kopplade till verksamheten, USA har exempelvis tidigare stoppat adoption från flera länder sedan en lång tid tillbaka. Enligt Tobias Hübinette är det snarast så att Sverige sticker ut:

– I Sverige finns det ingen historia av att svenska staten och svenska adoptionsmyndigheten stoppade adoptioner när oegentligheterna upptäcktes, säger han och tror att om Sverige, som stort adoptionsland hade varit mer proaktivt så hade det också kunnat påverka andra länder som sneglade på Sverige. Då hade situationen kunnat se annorlunda ut, menar han.

Trend av färre utlandsadoptioner

Samtidigt har trenden av utlandsadoptioner sjunkit på senare år, något som bland annat har att göra med att allt fler barnlösa istället vänder sig till surrogatmödrar, samt att det finns andra reproduktionstekniker som IVF med mera.

Kan detta också spela in i att vi ser fler länder ställa in utlandsadoptioner nu tror du, att det inte bara handlar om ett resultat av de omfattande granskningarna om oegentligheterna?

– Det kostar inget nu att göra så här nu. För 20 år sedan hade det kostat politiskt, men de flesta som är infertila eller barnlösa väljer andra metoder nu, säger Tobias Hübinette.

Vilket arbete återstår att göra i form av ersättningar till drabbade, ursäkter och ytterligare utredningar?

–  Utöver det som redan pågår just nu så ser jag framför mig en offentlig ursäkt från svenska statens sida, att preskriptionstiden tas bort för människohandelsbrott vad gäller just adoptioner så att de adopterade som vet att de har kommit hit på brottsliga sätt kan polisanmäla de som arrangerade adoptionerna och få upprättelse i domstol samt att försök görs att hjälpa adopterade att återknyta banden med förstaföräldrarna i ursprungsländerna via exempelvis DNA-tester.