Sedan FN ratificerade rasdiskrimineringskonventionen 1971 har Sverige granskats 17 gånger av FN:s kommitté för övervakning av rasdiskrimineringskonventionen.

Den senaste granskningen ägde rum 2018 och då fastslog FN bland annat att ”många hatbrott inte anmäls och att alltför få av de hatbrott som anmäls leder vidare till åtal och dom”.

Den 5 januari 2023 lämnade den svenska regeringen sin tjugofjärde och tjugofemte periodiska rapport till FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD). I rapporten ska regeringen detaljerat beskriva de åtgärder som har vidtagits, samt de framsteg de har gjort för att upprätthålla dem.

Men enligt Afrosvenskarnas riksorganisation (ASR), duger inte regeringens rapport och de har därför publicerat en alternativ rapport, som de även har skickat till CERD.

Enligt rapporten tenderar afrosvenskar att ha lägre statusjobb än andra svenskar, även då de har samma utbildningsnivå.

De är också underrepresenterade i högstatusjobb och får i genomsnitt lägre lön, menar rapportförfattarna. De skriver: ”Vithet sammanfaller med ekonomiskt välstånd oavsett var personer eller deras föräldrar är födda och att rasliga mönster av ojämlikhet består över generationer i Sverige”.

LÄS ÄVEN: Verbala påhopp som n-ordet och misogyna attacker – afrofobi i Sverige.

Ett erkännande av regeringen och riktad statistik

Bland annat vill förbundet att CERD ska uppmana regeringen att ”uttryckligen” erkänner att ”människor av afrikansk härkomst är särskilt utsatta för rasdiskriminering och därför har rätt till särskilda åtgärder, som individer och som kollektiv, för att främja och fullt ut skydda deras mänskliga rättigheter”.

En annan huvudpunkt i rapporten är rekommendationen att Sverige ska införa rasbaserad statistik för att spåra och korrigera skillnader.

I en debattartikel understryker Marie Cham, ordförande för Afrosvenskarnas riksorganisation, varför insamling av jämlikhetsdata är viktigt ”först när vi till fullo kartlagt diskrimineringens omfattning och utbredning, kan riktade åtgärder vidtas med tillräckligt avsatta resurser”.

Bristen på framsteg gör att fler svenskar lever på marginalen på grund av rasdiskriminering, konstaterar rapportförfattarna och pekar på bostadssegregationen som en tydlig indikation. ”Kommittén bör rekommendera att Sverige implementerar en robust politik mot den etniska boendesegregation”.

Förbundet föreslår även åtgärder såsom att ”mål sätts för ökat afrosvenskt bostadsägande kopplat till åtgärder som gör det lättare för afrosvenskar att få bostadslån”.

LÄS ÄVEN: Utbredd rasism mot barn i Sverige.

Ändring av hatbrottslagstiftningen

För att komma åt problemet att väldigt få hatbrott anmäls och försvinnande få av de som anmäls leder till åtal, har förbundet rekommenderat revidering av hatbrottslagstiftningen.

Bland annat vill de att ”det framgår av lag eller förordning vad som utgör ett hatbrottsmotiv och vilka omständigheter som ska beaktas vid prövningen av om ett sådant föreligger”.

De vill också se ändringar i regler kring rättegångskostnader i diskrimineringsmål. Marie Cham, ordförande för Afrosvenskarnas riksorganisation, ser det som ett demokratiskt problem, eftersom den som förlorar målet måste betala hela rättegångskostnaden ”medborgare har alltså inte möjlighet att själva tillse att lagen efterföljs, utöver de tre fall per år som DO driver”.

Istället vill organisationen att rättegångskostnader ”endast åläggs att betalas för motpartens kostnader om det är uppenbart att det inte funnits grund för att väcka talan”.

De kräver också utbildning av domare om ”rasism, dess specifika uttryck, logiker och mångfacetterade manifestationer”.

RELATERAD LÄSNING:

Streetgäris enkät FemTempen visar ett fortsatt stort behov av separatistiska rum.